Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Sport

Rättsapparaten har övergivit fotbollen

En vecka kvar till allsvenska premiären. Och den trista följetången om bengaliska eldar på läktarna lär fortsätta.
En vecka kvar till allsvenska premiären. Och den trista följetången om bengaliska eldar på läktarna lär fortsätta. Foto: Petter Arvidson/Bildbyrån

Supportrar anmäls och utredningar läggs i bästa fall på hög.

Poliser anmäls och utredningar läggs ner.

Rättsapparaten har övergivit fotbollen och dess problem.

En vecka kvar till herrallsvenskan i fotboll och det finns roliga frågor som är svåra att svara på.

Vilket lag vinner? Blir det nya publikrekord? Hur går det för nykomlingarna?

Svaren är Malmö, ja och inte bra.

Och så finns det trista frågor som är lättare att svara på.

Varför fortsätter det att brinna på läktarna? Varför finns det ”supportrar” som beter sig svinaktigt i fotbollens namn? Varför finns det poliser som använder mer våld än nödvändigt?

Svaren är – för att inget händer.

Risken att det ska bli en juridisk påföljd eller ens ett efterspel för något som händer i samband med fotboll är mikroskopisk.

Nätet är grovmaskigt på ett sätt som inte borde vara möjligt i en demokratisk rättsstat.

Magasinet Offside konstaterar i ett reportage att ingen polisman har fällts för misshandel av en fotbollssupporter och fortsätter:

”Trots att det ständigt kommer in anmälningar om övervåld i samband med matcher”.

Och det där hade varit helt okej fakta om anmälningarna fått seriösa prövningar. Offsides reportage är en sorglig bekräftelse på att så ofta inte är fallet.

Polisen har monopol på våld men långt ifrån monopol på att filma vad som händer och därför är det anmärkningsvärt hur slentrianmässigt fallen fortfarande läggs ner.

Det här drabbar poliser som jobbar vid högriskmatcher. Sammandrabbningarna blir hårdare. Folk från båda sidor skadas.

Och det Offside inte tar upp är att statistiken ser lika sorglig ut på båda sidor. Anmälningarna mot ”supportrar” viftas undan lika lättvindigt.

Problemen kring fotbollsmatcher är som en toppmatch i allsvenskan där domaren gått hem och lagen själva ska se till att det inte spårar ur.

Det känns som att jag pratat säkerhetsfrågor med Djurgårdens Mats Jonsson sedan Tommy Berggren spelade i klubben. Han konstaterar:

– Det är ytterst, ytterst få ärenden där det händer något.

– Vi lämnade in 600 polisanmälningar under 2015. Det var bara en promille som ledde till någon form av återkoppling, det andra bara försvann.

– Vi anmäler alla brott som begås. Oavsett om det är vakter, poliser eller supportrar som begår dem.

600 låter som en galet hög siffra och enligt Mats Jonsson är polisens uppgifter 63 anmälningar. Skillnaden beror på att många anmälningar handlar om bengaler och där ser polisen x antal personer som håller på med pyroteknik vid ett tillfälle som en anmälan.

Ser man det från ett håll är det lätt att förstå att polisen för enkelhelhetens skull gör upp en anmälan och i den tar upp flera personer som varit inblandade.

Ser man det från ett annat håll finns där en förklaring till att problemen lever vidare och att hjulet ska uppfinnas varje säsong:

Individens ansvar drunknar i kollektivets. Oavsett om det är en ”supporter” som kastar sten mot poliser eller poliser som bankar för mycket med batongen.

Där polisen ser grupper man ska hålla ordning på, ser klubbar och supportrar individer som ska dömas om de begår något brottsligt.

– Jag känner ett visst mått av frustration. Vi har kommits till vägs ände när det gäller den här delen av problematiken, säger Mats Jonsson.

– Jag vet inte riktigt hur det ser ut hos AIK men Hammarby jobbar på samma sätt som vi och de upplever samma frustration och samma statistik skulle jag tro.

Mats Jonsson har viss förståelse för att polisens utredare och åklagare inte har den här typen av brott högst upp på prioskalan.

