Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sport

Estonia var en katastrof – inte Olssons femmil, Elisabet Höglund

Johan Olsson var besviken efter femmilen, men något fiasko var det knappast.
Johan Olsson var besviken efter femmilen, men något fiasko var det knappast. Foto: Jonas Lindkvist

Orden fiasko och katastrof missbrukas inom sportjournalistiken, skriver Johan Croneman.

”Att Johan Olsson är några minuter efter vinnaren på en femmil i VM är ingen katastrof.”

DN:s sport i tv-krönikör ber om lite måttfullhet och funderar på vilka riktiga idrottsliga katastrofer han kan komma på.

Fiasko är från början en italiensk vinflaska, med rund kropp och rund botten – klädd i bast. Sådana man gärna satte ljus i på sjuttiotalet för att lysa upp de sena politiska diskussionerna.

Om hur ordet kom att betyda ett totalt misslyckande sägs ha något med fransk teatertradition att göra, ja, det finns minst en handfull teorier till.

Fiasko är ett av de mest använda orden inom sportvärlden och sportjournalistiken. Fiaskon är rätt vanliga i den världen. Inte mycket skall till.

De svenska insatserna under skid-VM i Lahtis är väl det allra senaste fiaskot. Herrarna gjorde fiasko, liksom Stina Nilsson.

Hemma försökte jag länge bekämpa ordet hata i var och varannan mening – ”det är ett starkt ord, hata”, blev en återkommande påminnelse till oss alla. Meningen blev så småningom också till något av ett mantra hemma hos oss. Med det menade vi väl att man bara använder ordet om man verkligen menar vad man säger.

Fåfäng kamp, jag vet, men ändå.

Man hatar mat och vänners äkta män, grannens hund, snutar, kaffegrädde och människor i solhattar. Vad som helst alltså. Jag själv hatar till exempel folk som ljuger, särskilt om helt meningslösa saker, och män som går på stan i bar överkropp. Bar överkropp till frukost är också ett jävla otyg. Men, som sagt: Hata är ett starkt ord.

Sverige–Belarus, hockey-OS 2002. En katastrof? Nej, men ett fiasko var det väl? 

Vad är då ett sportsligt fiasko?

Elisabet Höglund, reportern, cyklisten (som den renässansmänniska hon är så är hon författare och konstnär också) bloggade till exempel i veckan om det svenska skidfiaskot, och enligt henne var Johan Olssons insats på femmilen ”en katastrof”. Som utrikeskorre har Elisabet Höglund stått inför många, riktiga katastrofer, en långtidsskadad skidåkare som knappt åkt skidor på två år var alltså en jämförbar ”katastrof”. Och inte nog med det: ”Han skämde ut det svenska laget”.

Estonia var en katastrof. Att Malmö åker ur cupen mot Landskrona är ingen katastrof. Att Johan Olsson är några minuter efter vinnaren på en femmil i VM är ingen katastrof.

Elisabet Höglund är ingen katastrof som skribent – bara rätt kass.

Jag sitter och funderar över några riktiga svenska idrottskatastrofer, nationella fiaskon, de annonseras i stort sett varje vecka – på rak arm är det inte så lätt att komma på ens fem stycken som man fortfarande går och tänker på.

Katastrofer.

Fiaskon.

Sverige–Belarus, hockey-OS 2002. En katastrof? Nej, men ett fiasko var det väl? Ja, att vi torskade, men inte Salos insläppta mål. Det var något som nästan aldrig händer, men hände ändå. Tommy Salo var ju en svensk hockeyhjälte.

Tyskland–Sverige, VM-kvalet i Berlin 2012, 4–0 efter 55 minuter: En katastrof? Ett superfiasko? Nja, utspelade och förnedrade. Trettiofem minuter senare: 4-4. Den största bragden i svensk fotbollshistoria.

Tyskarna kunde lika gärna ha gjort 6-7-8-9 mål, så överlägsna var de fram till en viss punkt. Brytpunkten, den mellan fiasko och succé.

Ronnie Hellström är kanske Sveriges bästa fotbollsmålvakt någonsin, en av de tre i alla fall. Vi som var med då minns honom nästan mest för det där insläppta målet mot Italien i VM i Mexiko 1970. Ett skitmål som han närmast lade sig på och tryckte in av egen kraft. Katastrof? Nej.

Jag minns att IFK Norrköping under ett av lagets värre år i superettan åkte upp till nyuppflyttade Bodens BK (en bandyklubb!) och torskade med 0–5. Ingen katastrof det heller – men närmre kommer man nog inte.

Jag höll med en förbannad Lars Lagerbäck i Viasat i onsdags: Suarez filmar till sig en väldigt avgörande straff i ett väldigt avgörande skede i en väldigt avgörande match. Jag tror inte han använde ordet katastrof om domaren – men att Suarez är och alltid kommer förbli en katastrof till fuskare kan vi nog vara helt eniga om. Det är ett kollektivt fiasko att han ostraffat får fortsätta.

Läs mer: Krönika Johan Esk: Suarez ger ansikte åt ett systematiskt fusk fotbollen vägra ta tag i

Och han orsakade en katastrof för PSG.

Så visst, det finns plats för rätt ord vid rätt tillfälle. Men vi borde sluta slösa med dem. Allihop.

Lista. Tre tv-ord i veckan

Gary Lineker sade…
…”Fotboll är ett enkelt spel. 22 spelare sparkar på en boll i 90 minuter och sedan vinner alltid tyskarna”. Gäller numera bara Barcelona.

Succé…
…är kanske ännu mer missbrukat än ”fiasko” och ”katastrof”. Men nuvarande svenska cupen är i alla fall en liten succé.

Omöjligt…
…att tippa årets allsvenska fotboll. Tusen spänn på Gnaget…? Eller är Östersund ett nytt Åtvidaberg?

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.