I VM-finalen i höjdhopp gled hon för första gången över 2,06 och tog sitt andra VM-guld i rad. Sen begärde hon upp ribban på världsrekordhöjden 2,10 inför ögonen på silvermedaljören Marina Kuptsova och bronsmedaljören Kajsa Bergqvist.
I det ögonblicket var den 185 centimeter långa sydafrikanskan med den säregna väderkvarnstekniken bara fullt koncentrerad på vad hon skulle göra. Skulle inte tro att hon tänkte på hur hon började som medeldistanslöpare och hur hon ändrade gren till höjdhopp eftersom hon trodde att höjdhopp krävde mindre träning.
Men kanske blev hon bäst i världen för att hon var lite lat.
För bäst, det är Hestrie Cloete - oavsett om Kajsa Bergqvist är skadad eller inte. Hon är som bäst när som mest står på spel och snart kan hon ha raderat ut bulgariskan Stefka Kostandinovas 16 år gamla världsrekord på 2,09.
Det finns något som ingen kan ta på, som sitter djupt under tävlingsdräkten och som avgör VM-finaler i friidrott.
Tävlingsnerver är att gilla läget, att ha tunnelseende och bli som bäst inför 60 000 åskådare på läktaren.
Hestrie Cloete är sån. Marina Kuptsova är det och Kajsa Bergqvist. I går gjorde de alla tre bragdbetonade insatser.
Hestrie Cloete gjorde det genom att vinna klart, på ett av friidrotts-VM:s bästa resultat, utan en enda rivning förrän på världsrekordhöjden 2,10. Ryskan Kuptsova genom hoppa två meter och att ta silver i ett läge då konkurrenter på förhand hade räknat ut henne.
Kajsa Bergqvists brons är en bragd därför att hon efter sin skada och sina bristfälliga förberedelser, och trots att hälsenan gjorde mer ont ju längre finalen fortsatte, gav allt och på nytt stod på en prispall, för åttonde mästerskapet i rad.
Det var mer än vad åtminstone jag trodde hon var kapabel till. Kajsa Bergqvist har haft ont i hälsenan efter varje tävling hon gjort i år. Hennes säsong har varit en berg-och-dalbana och egentligen hade den bara en topp före VM, i det oväntade 2,06-hoppet i tyska Eberstadt i slutet av juli.
De senaste veckorna har hon vilat, och hon har inte
vågat göra några riktigt höga träningshopp.
Efter den ojämna säsongen och skadans ständiga närvaro var det tävlingsmänniskan och kämpen Kajsa Bergqvist som såg till att fixa bronsmedaljen i går. Humöret gav brons, inte tekniken.
När hon stod och laddade för sitt andra försök på 2,00 rusade de manliga stafettlöparna i mål på 4 x 100 meter. Funktionärer försökte stoppa löparna, men de kom alldeles i närheten av Kajsa, innan hon löpte an mot ribban. Trots det klarade hon och bronset var ordnat.
Nu måste hon se till att gå till botten med sin skada. Det finns, enligt läkarexpertisen, flera olika sätt att ta itu med den typ av skada i hälsenan hon har. Behövs det så står hon säkert över inomhussäsongen. Huvudsaken är att hon blir återställd tills utomhussäsongen startar nästa år. OS i Aten är det stora målet, och är det något som verkar säkert, så är det att Hestrie Cloete blir en svår konkurrent även där.
Därefter ska sydafrikanskan sluta - i alla fall göra ett uppehåll - det är vad hon har sagt. Efter OS eller möjligen säsongen därefter vill hon börja leva familjeliv hemmavid och sluta tävla. Efter uppvisningen i går är det ett besked som konkurrenterna säkert inte har någonting emot.