– De brott som begås är ofta mängdbrott som tar oerhört lång tid att utreda och straffskalan är sån att det inte alltid är motiverat att utreda.

För fotbollen skapar det här ett moment där resultatet är 2–2.

Mats Enquist från klubbarnas organisation Svensk elitfotboll, Sef, konstaterar:

– Ta det här med bengaler. Å ena sidan är det hårt tryck på fotbollen att vi ska lösa det. I praktiken är det ytterst få tillfällen när det går till åtal. Det är inte värt att lägga ner tid och kraft för polis och åklagare.

Men det är inte slut på Kafka-känslan.

Mats Jonsson igen:

– Vi vet inte vilka supportrar polisen har stängt av från våra egna matcher, det beror på sekretessregler.

– Det är så sjukt att jag nästan har upphört att förvånas.

Så nästa gång ni vill vråla ”varför gör dom inget?” mot klubbarna ska ni mer stillsamt fråga: ”vad kan de göra?”.

De kan exempelvis ta fram värdegrunder som ska gälla för föreningen. När samhällets spelregler är en klen tröst att luta sig mot blir sånt ännu viktigare.

Djurgården spikade i början av månaden en värdegrund och sånt där kan lätt bli en pappers- eller nättiger att vifta bort men här är Järnkaminerna och fyra andra supportergrupper med på tåget.

Det är lika positivt som att månadens två cupderbyn i Stockholm och Solna var – allt är relativt – lugna.

Esks elva. Vecka 12

1. Fotbollslegendaren

Johan Cruyff gav ansikte åt en hel fotbollsfilosofi – totalfotbollen.

Eleganten från Amsterdam var inte bara en av tidernas bästa spelare. Han förde filosofin vidare som ledare och är därför tidernas enskilt mest inflytelserika person över hur fotboll ska spelas. Utan Cruyff, inget tiki-taka.

2. Fotbollspapporna

Först lämnade Emir Kujovic truppen för att bli pappa. Några dagar senare var det Oscar Lewicki som gjorde samma sak.

Fotbollslandslaget gör vad de kan för att hålla nativiteten uppe.

3. Hockeysanningen

Sämst i familjen, konstaterade Djurgårdens klack om Frölundas lagkapten Joel Lindqvist.

Brorsan Henriks superräddning hemma mot Boston bekräftar att klacken har rätt.

4. Dopningslandet

Det går knappt en timme utan att en rysk idrottare åker fast för meldonium.

Varningen att medlet skulle upp på Wadas svarta lista kan inte ha varit en stor, rysk stor snackis.

5. Talangflytten

Isabelle Haak är en av Sveriges största talanger i volleyboll genom tiderna. Nu är hon 16 år och behöver större utmaningar.

Därför lämnar hon Engelholm och flyttar till Frankrike.

6. Avslutningen

André Myhrer vann och Frida Hansdotter var på pallen.

Den alpina världscupen slutade på ett bra sätt för Sverige och det blev inte sämre av att det skedde i nästa års VM-backar i St Moritz.

7. Fotbollstränaren

BK Häckens Peter Gerhardsson var klart bäst på den allsvenska upptaktsträffen.

Häcken kommer att hamna högt i år men jag skulle ändå vilja se Gerhardsson i en (medialt) större klubb.

8. Hockeykvalet

Varken jag eller Goda Grannen kan låta bli att hålla koll på Södertälje SK i ett kval långt ner i systemet.

Man vill ju veta hur det går för Sport mot klassiker som Västervik och Borlänge.

9. Larmrapporten

Om fotbollen ska klara att vara en idrott för alla ungdomar behövs fler planer.

Som DN skrev i veckan fattas 33 konstgräsplaner bara i Stockholms stad för att möta behovet.

10. Citatet

-Det är som att mitt hjärta blöder.

Luleås belgiska Sofie Hendrickx försökte få livet att gå vidare efter terrorattackerna.

När hon sprang in mot Norrköping bar hon en belgisk flagga.

11. Vårtecknet

Ett klassisk tecken på att våren är på gång är att hockeyspelare tackar nej till VM. Oscar Möller har redan gjort det och lagkaptenen Staffan Kronwall väntas göra samma sak.