Sverige skulle rädda sitt VM. Sverige skulle rädda den svenska VM-festen. Sverige skulle visa att det här nya landslaget var något att tro och hoppas på. Kanske till och med älska. Och då kom en kväll när jag blev fullständigt förälskad i det här laget.
I Sjöstrands räddningar, i Doders skruvmål, i Källsmans kontringar, i betongbröderna Karlsson-Jernemyrs försvarslås. I Staffan Olssons frisyr.
Men mest av allt älskade jag den svenska inställningen. Glöden och glädjen som fanns i blickarna. Och det bästa av allt:
Nu är Sverige med i sitt eget VM på allvar igen.
Sverige behöver inte spela statistroller. Sverge är på allvar med och spelar om medaljer.
Sverige går in i andra rundan med två poäng och i den skånska slutspelsgruppen är det bara Danmark som kommer att starta på fler.
Det här mästerskapet ska ge svar på hur bra Sverige är.
Vi vet inte än – men nu vi vet en sak:
Sverige kan i ett pressat krisläge vinna mot de bästa.
Polen tillhör världens bästa, laget har varit i semifinal i tre av de fyra senaste mästerskapen. Men Polen är ett lag som brukar passa Sverige rätt bra. Det hade blivit fyra segrar och två kryss på de tio senaste mötena.
Men ingen av matcherna hade varit i närheten av den här när det gäller tyngd, betydelse och nerver.
Det var en kväll där det hade varit hur lätt som helst att springa och gömma sig. Men då samlade sig Sverige och körde över Polen - som aldrig var i ledning på hela matchen.
Och det var Kim Den Äldre som visade vägen.
Och det var Kim Den Yngre som visade mod i kritiskt läge.
Kim Andersson har varit skadad, sjuk och petad på väg till matchen mot Polen. I åratal har han burit ansvaret och kravet att just han ska bära den här nya generationen men han har inte klarat det.
Men nu när laget var som mest ifrågasatt var det den mest ifrågasatte spelaren som låg bakom att Sverige fick den nödvändiga ledningen.
Fyra bollars ledning åts i mitten av första halvlek upp till 10–10. Då kom Kim Ekdahl Du Rietz in.
Sverige-Polen var en sån där handbollsmatch som är så nära krogslagsmål man kan komma utan att hamna på kåken.
Att i det läget kastas in och inte bara se och beundra utan våga försöka ta sig igenom den lilla spricka som finns i den polska kött(ätande)muren är en underbar blandning av mod och galenskap. Det är sån blandning svensk handboll behöver i framtiden. Det är sånt handbollslandslaget behöver i resten av VM.
När Polen i ett sista desperat försök ändrade försvarsspel för att störa svenskarna var det Kim Den Yngre som höll i bollen och slet sig fram så bra att han jobbade fram en utvisning. Och segern var klar.
Sverige gick på en j-a mina mot Argentina. De poängmässiga sviterna kommer Sverige få lida av i resten av VM. Men 24–21 mot Polen var ett underbart och nödvändigt plåster.
Och när jag ser svenska spelarna dansa en vild segerdans på golvet vill jag bara komma med ett påpekande:
Håll era hästar. Sluta jubla. Det är nu det riktigt roliga börjar.