2011 blev året då böcker fortfarande kunde förändra saker.

Det överraskande var att böckerna var sportbiografier.

Patrik Sjöbergs bok av Markus Lutteman ”Det du inte såg” skakade om hela idrotts-Sverige.

Boken var det största, viktigaste och bästa som hände i svenska sportåret 2011. Ska bli spännande att se hur Sjöberg hyllas för det på Idrottsgalan 2012.

Sjöberg tog tag i ett av samhällets mest nedtystade problem och det svartaste i svensk sport. Sexuella övergrepp mot barn. Han fick in debatten i riksdagens lokaler och sedan ut i hela samhället igen.

Rebellen och rubrikmannen hade själv varit ett offer. När han slutade vara tyst om det öppnades de mediala dammluckorna.

Boken sänkte basen. Ordföranden för Svenska friidrottsförbundet ville inte fortsätta efter att ha gått en tolvronders mot den gamle höjdhopparen.

Zlatan Ibrahimovic hade redan för länge sedan vänt upp och ner på idrotts-Sverige. Att vara ”Zlatan” är ett invant begrepp för den som går egen väg, med egen stil och egen teknik. Spelar ingen roll om det är fotboll eller fäktning.

Nu skakade Zlatan med David Lagercrantz bok ”Jag är Zlatan Ibrahimovic” om hela bokbranschen på ett sätt som inte hänt sedan Piratförlaget började kränga billiga böcker. Zlatan krossade Gustavs grabb och alla deckarförfattare i försäljningsracet.

I julveckan hade jag ett reklamblad för lågprisstället Rusta på hallgolvet. På första sidan: annonser för parfym, radiostyrd helikopter, eltandborste, tomtedräkt.
Störst var annonsen för Zlatans bok. 149 spänn. Max två per hushåll.

Nästa år ger Zlatan ut en julskiva, 2013 kommer filmen ”Zommaren med Zlatan”, året efter kaffeboksboken ”Jaga med Zlatan och GW”. Alla toppar topplistorna direkt.

Zlatan vinner antagligen inte Champions League någon gång, blir troligen aldrig mästare med Sverige.

Men han dundrade rakt in i de fina bok­salongerna och gjorde som han brukar. Körde sin stil hit, satte sin egen agenda dit – och sedan försvann fina folket upp på läktaren och köpte korv.

Zlatans bok följde inte i spåren av gamla sportböcker, den hakade på draget Jens Lapidus skapat.

Få svenskar vill bo i tuffa förorter.

Alla älskar att läsa om hur det verkar vara där.

Det är en annan del av Sverige, Zlatan säger att det inte ens kändes som Sverige.

Om inte ”Aldrig fucka upp” var taget hade det kunnat vara titeln. Eller ”Stora cash”.

Normalt vill inte kulturetablissemanget ta i en bok som säljer för bra. Kombinationen Lagercrantz-Ibrahimovic ändrade på det

Många tunga namn i kultur-Sverige gick upp i brygga av Zlatans barndomsskildring och samma år gick Nobelpriset till Tranströmer. Det var bara för mycket.

Det geniala med Zlatans bok är att den kom – nu.

När hans stjärna fortfarande är tillräckligt högt upp för att intresset ska vara som störst. När bråket med Guardiola är tillräckligt nytt. Och när de unga Zlatanisterna (de med tveksam trohet till sina idoler) är tillräckligt gamla för att vilja lyssna eller läsa själva men för små för att kunna The Zlatan Story.

Zlatan har brutit ny mark många gånger, i år gjorde han det igen.

Han fick många unga killar och tjejer att för första gången läsa en bok – frivilligt.

Mycket i boken är skåpmat för mig. Inte för min son. Han är tio år och var inte född när sannsagan om Zlatans väg från Rosengård började berättas, han sträcklyssnade på boken på Storytell i mammas i-phone.

I boken berättas hur Zlatan snattar, snor cyklar, skallar en medspelare och hur han hotar rumskompisen under VM 2002. Nyss hade han varit ”kränkt” (jo, det står så) för att han tjänade dåligt i Ajax. Nu ruttnade han på att Andreas Isaksson ville sova tidigt. ”Om du öppnar munnen igen slänger jag ut din säng genom fönstret.” sade Zlatan till Isaksson och konstaterar sedan belåtet att det tydligen var en bra replik för den gav effekt.

Jag skulle inte ha några som helst problem med det där om det inte varit för förordet. Det märks att Zlatan vill vara förebild. Inte bara genom sättet han är på, utan också hur han varit.

Reflektion och konsekvensanalys är inte det starkaste med boken.
Zlatan vill ”ägna alla barn där ute en tanke”.

Han vänder sig till alla barn som känner sig lite udda och annorlunda, som inte passar in. ”Det är ok att inte vara som alla andra. Fortsätt tro på er själva, det löste sig för mig trots allt.”

Budskapet är tydligt:

Har du haft det jobbigt hemma? Känner du dig annorlunda (vilken unge gör inte det)?

Då kan du bete dig hur som helst.

Ska man tro böckerna var Patrik Sjöbergs uppväxt ännu jävligare.

Han väljer en annan ingång.

Han accepterar att vara idol – det är inget han själv kan påverka.

Men Sjöberg avsäger sig helt rollen som förebild.

Ändå var det precis det han blev.

Boken om Sjöberg är den bästa och viktigaste idrottsbok jag läst. Den var lika rolig som sorglig och omskakande och den visade upp en helt ny bild av Sjöberg. Den påminde också om att bilden av ett offer för sexuella övergrepp kan se ut hur som helst.

Boken förklarar Patrik Sjöbergs eviga kamp och hat mot överheten. När boken var släppt blev det en match mot Svenska friidrotts­förbudets ordförande Lennart Karlberg.

Karlberg kunde ha klarat sig – om han inte börjat med att ifrågasätta Sjöberg.

Det tände Sjöbergs stubin och alla som visste något om Patrik Sjöberg insåg snabbt att gnistan inte skulle slockna förrän Karlberg var borta.