Sport

Sverige borde få ett bättre och bredare lag på resan mot Rio-OS

Jonas Källman gjorde inte farmor besviken.
Jonas Källman gjorde inte farmor besviken. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Sverige har gjort ett bra EM.

Sverige borde bli ännu bättre i kvalet till OS.

Svenskarna kom till EM i Polen som nedskrivna underhundar. De tar sig därifrån med ett roligt och överraskande avstamp mot OS.

Det här är inget världslag – än. Det är ett lag för en framtid som snart kan vara nutid och det är ett handbollslag som är lätt att tycka om.

Lukas Nilsson sade efter en match tidigare i EM att svenska supportrarna verkat bakfulla på läktarna.

Det var en del svenska spelare som hade de symptomen i början av onsdagsmatchen mot Ungern efter det sena dramat mot Danmark i tisdags.

Särskilt Johan Jakobsson. Han som skulle göra målen. Det krävdes fem missar och 26 minuter innan första målet kom.

Men då hade andra vaknat tidigare.

Det här svenska handbollslandslaget har inga stora superstjärnor men det är fullt av spelare som kan kliva fram när andra tvekar. Mot Danmark slutade Mattias Zachrisson lysande, mot Ungern började Jesper Konradsson lika bra.

Och så finns ju gamle Källman. Jonas Källman.

Han somnade inte förrän fem på onsdagsmorgonen, hans rygg har strulat under EM men där hemma satt farmor framför tv-n. Henne ville inte Jonas göra besviken. Han fick ett friläge, studsade fram bollen över nästan hela planen och placerade den i mål så att det såg löjligt lätt ut och det stod 5-2 och Sverige hade skaffat sig ett grepp mot Ungern som aldrig släpptes.

Ungern hade inget att spela för och gäspade sig genom matchen men det är ändå starkt av Sverige att stoppa Ungern på 14 mål.

Segern gör att Sverige har två segrar och två oavgjorda på sex matcher och det är bättre än jag trodde efter den usla insatsen i träningsturneringen före EM.

Det bästa med Sveriges EM är att laget bara blivit bättre och att lagmoralen burit det här nederlagstippade gänget genom turneringen.

Och när laget i april ska kvala vidare mot OS kan det bli ännu bättre.

Sverige åkte till EM utan fyra personer som skulle vara de bästa niometersspelarna så här dags. Men Oscar Carlén har fått karriären förstörd, Jim Gottfridsson är också skadad igen, Kim Andersson och Kim Ekdahl Du Rietz har tackat nej.

Att Kim den andre vid 26 års ålder tycker att han är klar med landslagsspel är bara för sorgligt. Han tycker att kroppen inte pallar mer än ligaspel. Men förhoppningsvis kan huvudet få honom att ändra sig. Tanken på OS, minnena från London, jag önskar att det kan få honom att ändra sig.

Förhoppningsvis håller också Gottfridssons fot för att göra truppen ännu bättre och bredare.

Det var magiskt att få vara med om Sveriges underbart galna OS-äventyr i London. Jag räknar verkligen inte med att det kan gå så långt som till final den här gången men jag tror i alla fall på en biljett till Brasilien.

Att reda ut exakt alla möjligheter kring vilka Sverige kan få kvala mot är inte jag kärnfysiker att göra.

Men Sverige får i alla fall kvala vidare mot Rio och det är riktigt kul att vara med på det här unga, hungriga landslagets resa. Det här är ett lag för framtiden och därför är varje ny tävlingsmatch en investering inga pengar kan köpa.

Till sist: Norge. Här också...