Träning, vila och att hålla sig frisk. Det är delar av segerreceptet för att vinna Vasaloppet.

För Jörgen Brink handlar det också om att ladda upp på rätt sätt och på rätt plats.
Han var i Harsa i fjol och det gick ju bra. Nu gör han om resan och det ska sluta med att han första söndagen i mars är först över mållinjen i Mora.

–  Jag vill köra samma upplägg som jag kört tidigare. Det är bra skidspår här och snösäkert. Jag känner till stället, vi var ofta i Harsa på läger när jag var yngre.

Brinks norska lagkamrater i Team United Bakeries har tränat på fjällen i Lillehammer.

Petter Northug och några andra löpare låg på hög höjd i Italien innan han tvingades åka hem på grund av magsmärtor.

– Det är möjligt att det kan vara bra att ligga på hög höjd men jag har haft lite kort om tid och dess­utom har jag hela tiden varit inriktad på ett läger i Harsa.

Nu är det bare en dag kvar till den tidiga morgonen i Berga by i Sälen. Det är på söndag han ska känna sig stark, frisk och åksugen.

– Jag har två barn nu, en femåring och en som föddes i oktober. Rent tävlingsmässigt är jag inte helt tillfreds med det jag hunnit göra. Men jag har tränat så pass mycket under många år och så har jag rutin på Vasa­loppet. Nu har jag fått tio dagar för mig själv och kunnat träna och få rejält med vila.

Säsongen började på allvar med Marcialonga som Jørgen Aukland vann. Brink slutade sexa, fyra placeringar före lagkamraten Petter Northug.

– Det var väl Petter och jag som låg och sladdade i klungan. Vi åkte mycket tillsammans under hela loppet. Han sa väl inte så mycket, konstaterar Brink. Nortug var väl inte alls i form inför Marcialonga, jag trodde att han skulle kunna åka fortare i sista långa backen upp.

Northugs magproblem stoppade honom till slut från att debutera i Vasaloppet. Kroppen orkade inte med den hårda stakträningen.

– Han har varit ute länge, det är ju tiden som är speciell för Vasa­loppet, menar Brink.

Tyska långloppet König Ludwig Lauf missade Jörgen Brink på grund av sjukdom.

– Jag kände mig lite halvrisig, dessutom var det 23 grader kallt, det var för kallt att köra.

I det stora genrepet, Tartu Maraton, kom formbeskedet. Brink vann en spurt framför nosen på så gott som samtliga toppåkare.

– Det kändes någorlunda bra, säger Brink blygsamt. Jag hade bra med krut kvar på slutet och var överraskande pigg, jag hoppas att jag inte hade formtoppen två veckor för tidigt.

Efter Tartu tog Jörgen det lugnt i ett par dagar innan han började finslipningen inför Vasaloppet. Lägret i Harsa inleddes med lite tuffare träning.

– Jag kallar det för Vasapass, mycket stakning. Man kanske kör tre timmar halvhårt och lägger sedan in kvalitetspass med back­intervaller. Man kan inte bara köra tunga, nötande pass utan måste bryta av med lite kortare och intensivare åkning. Det är svårt att göra så mycket nu, träningen ska vara gjord. Sista veckan handlar det bara om att hålla sig fräsch och se till att bli riktigt sugen på att åka på söndag.

Även om det gick bra att träna ensam i fjol så hade Brink gärna sett att några andra elitåkare funnits på plats i Harsa.

– Jag hade hoppats att någon skulle komma hit, men jag har fått åka mycket själv. Det hade varit bra med lite sparring, framför allt under de lite tuffare passen.

Brink slog Daniel Tynell med en skidspets 2010 och ökade avståndet till tvåan, Stanislav Rezac, till fem skidspetsar 2011.

– Jag vet att jag är snabb, då är man dum om man inte utnyttjar det. Min styrka är att jag kan hålla hög fart länge. När jag körde sprint så var jag inte snabbast i starten men när jag väl fick upp farten så var jag duktig på att spurta.

I fjol gick trugan sönder när det handlade om stakåkning innan Evertsberg och Brink hamnade rejält på efterkälken. Tillsammans med Rikard Andreasson tog man upp jakten som slutade med att Brink skidade i mål som etta och därmed blev den äldste som vunnit Vasaloppet då han fyllde 37 år några dagar senare.

– Det gäller att hålla på länge så att man kan bli historisk. Jag blev lite förvånad. Men jag har tränat hårt i många år och får väl lite tillbaks nu.

Om Thomas Alsgaard, som nyligen fyllde 40 år, vinner på söndag så slår han det rekordet.

– Han har tränat på bra och han blir farlig. Alsgaard kan det här med att fokusera, han har varit med förr.

Alsgaard och Brink har en annan historia ihop. Det var Alsgaard som åkte om Brink i stafetten i Val di Fiemme 2003. Brink gick ut i en klar ledning på sista sträckan men säckade ihop totalt och slutade bara trea.

– Sverige hade inte vunnit en VM-stafett på 15 år kändes det som och nu var det läge. Och så händer en sådan här grej. Det är väl jag och Tommy Salo, tänkte jag säga. Tyvärr. Folk kanske minns missen mest men jag tog också tre medaljer. Det var ju väldigt bra för min del.

Efter tiden i längdslandslaget inledde Brink en kort karriär som skidskytt. Målet var OS i Vancouver 2010.

– Jag var alldeles för mycket sjuk och gjorde dåliga resultat före jul och fick besked om att det inte skulle bli något OS. Jag hade egentligen tänkt att lägga ned men jag har haft i tanken att åka Vasaloppet någon mer gång, att satsa på det.

Så här ett par efteråt tycker Brink att satsningen inte var helhjärtad.

– Men det räckte ju till seger. Jag hade Wolfgang Pichler som tränare i skidskyttet och då tränade vi en hel del stakning. Det var bra Vasaloppsträning.