Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Sport

När Sarah morgonsimmar med Svenssons är idrottslandet Sverige som bäst

Erikdsdalsbadet klockan 08.42.

Det är dagen efter galakvällen före och Sarah simmar med Svenssons – som vanligt.

Det är Esk på bana 9 och Sjöström på bana 3 och flera världshav av simförmåga mellan oss.

Jag kajkar runt bland pensionärer. Kör ett par futtiga varv för att få ihop några hundringar.

Sarah Sjöström tränar fram och tillbaka med sina landslagskollegor. 6.000 meter. 120 längder.

Jag och några pensionärer. Världens bästa simmare. Och så några hyfsade motionärer där emellan. Vi delar på samma vatten i Eriksdalsbadet i Stockholm.

De flesta av oss i bassängen har inget mer syfte med stunden än att må lite bättre. För henne är varje simtag en viktig del av vägen mot OS i Rio.

På Essingeleden har jag i bilradion hört henne säga i P1-morgon att hon siktar på att sätta världsrekord i OS-finalen på 100 meter fjäril. Gör hon det borde det kunna räcka till seger, spekulerar hon.

För ett år sedan följde jag Idrottsgalan på tv i en stuga i Bruksvallarna. Johan Olsson levde asketliv i stugan bredvid. Morgonen efter gled han om motionärer i spåren, någon barnfamilj diagonalade förbi honom när han hängandes över stavarna försökte få ner andhämtningen efter en backintervall.

Jag tycker och har propagerat för att de elitklubbar som vill ska få ha möjlighet att bryta sig loss från den breda idrottsrörelsen.

Jag tycker samtidigt att det här är det absolut häftigaste och mest fascinerande man kan vara med om i idrotts-Sverige.

Att se världens bästa Olsson träna där motionärer åker, att se världens bästa Sjöström simma med vanliga Svenssons.

Avståndet mellan bredd och elit, motionär och världsetta kan inte bli kortare.

Sarah Sjöström har tagit en halvtimmes sovmorgon för att fira Jerringpriset och priset som Årets idrottskvinna. Hon har nagellacket från festen med sig ner i träningsgruvan. Hon glider fram på, under, genom vattnet som om det inte gav henne motstånd.

Det sägs att för att bli en vinnare måste man vara bäst när det gäller. Det där är idrottsvärldens vanligaste förenkling. Det är en dag som den här, ett pass som det här som kommer ge Sarah Sjöström chansen att vinna OS-guld.

Och nästa dag, nästa pass och nästa och nästa.

Den viktigaste idrottstalangen är att klara att motivera sig för all mängdträning som krävs, att klara den smärta som måste uppstå när gränser ska flyttas. Sarah brukar ge sig ledigt på söndagar och kanske lördag eftermiddag. Annars är det dubbla pass varje dag.

Under onsdagen ska det tränas i tävlingsfart. Därför är det här lugnare.

3.000 meter åt ena hållet, 3.000 åt det andra. Låter dödligt monotont, eller hur? Hur håller hon koncentrationen uppe undrar jag när jag redan på mitt eget tredje varv börjar bli rastlös.

Jag kliver upp och sätter mig på läktaren och ser att det är ett ständigt varierande. Mellan simsätt, mellan redskap och mellan olika sätt att använda samma simsätt.

I en längd kan armen i ett crawltag falla stort och tungt mot vattnet, i en annan kan den robotlikt vinklas bakåt, inåt, framåt och nedåt innan den når ytan och i nästa längd kan armen smidigt smygas ner under ytan i en mjuk rörelse.

– Sarah har en unik teknik, säger landslagstränaren Andrej Vorontsov vid bassängkanten.

Han är född i Sibirien, började simma för att han var sjuk som liten, ville bli elitsimmare men blev tränare istället. Han har varit tränare i Ryssland, Asien, England och så förbundskapten i Ryssland.

Har du varit med om att det varit så här i andra länder, att motionärer delar bassäng med de bästa i landet?

-Nej, nej, nej, nej, säger Andrej och skakar leende på huvudet.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.