Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Sport

Johan Olsson: Jag har fått kasta all planering i papperskorgen

04:58. Johan Olsson har fått se sin säsongsplan förstörd av sjukdom. För DN berättar han om den försenade men fokuserade satsningen mot Vasaloppet.

 Johan Olsson har återigen sagt hej då till familjen för att nå sitt mål. Den här gången blir isoleringen i en fjällstuga ännu längre.

Sjukdomarna och osäkerheten är bekanta. Mycket annat är nytt på världsmästarens väg mot vinst i Vasaloppet.

DN var med under dygnet när Johan Olsson lämnade Sundsvall och familjen och reste till Vemdalen och släktstugan. Under tiden levererade han en hel del rubrikmaterial. Som:

+Därför nobbade han Sarah på galan.

+Olsson till attack mot samhällsutvecklingen.

+Då var Johan nära att ge upp.

+Olsson rasar mot nytt hjälpmedel.

+Olsson om popularitetens baksida.

+Specialist ska hitta felet med Johan.

+Därför skulle Olsson aldrig velat byta med Kalla.

Men vi börjar vid bandet.

När jag och fotograf Jonas Lindkvist följde Johan Olssons väg mot VM i Falun började vi här. I en av flera tomma och och ocharmiga kontorslokaler i utkanten av Sundsvall stod Olssons träningsmaskin med rullband.

Sedan dess har lokalerna fyllts med folk som går utbildningar och Anders Svanebo (Kallas sambo). Nej, Charlotte tränar inte mycket här) har hängt upp sina stavar bredvid Olssons på väggen.

Och på bandet har Olsson bytt diagonalåkning mot stakning. Allt handlar om att kroppen ska kunna staka Vasaloppets nio mil utan fästvalla.

När Olsson i tisdags klev upp på bandet igen var det första gången sedan julafton. Sjukdomar har kommit emellan.

– Jag har fått kasta all planering i papperskorgen. Det har redan gått åt helvete. Jag är nere på plan D eller E.

Har vi hört det förut?

– Vadå? Sade jag det förra året också?

Han ler. Vet att en del tvivlar på om han verkligen är sjuk när han vinter efter vinter försvinner, dömer ut sig själv, dyker upp – och vinner.

– När jag inte kunde träna fick jag ett sjukt energiöverskott. Jag har försökt att bli av med det genom att åka skridskor med barnen och typ möblera om varje dag.

Bandet går igång. Han har ingen musik men kan låtlistan i huvudet. Chemical Brothers, något med Avicii, mycket techno. Han ser väggens mönsterväv men...

– ...egentligen ska jag inte se något alls i intervallerna. Jag ska bara tömma skallen på allt och höra min egen röst: ”jag klarar det här”.

Foto: Jonas LindkvistStakträning. 

Till skillnad mot andra vintrar när mycket handlade om puls och flås ska han nu bygga upp en muskulär uthållighet. Han ska framför allt klara att hålla tempot i dubbelstakandet i de korta branter där han tidigare kunnat springa på.

– Har man fästvalla måste man stå på skidorna på ett visst sätt så att vallan inte ska ta i. Om man inte har fästvalla går det lättare att staka på olika vis. Man kan variera hur man står för att jobba med olika muskelgrupper och spara kroppen.

Tidigare har Johan Olsson tävlat på klassiska skidor och skejtmodellen. När han tävlar nästa gång blir det med en tredje variant. En stakskida. Den är plattare och kan vara betydligt hårdare. Bindningarna kommer att ha en annan vinkel men han skippar att staka i stabilare skejtpjäxor. Han vill skona vaderna.

– Jag kommer att göra säsongsdebut första söndagen i mars. Det är rekord till och med för mig, säger han uppe på bandet.

Bilens baklucka är öppen utanför villan. Ett skidfodral lyfts in. Några väskor. En matkasse, en till och en till. Mycket kyckling blir det.

Foto: Jonas LindkvistStorhandling.

Vi pratar om Idrottsgalan och andraplatsen i Jerringpriset.

– Det var en superskräll. När jag fått priset (för Årets manlige idrottare) trodde jag att folk skulle tycka att ”nu har han fått ett pris” och rösta på andra.

Jag pekar mot förrådet. Därinne såg jag för ett drygt år sedan en stakmaskin, en skivstång, skidutrustning och en arbetsbänk där priset från Idrottsgalan 2014 trängdes med tomma flaskor.

