Först nu närmar sig Södertäljeforwarden Linus Videll toppformen igen. Djurgården är härmed förvarnat inför kvällens ishockeyderby på Hovet.
Strax före avtalad tid ringer Linus Videll, 24, och säger att han blir försenad. När vi bokade intervjun visste han inte om att laget skulle träffa den mentale coachen Anders Nilsson den här dagen. Och det ville han inte missa.
– Det har hjälpt mig att komma till rätta med mig själv. Nu är jag avslappnad. Förut var det en massa måsten inför varje match.
Så länge allt flöt på såg inte Videll de egna kraven som något problem. Förrförra säsongen fick han sitt genombrott och debuterade i Tre Kronor. Han var, med egna ord, i sitt ”livs form” när körtelfebern slog till i mars 2008.
Efter fyra veckor började han träna igen. Ytterligare en vecka senare spelade han landskamp mot Danmark. Chansen att komma med till VM i Kanada drev på honom.
– För mig var det nog inte så bra. Hade den möjligheten inte funnits hade jag nog tagit det lugnt och tillåtit mig att bli helt frisk. Det allmäna rådet till den som har haft körtelfeber är att vila minst en månad efter att man har blivit friskförklarad.
Efter lägret i USA petades han ur VM-truppen – som sista spelare. Beskedet som hade knäckt många andra kom som en lättnad för Videll.
– Det kändes faktiskt skönt. Jag hade inte fått spela träningsmatchen mot USA och var inte i jättebra form. Det var nära flera gånger att jag själv sade ifrån eftersom jag inte kunde göra mig själv rättvisa.
Vad Linus Videll inte visste då var att det skulle dröja ytterligare ett halvår innan det skulle kännas bra igen. Han sommartränade som vanligt, men kände inte igen kroppens reaktioner. Han var ofta sjuk, feber varvades med vanliga förkylningar. Oron växte. Varför släpper det aldrig?
Svaret fick han strax före elitseriepremiären i september.
– Jag gjorde ett test som visade att jag förmodligen hade haft körtelfeber igen någon av de senaste månaderna.
Nya tester visade att hans fysiska värden hade försämrats kraftigt. Vilket också syntes på isen. Och i poängprotokollet.
– Det kändes som att jag alltid kom en halvmeter för sent i varje situation. Och jag var inte tillräckligt stark när någon tryckte till mig.
Videll blev bänkad i vissa matcher och mådde ”inte alls bra, stundtals riktigt dåligt”.
– Hockeyn är ändå en stor del av mitt liv. Det var säkert jobbigt för min tjej också. Jag delade med mig av allt till henne.
Så här i efterhand tror Linus Videll att det bästa hade varit om han stått över matcherna en period och bara tränat. Men i ett krisande Södertälje fanns det inte utrymme för det. Efter succén året före kände han pressen att snabbt komma tillbaka och vara en ledande spelare.
Inte förrän i de sista elitserieomgångarna var han i kapp fysiskt och kunde leva upp till de höga kraven.
Nu, efter en bra säsongsstart för både Videll och SSK, säger klubbdirektören Stefan Jonsson att ”vi börjar se den gamle Linus igen”.
Själv är han dock självkritisk.
– Det började värdelöst de fyra första matcherna, då var jag poänglös. Sedan fick jag göra två mål mot Modo och har kunnat bygga på det.