Sport

Johan Esk: Representerar du Sverige så ingår det att svara

Charlotte Kalla var under förra helgens tävlingar i Falun märkbart störd över damtränaren Mattias Perssons uttalande att Kalla inte mår så bra i själen. ”Det uttalandet får verkligen stå för Mattias Persson”, sa Charlotte Kalla till SVT och lämnade sedan den mixade zonen utan att alls prata med övrig press.
Charlotte Kalla var under förra helgens tävlingar i Falun märkbart störd över damtränaren Mattias Perssons uttalande att Kalla inte mår så bra i själen. ”Det uttalandet får verkligen stå för Mattias Persson”, sa Charlotte Kalla till SVT och lämnade sedan den mixade zonen utan att alls prata med övrig press. Foto: Daniel Eriksson/Bildbyrån

Är man med i ett landslag är man toppen av en demokratisk folkrörelse.

Att vara tillgänglig för medier ska inte vara ”att ställa upp”.

Charlotte Kalla tävlar inte i världscupen i helgen.

Hennes senaste skidhelg lämnade efter sig två saker som inte bara gäller henne utan många svenska idrottsstjärnor.

1. Det är fortfarande betydligt jobbigare att prata om att det gör ont i själen än magen. Det mentala är efter alla år med mentala tränare fortfarande mycket mer hysch, hysch än det fysiska inom idrotten, trots att det mentala ofta är mer avgörande för en prestation.

2. När det är jobbigt för en idrottare är det jobbigaste alltid att prata med journalister. En dopningskontrollant är en drömdejt i jämförelse.

Läs mer: Kalla undvek journalisterna

Svenska idrottsrörelsen har stått och svajat några gånger: Ska elit och bredd kapa banden med varandra?

Alla gånger har svaret blivit nej.

Så när Zlatan Ibrahimovic tar en knatte i handen och går ut till en landskamp är det en bildlig beskrivning av den vackra och verkliga linje som finns från landets alla fotbollsspelare upp till Zlatan Ibrahimovic.

Precis som det finns organisatoriskt välpreparerade spår från Charlotte Kalla när hon dragit på sig den vita landslagsdräkten ner till minsta skidtjej som åker en lokal tävling i Ånge.

Förbunden vill gärna lyfta fram de där linjerna och spåren i marknadsföringen av sina sporter.

När det handlar om att blanda in medierna i arbetet är det alltid fina ord off-season om hur det arbetet ska fungera. I skarpt och känsligt läge dras dörrarna igen.

För mig är det viktigare hur kulturen för arbetet mot medier behandlas internt. Det går att fortsätta att ha ishockeyns och handbollens öppenhet om man vill.

Det sades en hel del galet i samband med Nicklas Bäckström-skandalen i OS men det fanns i alla fall ledare på plats för att svara på frågor, till och med Bäckström själv satt på podiet.

Herrlandslaget i fotboll och skidornas längdlandslag är två av landslagen jag bevakat mest under de senaste åren, det är också de som fått mest uppmärksamhet och bjudit på minst tillgänglighet.

– Våra stjärnor ställer visst upp, får jag alltid höra som en reaktion när jag eller någon kollega för fram detta.

Det är just det där att ”ställa upp” jag har mest problem med.

Jag har full förståelse för att det inte är kul att träffa journalister men det ska vara en självklar del av ett landslagsuppdrag.

Något som bara ska klaras av om det känns bra, om det känns dåligt. Om det gått bra, om det gått åt h-e. Om man kan tro att frågorna blir enkla eller om man kan frukta att de blir jobbiga.

När Zlatan spelar i PSG eller om Kalla börjar köra för ett proffsteam på långsloppstouren går det inte att ställa de kraven. De representerar då inte Sverige.

Jag vet att det finns mediaträning i yngre landslag. Jag har aldrig varit med och lyssnat men uppenbarligen är det en sak det slarvas med i den träningen. Den här enkla detaljen:

”Ju bättre ni blir, desto fler kommer att vilja prata med er.”

Det här är en text som skulle kunna gå i vårt fackorgan Journalisten. Det är också ett ämne som inte behöver drabba mig personligen. Som krönikör kan jag om jag vill luta mig tillbaka, se höra och betrakta. Jag skulle aldrig behöva stå och trängas i en mixad zone eller gå på en presskonferens.

Men eftersom jag var sportreporter i många år har jag kvar nyfikenhet och lust att själv skaffa mig uppgifter, prata med folk och ställa frågor och känna av stämningar. Det gör inte alltid livet som krönikör lättare. Att tycka utan att veta är alltid enklare.

Är det en konflikt mellan stjärnor och journalister är publiken alltid på stjärnornas sida och det är som det ska vara.

Stjärnor representerar Sverige. Det gör aldrig vi journalister. Vi ska varken vara supportrar eller trösterskor.

Men det märkliga med förra veckans Kalla-gate var att jag fick ta del av en hel del mejl från rör-inte-vår-Kalla-rörelsen om att vi journalister hade varit taskiga igen. Grejen med det här fallet var att knappt några journalister ens fick prata med Kalla.

Både Charlotte Kalla och Zlatan Ibrahimovic kan bjuda på svarta ögon och korthuggna svar i kontakter med journalister. Det gör ingenting.

En av de största missuppfattningarna är att stjärnorna måste vara trevliga och bjuda på uttömmande svar. Så är det inte alls. En iskall presskonferens är också en presskonferens. En lämnad mixed zone kan säga mer en tusen ord.

Det är betydligt större problem när det inte ens finns chans att ställa frågor utan kommentarer kommer via en egen app eller ett förbundsmejl.

Till sist: Eftersom jag hackat en hel del på fotbollens herrlandslag och skidlandslaget är det läge att lyfta fram några i de sällskapen som alltid gör sin mediala del av arbetet bra.

Ida Ingemarsdotter, Kim Källström, Johan Olsson (även om han inte åker för landslaget i år) och Andreas Granqvist är några som kan svara, säga ifrån, säga emot och det görs på – för att prata zlatanska – ett professionellt sätt.