Står nya priset där också?

– Nej, det har jag i huset.

Visste du att du skulle vinna eftersom du åkte ner?

– Nej, sånt får de aldrig säga, men arrangörerna var väldigt tydliga med att de verkligen ville att jag skulle komma.

Efteråt blev det en hel del snack om att Zlatan Ibrahimovic inte fick ett enda pris. Olsson har inte fått så mycket såna reaktioner själv. Inte som när han och inte Henrik Stenson fick Bragdguldet häromåret. Mer om det senare.

Johan Olsson bryr sig en hel del om vad folk tycker och tänker. Därför hade han ett speciellt önskemål inför galan. Han ville inte sitta vid Sarah Sjöströms bord.

– Jag visste att jag inte smittade men eftersom det hade varit mycket snack om att jag varit mycket sjuk och Pops skämtade om det så kanske folk skulle tycka att det var dumt om jag satt vid Sarahs bord och riskerade att smitta ner henne.

Dörren öppnas och frun Anna Olsson säger hej. Hon ska hämta äldsta dottern Molly på dagis, syrran Signe sover.

– För ett år sedan trodde jag inte att Johan skulle åka iväg så här igen. Men det är ju så det måste bli eftersom vi har småbarn och han måste kunna träna mycket, säger hon.

Det har blivit något mytiskt över hur Johan Olsson inför VM tränade hårt och bodde själv i en stuga i Bruksvallarna. Sanna Kallur sade exempelvis nyligen att ”han satt där själv i den där stugan i sju veckor”.

Visst, Johan var ifrån familjen sju veckor i sträck. Men då var också läger i alperna, världscup i Östersund och VM i Falun inräknat.

När han i tisdags körde västerut var det början av en längre solovistelse i en stuga än inför VM. Han kommer att vara där fram till Vasaloppet.

– Det är inte lätt att åka iväg nu. Jag minns hur det var förra året när jag grät på kvällarna och hade en djävulskt tung saknad efter mina barn.

Foto: Jonas LindkvistIsolerad.

– Knackar ni på? Här kliver man bara in.

Johan Olsson öppnar dörren till stugan hans föräldrar byggt i Vemdalen.

Leksaker påminner om barnen, ett stearinljus är tänt på soffbordet och från väggen tittar ett stort huvud ner. Farfar fällde älgen, Johan kommer aldrig att kunna skjuta en älg. Han har sett så många när han tränat att han blivit själsfrände med dem.

Ser du möjligheten att vinna Vasaloppet?

– Med det jag har bakom mig ska det gå väldigt bra för att jag ska kunna vinna.

– Det är så otroligt svårt att veta vad som krävs. Men på ett sätt är det skönt att ge sig in på något jag inte vet så mycket om.

– Får jag bara till träningen ser jag verkligen fram mot att få åka Vasaloppet. I ett världscuplopp vet jag hur allt fungerar. Här är mycket nytt, allt från hur jag ska få i mig energigel till hur taktiken ska läggas upp.

– Pressen var större förra året med VM på hemmaplan. Men jag sätter alltid press på mig själv och jag får förväntningar eftersom jag lyckats resa mig på nio och prestera jättebra.

Den här gången flöt träningen på som Olsson ville en bra bit in i augusti. Då, under ett rullskidspass vid Höga kusten:

– Det var ett pass på nio mil. Det var kanonväder och kändes jättebra i fyra och en halv mil. Sedan slog vädret om. Åskväder drog in. Det blev tio grader kallare och hällregn och vatten på vägen. Jag blev nedkyld och en led i revbenen blev överbelastad.

Med hjälp av sjukgymnasten Pierre Johansson fick Olsson ordning på kroppen. Han kom igång med träningen. Sedan började förkylningarna och problemen med luftrören komma och gå.

– Dagarna före Idrottsgalan, när luftrören inte gav sig, då var det nära att jag nådde den punkt att jag skulle ge upp helt och säga att den här säsongen är över.

– Men sedan vände det.

Så när vi frågar hur han ser på nästa säsong är det i sjukdomarna svaret börjar.

– Det funkar inte att vara sjuk fem veckor varenda säsong. Det är något jag kommer att ta tag i i vår. Jag har redan varit och träffat en specialist som ska undersöka mina luftrör.

