Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sport

Jag saknar ett rejält magasin om silly season

Om Zlatan Ibrahimovic kan man läsa några texter varje dag i svenska tidningar – trots att inget har hänt.
Om Zlatan Ibrahimovic kan man läsa några texter varje dag i svenska tidningar – trots att inget har hänt. Foto: Tim Ireland AP

Silly season och damfotbollens utmaningar är ämnen som Johan Croneman avhandlar i veckans krönika.

Det finns ju en anledning till att det kallas ”silly season”, och jag har länge tyckt att någon av de större sportkanalerna borde satsa på ett silly-magasin att lita på – det är nämligen totalt silly season i de flesta medier, och man publicerar exakt vilket rykte som helst. Med vilket innehåll som helst. Källhänvisningar? Har det med brunnsvatten att göra…?

Om Zlatan skrivs det några texter varje dag i svenska tidningar – och inte en enda av dem har något som helst värde, om de nu inte har uppgifter direkt ur hästens mun. Kvällstidningarna kan åtminstone på nätet ha två helt olika lika bergsäkra nyheter om Zlatan. Bredvid varandra! ”Zlatan blir kvar i United”. ”Zlatan klar för Värnamo”!

Vi som betalar dyrt för Viasat kunde kanske under deras lågsäsong förvänta oss något annat än repriserade SHL-matcher. Intresset för just SHL är liksom begränsat under den här tiden. Om man säger.

Och resurser har man och folk som kan prata oavbrutet i fyra timmar dräller det av. Det har blivit populärt bland tidningarna att numera summera under rubriken: ”Detta vet vi har hänt”, och så presenteras bara fakta. Det är väldigt bra.

Vad sägs om den devisen för ett silly-program: ”Detta vet vi. Säkert.” Och så berättar man det.

Intresset bland fotbollsfolket är enormt för vad som händer på transfermarknaden, och det underskattas grovt av tv-kanalerna så långt.

Jag tror aldrig ett svensk damlag någonsin fått så mycket uppmärksamhet i förväg som detta – och precis som när det gäller herrarna har förväntningarna skruvats upp rejält.

Gör något åt det.

Allt mediefokus ligger annars på det svenska damlandslaget i fotboll, jag tror aldrig ett svensk damlag någonsin fått så mycket uppmärksamhet i förväg som detta – och precis som när det gäller herrarna har förväntningarna skruvats upp rejält. Man pratar helt ogenerat om att gå för guldet och att allt är möjligt et cetera. Visst, jodå.

Folk jag känner som kan damfotbollen avsevärt bättre än jag själv menar nog försiktigt att förra årets OS-silver var mer tur än skicklighet – och att man skall passa sig väldigt noga för att haussa detta svenska lag som hittills inte visat alltför mycket av sina påstådda kvaliteter. Det känns direkt onödigt att påpeka att jag hoppas att jag har fel, men jag gör det ändå – svensk damfotboll tappar mark både på klubb- och landslagsnivå, enskilda spelare har levererat internationellt, men det har också blivit alltmer sällsynt.

Handbollslegenden Magnus Wislander sade förra året i en intervju att deras handbollsträningar på 80- och 90-talet var betydligt tuffare än de man har i dag – men tillade att man nog har mer spets och kvalitet på dagens träning. Kanske det. Ni minns ju vilket världslag vi hade i handboll, under mer än ett decennium.

Visst skulle det vara intressant att få se lite siffror på hur ett allsvenskt herr- respektive damlag fotbollstränar, tid och mängd och kvalitet? De ekonomiska aspekterna måste man givetvis ta hänsyn till, damerna är extremt diskriminerade långt ner i åldrarna, både när det gäller träningstider och pengar för tränare och läger, men jag tror att en sådan studie skulle ha stort värde – också för att förstå var damfotbollen befinner sig, och förstå vilka krav som är rimliga att ställa.

Om inte Sverige når spelet om medaljerna under årets fotbolls-EM kommer man omedelbart att prata om fiasko – men vems fiasko är det i sådant fall?

Ett av damfotbollens största problem är att få tjejer att fortsätta spela efter 15–16 års ålder – där tappar vi enorma mängder talang. De slutar helt enkelt. Killarna ser en framtid, möjligheter, jobb, pengar. Tjejerna lär sig tidigt att de är ett kollektivt problem – och vem är beredd att underkasta sig stenhård träning i ett sådant negativt klimat?

Jag går omkring med den där obehagliga känslan av att så gott som alla andra europeiska länder gör stora framsteg i sin damfotboll, medan vi lite för länge stått och stampat. Känns inte som om någon riktigt tar problemen på allvar – grundproblemen?

I morgon är det EM-premiär mot favoriterna Tyskland. Det kan visa sig bli en helt avgörande premiärmatch.

3 tv-ord i veckan

Wimbledon…

…tennisen skvalar på i bakgrunden. Vi bryr oss först när en svensk åtminstone når fjärde omgången.

Superintensivt…

…spel i fotbollsallsvenskan i juli – planeringen känns inte helt klockren.

Sportradion…

…sände ”direkt” från ÖFK-Galatasaray, men med mer än 30 sekunders fördröjning. Är detta 2017?

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.