Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Sport

Allt var värdelöst i Sveriges spel

Pia Sundhage har gjort en Erik Hamrén, skriver DN:s Johan Esk.
Pia Sundhage har gjort en Erik Hamrén, skriver DN:s Johan Esk. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Det var onsdagen när Pia skulle ta Sverige till Rio. Det gick - trots allt.

Sundhages Sverige fick en OS-biljett och gav en massa frågetecken.

Sverige fick en bjudning – och tog den.

Sverige får en inbjudan till OS-spel – och vi skulle snart kunna ta allt som hackade på vägen men först det viktiga:

Sverige kommer att spela OS och det går inte att överdriva betydelsen.

Sverige har aldrig missat ett OS-slutspel och för ett landslag som är så beroende av att synas i de stora mästerskapen hade en kvalflopp varit en tung smäll som kastat in laget i en kolsvart och förödande mediaskugga under 2016.

Det enda som skulle ta sig genom bruset hade varit snacket om vem som skulle ta över efter Pia Sundhage.

Men nu kan hon inleda sitt sista år på kontraktet till att förbereda Sverige inför sommarens OS och starta generationsväxlingen som kommer att krävas i EM-kvalet. Det andra blir lättare än det första.

Pia Sundhages tid som förbundskapten har varit en resa från förmodad frälsare till en ifrågasatt ledare med fiaskohot hängande över sig.

Och aldrig har det hotet hängt tyngre än under den första halvleken i OS-kvalets sista match, mot Nederländerna.

Pia Sundhage har gjort en Erik Hamrén. Efter en start med tjo och tjim och snack om offensivt spel har de stora drömmarna om ett lika vackert som framgångsrikt spel krackelerat.

Och inför ödeskvalen såg först Hamrén och nu Sundhage till att först och främst få fason på försvarsspelet.

Sverige hade haltat sig fram till ett drömläge inför sista kvalmatchen trots att anfallsspelet hackat. Mot Nederländerna fungerade absolut ingenting i 44 minuter.

Jag går inte in på detaljer om vad som var värdelöst. Det var allt. Jag har aldrig sett det svenska damlandslaget spela sämre än då.

Pia Sundhages styrka ska vara att få spelarna att vara bäst när det gäller och starta de stora matcherna på rätt mental nivå. Det är inget jag sett mycket av och det svenska spel vi såg i 44 minuter var sorgligt uselt.

Var det inte något som var bra i första halvlek?

Jo, när stackars Kelly Zeeman i första halvlekens sista sekunder slog en helt misslyckad bakåtpassning utnyttjade Olivia Schough den gratisgåvan. 1-1 var i det läget oerhört orättvist men vem har sagt att idrottsvärlden är rättvis?

Det sägs att ett mål betyder mycket. Det här betydde allt.

Sverige gjorde ingen lysande andra halvlek men var många klasser bättre än i första och bäst och roligast att se var inhopparen Stina Blackstenius. Hon är ett framtidsnamn som kan starta generationsväxlingen redan i Rio.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.