Sjukdomarna har blivit en del av Johan Olssons kännetecken. Precis som återkomsterna. Och segrarna. Kombinationen har gjort hans popularitet större än någonsin.

– Min popularitet hänger bara ihop med att jag vinner lopp, säger Johan.

Det tror inte jag. Jag tror att det är något annat.

– Ja, kanske. Det blir tydligt att jag har små barn och tvingas ta tuffa beslut. Jag hoppas och tror att många inte ser mig som en idrottsmaskin utan en elitidrottare som också är småbarnsfarsa med en karriär där allt inte gått på räls.

– Sedan har ju de senaste åren varit som värsta dramafilmen.

Du är 35 år nu. Kan du sätta dig in i hur det var för Charlotte Kalla att bli så populär så plötsligt och så tidigt?

– Jag skulle inte velat byta med Charlotte med tanke på den press hon alltid har haft på sig. Man ser på dem som slår igenom tidigt, de får inte växa in i karriären som jag fick göra. Hon har alltid fått gå i bräschen och varit jättepopulär, men popularitet har ju också sin baksida. Det finns folk som inte tycker att man borde vara populär.

– Jag vet inte exakt hur det varit för Charlotte, men ju mer man figurerar i media, ju fler är det som kan reta sig på en.

Hur har du märkt av det?

– Inte så mycket, det är några gånger jag har fått ta emot en del skumma grejer. När jag hade fått Bragdguldet kom det mejl från folk som tyckte att jag inte skulle fått det.

– Tyvärr är det så att kvinnor får mycket mer näthat än män. Och som far till två döttrar blir jag förskräckt och tänker hur sjukt det är. Jag har blivit mycket mer uppmärksam på sånt sen jag fick döttrar: Hur f-n är det med samhället egentligen? Samhället är hårdare mot och ställer högre krav på tjejer.

Foto: Jonas LindkvistSkogens konung.

En annan sak som gör Johan Olsson nästan lika upprörd är något det snackats om i skidvärlden när han varit borta. De syrgasmasker finska åkare tränat med.

– Det låter helt otroligt att man ska få använda en gasmask på tävling. Det fattar jag inte. Får man göra det, då slutar jag direkt, säger han.

Nästa säsong går VM just i Finland.

– Skulle jag satsa på VM skulle jag gå all-in för det. Träningen skulle vara mot traditionell åkning, men samtidigt har jag lärt mig mycket under det här året som jag skulle ta med från långloppsträningen.

– Jag har blivit bättre på stakåkning. Samtidigt är farten på bandet när jag använder benen lika bra som förra året.

Utvecklingen i stakåkningen har kommit av ökad styrka - som har kommit av ökad stakträning.

– Förra året diagonalade jag uppför Södra berget (i Sundsvall). Nu stakar jag hela vägen upp fem gånger. Det bara brinner i magen och armar men nästa gång går det lite bättre. Förr skulle jag inte ens ha tänkt på att göra det.

Förr – för ett år sedan – lät det inte som att Johan Olsson var så sugen på en tränarkarriär. Nu låter det annorlunda.

– Inte en vanlig tränare utan mer en rådgivare som kommer in och skruvar på lite saker, säger han. Det är så lätt att man planar ut när man är 26-27 år, då skulle jag tycka det vore intressant att vara inspiratör och säga ”gör så här, tänk så här”.

Ett lätt snöfall har passerat under natten. Spåren som drogs på kvällen får mjukare stavfäste. Johan gillar det.

Dagen efter Idrottsgalan simmade jag ett par banor från Sarah Sjöström och skrev om blandningen av bredd och elit i bassängen.

Här är det samma sak. På det sagolikt vackra fjällspåret mellan Vemdalsskalet och Björnrike ser jag en motionär som verkligen går på skidor. Ett par ler med solen i ryggen när de tar en kurva. En man ser ut att träna för Vasaloppet och bakom kommer en som definitivt gör det.

Johan Olsson dubbelstakar i backar jag och fotograf Lindkvist nyss saxat. Johan stannar till, tittar ut över vyerna och pratar om lugnet han finner här.

Han tar ett par stavtag, glider iväg och jag tänker på det han sade igår:

– Största anledningen till att jag fortfarande håller på är att jag älskar att åka skidor och träna. Jag gillar processen i att försöka nå ett mål.

Han kryper ihop i backen som försvinner in bland snötyngda träd och det blir alldeles tyst.