Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Sport

För lite folk och för dåliga resultat i Globen

Genzebe Dibaba sprang fortare än någon gjort på en engelsk mil och då - till sist - tände publiken i Globen äntligen till ordentligt, skriver DN:s Johan Esk.
Genzebe Dibaba sprang fortare än någon gjort på en engelsk mil och då - till sist - tände publiken i Globen äntligen till ordentligt, skriver DN:s Johan Esk. Foto: Maja Suslin/TT

Att träna hårt är lätt, att inte träna för hårt är det svåra.

Friidrottslandslaget haltade genom förra året och grundproblemet påminner om skidlandslagets sjukstuga.

Förbundskapten Karin Torneklint riskerar att få med ett litet gäng till friidrottens inne-VM i USA 18-20 mars.

Det gör verkligen ingenting.

En gala som onsdagens i Globen är en kväll för att få se stjärnor och svenskar (en gång var det samma sak) tävla i Stockholm men friidrott är, ska och kommer aldrig att vara en vintersport.

Det viktigaste med vintern är att träningen flyter på så bra att den inte lämnar över skadat gods till vårens upptrappning.

Emma Green, Sanna Kallur, Michel Tornéus, Abeba Aregawi, Meraf Bahta, Irene Ekelund, Mustafa Mohamed, Angelica Bengtsson och Kim Amb var några friidrottare som fick uppleva skadeelände VM-året 2015.

I början av OS-året 2016 är Aregawi skadad igen, Erika Kinsey har haft problem med ett knä och Andreas Almgren med en häl.

Men det ser ändå lite bättre ut i år.

Emma Green har hoppat höjd igen, Kallur springer och ska börja ta sig över häckar vilket år som helst och OS-fyran Tornéus tänker hålla en fot på bromsen för att inte trycka på för hårt under vintern.

Det är OS som gäller för Michel och alla andra namn jag räknat upp.

På ett sätt kan man säga att landslagsledningen inte gjort ett jota för att minska skadorna. Inga radikala ändringar, det finns inga enkla lösningar.

Man kan också säga att det görs en hel del.

Ska man bli riktigt bra i skidor måste man klara att träna hårt och mycket och ju mer man gör det, desto lättare kommer sjukdomarna.

Ska man bli riktigt bra i friidrott måste man ibland göra det som på träningsspråk har max som prefix. Maxhopp, maxkast, maxlopp. Ska man ta steg i utvecklingen måste det maxas ibland och när det görs är risken för skador som störst.

Att inte bli sjuk, att ha en kropp som klarar att maxa utan att gå sönder – det är två av de viktigaste egenskaper som krävs för att nå de bästa.

Precis som i skidlandslaget måste friidrottens landslagsledare lita på att det den aktive gör ihop med sin personlige tränare är rätt. Det är grundproblemet jag pratade om i ingressen.

Svenska friidrottsförbundet och förbundskapten Karin Torneklint satsar därför på ett förebyggande arbete bland de som är på väg att slå igenom.

Det svåra är att det inte bara går att ta gamla kunskaper till nya talanger. De nya idrottarna kommer från mer stillasittande generationer. Det är också talanger som specialiserat sig tidigare, med allt vad det innebär i sämre grundträning och ökad skaderisk.

Karin Torneklint vill också bygga upp ett mentorsprojekt för unga talanger. Vid sidan av den vanliga tränaren vill Torneklint att talangen ska ha en före detta stjärna som bollplank för hur idrottssatsningen ska passa in i resten av livet, bland annat för att minska skador.

Förbundskaptenen har märkt att det kan vara svårt att få tränare att släppa in en ny person i samarbetet.

Hon tror att det handlar om prestige.

Till sist: Det var länge sedan jag var på friidrottsgalan i Globen. Har alltid gillat att vara här men nu kändes det mest avslaget – trots några världsrekord.

Det var för lite folk och för dåliga resultat av de stora svenska namnen.

Angelica Bengtsson, Khaddi Sagnia, Erica Jader och Michel Tornéus var hoppare som floppade i Globen och Emma Green hoppade inte alls. Hon värmde upp och sedan blev det inte mer, hon ville inte riskera något.

Andreas Otterling skrällvann längdhopp med personliga rekordet 8,12 och Sofie Skoog blev tvåa i höjd.

Ayanleh Souleiman slog Wilson Kipketers 16 års gamla världsrekord på 1.000 meter och Genzebe Dibaba sprang fortare än någon gjort på en engelsk mil och då - till sist - tände publiken i Globen äntligen till ordentligt.

Då hade Hässelbys Lisa Gunnarsson tidigare hoppat 4,49 i stav. Så högt har en 16-åring aldrig hoppat – inte ens Angelica Bengtsson.