Man känner igen ett fiasko när man ser det. Problemet med ett simfiasko på kortbana är att man knappt ser det. Vad som ändå syntes var att Michael Phelps tog sporten tillbaka till framtiden.
Det kallas underhållningsindustri. Idrottare visar upp sig, tv-sänder, tidningar och sajter pumpar på och folk har något att prata om på jobbet. Industrin drivs av de största namnen och nu är en av giganterna i stan.
Det Michael Phelps i går gjorde i Eriksdalsbadet var som om Bruce Springsteen ställt sig på Stockholms stadions scen och bara lirat låtar från Human Touch-plattan. Det hade varit obskyrt. Och intressant.
När resten radade upp sig på startpallarna i sina superdräkter stod Phelps där som en motionär. Det var badbrallor och det var hår, massor av hår. Hår som stack ut under mösskanten, hår på bröstet, hår på armarna.
I ansiktet var det Mattias Jonson-klass på skägget. Phelps försvann i sina två första försök och arrangörerna var på gränsen till nervsammanbrott. Till sist tog han näst sista finalplatsen på 100 meter medley och på kvällen såg jag för första gången sedan de historiska OS-dagarna live när Phelps klev upp på en startpall.
Sen såg jag inte mycket mer. Han dök i, kom upp strax före 15 meter, sedan vevade alla för fullt i en vild vattenfestival och sedan var det vändning och där försvann Phelps ner under vattnet igen och så mycket mer var det inte med den underhållningen.
Det är så där det är med kortbanor.
– Det är inte simning. Det är vändning. Man vänder och så simmar man lite. Och så vänder man igen, som Sarah Sjöström klockrent sade med ett leende efter sin final.
Hennes mun tystnade och hennes leende blev barnsligt lyckligt när en snubbe med skägg och hörlurar lufsade förbi bakom ryggen på henne. Michael Phelps hade den inverkan på alla i hallen.
Sjöström är bättre på långa än korta banor och det ska vi alla vara tacksamma för, hon blev femma. Phelps blev trea i finalen och även om det inte var underhållning, så var det en upplevelse att se honom. Även om hans formtopp är närmare Baddaren än Beijing-
gulden, så var det fascinerande att efteråt se hur kul han tyckte det var att ”tävla” igen. Citationstecknen kommer av att Phelps inte är en kortbanesimmare, det här är ett kul avbrott i den gråa vardagens evighetsträning.
Men, det är självklart också ett sätt att vara först i ledet när sporten lämnar helkroppsdräkter, materialsnack och rekordslakt.
De andra trycker in kroppen i trånga tvångsdräkter för att de måste simma i nuet. De behöver varje krona världscupen kan ge. Den som vinner hela cupen får drygt 700 000 kronor, den som tar ett världsrekord får en bonus på 70 000.
Det är kaffepengar för Phelps. Han kan använda de här dagarna till att vänja kroppen vid känslan att återigen tävla med bar överkropp och redan i kväll lär han vara bättre.
För Stefan Nystrand och Therese Alshammar kommer det att vara fullt ös ända in i kaklet igen. I går vann de sina distanser och Stefan satte nytt svenskt rekord (45,54) på 100 meter fritt och det är kul att se hur stort och nervigt det är för de svenska stjärnorna att tävla inför nära och kära.
Men det är ändå en annan grej när en av idrottsvärldens allra största är här. Vad han än har för sig.