Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Sport

Johan Esk: Att bara röra lite på sig räcker inte längre långt

Om man gillar skidor väntas man åka Vasaloppet varje år.
Om man gillar skidor väntas man åka Vasaloppet varje år. Foto: Ulf Palm TT

Ja, jag älskar att åka skidor.

Nej, jag ska inte åka Vasaloppet.

Känner mig för väl för att anmäla mig.

Han var en man ifrån norr.

Hade kommit till Stockholm för att jobba som pt (Personlig tränare? Nej, personal trainer?) och han var lika ung som han var ambitiös som han var vältränad. Det sista är inget jag vet, kan bara tänka mig.

Hon hade flyttat upp söderifrån ungefär när pt:n föddes och nu korsades deras vägar i ett gym i Stockholm.

Hon springer milen runt timmen och åker Tjejvasan på tre. Nu hade hon via jobbet fått friskvårdscheckar som hon hade lagt in i ett gymkort. I kortets starterbjudande ingick en halvtimme med en pt.

– Kanon, tänkte hon. Då kan han visa mig hur allt på gymmet funkar.

Han hade andra planer.

Han ville veta vad hon hade för mål med sin träning och det hade hon gärna själv velat veta. Han kollade när hon gjorde en del övningar och sedan kom han med sin plan.

– Jag tycker att vi ska boka upp 50 pass – till att börja med.

Det tyckte inte hon.

– Det är bra om du svarar snabbt för jag har rätt ont om tider, fortsatte den unge mannen.

Hade hon följt sin spontana tanke hade pt:n fått ett skratt och ett ”skulle inte tro det” i ansiktet som svar på planerna.

De skulle inte bara kostat en herrans massa pengar, det skulle också bokat upp massor av tid.

Det intressanta med att pt:n lade fram sin plan är att han och hans kollegor är vana vid att få napp när de kastar ut såna beten.

Det visar hur mycket vi stockholmare (jo, ni finns där ute i landet också men vi är värst) i medelåldern är beredda att lägga ner på vår träning i tid och pengar.

Eller som landslagets Ida Ingemarsdotter lätt chockat konstaterade när hon som skidkändis ”jobbat extra” i en skidaffär i city:

– Stockholmarna var ju helt galna. Det var kö ut på gatan och de köpte bara det dyraste.

Det här är en anledning till att jag inte anmält mig till Vasaloppet. Jag vet att jag skulle ta svåger-Jonas motto låt-aldrig-materialet-begränsa-dig ut till sina mest bisarra marker. Jag skulle då lätt säga att tre tusen spänn för ett par stavar låter rimligt.

Min familj skulle så här års märka att köksbordet var ersatt av ett mobilt vallabord och lägenheten skulle vara en blandning av spår av fästvalla, svettiga träningskläder och en ekande fråga om var f-n är min pannlampa?

En vecka som den här är jag glad att jag inte ska åka Vasaloppet.

En vecka som den här – när vintern töat bort – skulle mitt humör bli som hos en rabiessmittad hund på speed.

Berättar jag för någon att jag ska ut och åka skidor kommer alltid frågan:

– Ska du åka Vasaloppet?

Frågan ligger i linje med träningstrenden.

Att bara vara ute och röra lite på sig är inget man pratar högt om. Att träna är status, ju mer desto bättre. Ju mer extremt, desto mer normalt.

Gillar man att åka skidor förväntas man åka Vasaloppet och sedan tas det för givet att man gör Klassikern och att springa en mara ses numera inte som en prestation utan som en självklar del av Iron Man.

Jag förstår att det blivit så här för idrotten är som allt annat och överallt ska det maxas.

Vad jag inte fattar är hur folk hinner träna för allt det här.

Jag springer bara Lidingöloppet och gör det bara för att jag måste.

Om jag inte har något lopp att träna mot kommer jag aldrig ut och när det var några år utan att jag kom ut och sprang växte stressen i skallen och krockkudden på magen.

