Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Sport

Jag zappade helt bort mig i onsdags – livet är svårt

Missad glädjescen: Olivia Schough jublar sedan hon kvitterat i OS-kvalet mot Holland.
Missad glädjescen: Olivia Schough jublar sedan hon kvitterat i OS-kvalet mot Holland. Foto: Carl Sandin/Bildbyrån

Tror aldrig att jag någonsin har spelat in en match och tittat på den i efterhand utan att redan ha koll på resultatet. Har aldrig haft det tålamodet – vill se alla resultat, live, direkt, när det händer.

I onsdags blev det givetvis kaos. Damkvalet mellan Holland och Sverige i Rotterdam 19.30 på Kanal 5, femte och avgörande mellan AIK och Tingsryd på Hovet i Cmore 19.00 och Chelsea-PSG på Viasat 20.45. Till råga på allt ”Lake Placid 1980 – Miracle on ice”, Jonathan Hock's fantastiska dokumentär i SVT 22.15.

Det körde ihop sig. ”Att zappa” får liksom en helt ny dimension under sådana här kvällar, ”att tappa” hade varit mer adekvat – risken att man i sin strävan att inte missa något faktiskt missar i stort sett allt är givetvis uppenbar.

Jag zappade helt bort mig vid Sveriges kvittering mot Holland och lyckades missa tre snabba mål från Hovet, dessutom Diego Costas 1–1 mot PSG.

Och då hade jag ändå datorn uppkopplad mot en av matcherna och mobilen länkad till en livebet-sida för att snabbt kunna koppla om och koppla rätt och iallafall komma med på en eventuell repris.

Livet är svårt, man har det för jäkligt. Eller hur.

Tänkte på det när jag försökte sova, en av mina favoritdikter malde på:

”Vi blickar ut mot världen/genom ständigt krånglande persienner/och i våra nästan fyrkantiga rum/ber vi våra böner/för världens eländiga/Vänder persiennerna mot skyn/och på andra sidan glaset/kan de höra/våra röster/hur vi ber för dom/om uppehåll/Stackarna!/de skulle bara veta/hur vi har det/med krånglande persienner/och ansträngande böner”.

Det blev också lite av en poetisk afton faktiskt, verkligheten blev så att säga nedkokad och koncentrerad i olika småstycken. Stora delar av damkampen kunde man dessutom lätt vara förutan (det var stundtals ett OS i urusla första-touchar – Anders Svensson stönade högt!), värsta poesin på Hovet stod klacken och publiken för (vilket privilegium att få skrinna in där, oavsett vilken färg på tröjan man har) och den där böljande matchen på Stamford Bridge påminde inte så lite om ett poetry slam battle. Jag har några gånger pratat med spelare på den här nivån och fått höra lite om vad man tråkar varandra för under en match – men visst skulle man vilja ha en mikrofon på både domare och några nyckelspelare. (Det gjordes en gång i England på 70-talet i någon Leeds-match med en bindgalen Billy Bremner i högform – borde visas igen.)

Diego Costa sparkade helt sonika ner Zlatan bakifrån med en välriktad kick mot skon/hälen utan den minsta chans att kunna nå bollen – och stackars förföljde och förfördelade Diego kom helt undan, det ryckte inte ens i domarens kortlek. Inte så farligt, inte så brutalt, men hundraprocentigt helcyniskt. Lite skrämmande med den typen av människor. Mer psykopat än poet.

Jag är nästan säker på att jag tidigare nämnt Jonathan Hocks ”Of miracles and men” (en bra mycket bättre titel än den svenska överskriften), missa inte denna (poetiskt) vackra melankoliska film (SVT Play) om världens bästa landslag, alla kategorier, i allmänhet, och OS-finalen i Lake Placid i synnerhet.

Det är en slags skräck och skönhet inom sportens värld som man nästan har svårt att förstå och omfamna så här 30–35 år senare. Har det verkligen hänt? Fanns verkligen det där helt osannolika oslagbara landslaget? Och hur i hela fridens namn kunde de förlora just den där matchen mot ett gäng amerikanska college-amatörer...?!

Jag skall se om den för tredje gången i helgen. Den blir bara bättre och bättre.

3 tv-ord i veckan

Anders Svensson...
...uppriktig, bra, tror jag. Men mellan raderna hör man (väl?) att han tycker att damfotbollen är urdålig?
Zlatan Ibrahimovic...
...uppriktig, bra? ”PSG föddes för tre år sedan”. Självbilden intakt. Alltid.

Håll koll på...
...Johan Canderts serie i tre delar om ”Framtidens stjärnor” (SVT, 22 mars).

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.