Jag vet vad det där loppet och den där träningen gör med mig i augusti och september. Det är den tiden på året jag ser till att naprapatrörelsen har sin guldålder och jag skulle då också behöva ett gäng mentala coacher.

Det förstod naprapat-Titti den gången när hon sade:

– Johan, nästa gång du springer tycker jag inte att du ska känna efter så mycket.

(Ja, min fru gillade den kommentaren.)

Jag vill inte ha in den där djävulskapen i kärleksaffären jag har med min skidåkning.

Innan töandet slog till hann jag testa konstsnöspåren i Handen, Täby, Lida och på Gärdet och det var bra överallt och det bästa var att jag bara kunde kliva av och åka hem när jag ville.

Jag såg direkt vilka som inte hade samma frihet. Du känner igen en Vasaloppsåkare när du ser en i konstsnöspåret.

Det finns något metodiskt och monotont över (stak)åkningen och något uttryckslöst i blicken. Jag vill ha en skidtunnel till Stockholm. De här åkarna är inne i sin egen mentala tunnel där kilometer efter kilometer bara måste avverkas.

Och där är ordet jag inte vill ha mer av i min träning. Måste. Jag har så det räcker i resten av livet.

Om träning också bara blir en orsak till stress är ju hela poängen förlorad.

Jaha. Jösses vad klok jag blivit.

Säg det där till mig tre veckor före Lidingöloppet när ena vaden börjat strula.

Esks elva. Vecka 4

1 Galagalenskapen

I en harmlös sketch skämtades om Charlotte Kallas svarta och sorgsna blick, som blivit en del av hennes varumärke.

Först rasade som väntat pressgurun Torbjörn Nordvall. Sedan sade Kalla att det var onödigt att ta med när hon var ”ledsen och sårbar”. Allvarligt, hur kinkig kan man vara?

2 Galagalenskapen 2

Zlatans underbara kvalmål mot Danmark vevades gång på gång under galakvällen men datumreglerna gjorde att de inte fick finnas med när juryn skulle utse Årets manlige idrottare.

3 Galafrågan

Hur ska man göra för att Idrottsgalan ska bli bra?

Jag som förespråkat en seriös gala med mer sport och mindre skämt fick verkligen så jag teg - och somnade.

4 Galafrågan 2

Hur ska man få fler att rösta på Jerringpriset? 327 384 är klart lägst antal röster sedan galan startade. 2014 var det 586 878.

Bara en gång tidigare har rösterna varit under 400 000.

5 Fotbollsmålet

John Guidetti drev bollen, sköt i steget och såg bollen försvinna i väg och bara stoppas av nätet i mål. Det såg ut att vara en sån där underbar träff som inte känns i kroppen.

6 Fotbollsintervjun

Jag tror inte att tv-reportern förstod mycket av den spengelska en lyckodopad Guidetti bjöd på efter cupmatchen men ibland är även obegripliga intervjuer lysande.

7 Handbollsfrågan

Om spelarna återigen ser till att förbundskaptenen försvinner från damernas handbollslag – är det då inte läge att ställa frågan om felet kanske finns bland spelarna?

8 Fotbollsmissen

New Englands kicker Stephen Gostowski hade inte missat att sparka hem en extrapoäng på nio år och 523 försök. Mot Denver kom missen och Patriots missar Super Bowl.

9 Idrottslandet

Längskidåkning. Backhoppning. Utförsåkning. Just när vi trodde att norska idrottsvågen inte kunde bli större kom handbollslagets superskräll när Frankrike skickades ur EM.

10 Citatet

”Jag känner att jag är på väg att förlora elden, att den försvinner sakta sakta.”

Alexander ”The Mauler” Gustafsson med en ärlighet som är ovanlig för en elitidrottare.

11 Höjdaren

Galahyllningen av Forsberg, Lidström, Sundin var kanske lite lång men väldigt motiverad.

Kajsa Bergqvist och Mats Sundin möttes i eftersändningen med ”Sollentuna, respekt”.