Det gick som planerat. Utan att förta sig vann Isabellah Andersson Stockholm Marathon för tredje gången i rad. Den här gången blev segermarginalen i damkampen nästan sex minuter.
Med personliga rekordet 2.26.52 från Dubai i januari är Isabellah Andersson sjua i Europa i år och ett allt hetare svenskt namn inför EM i Barcelona i slutet av juli, trots att det blir hennes mästerskapsdebut.
Tiden 2.31.35 räckte gott och väl för att bärga tredje raka segern på lika många försök för ex-kenyanskan, som bor i Vilshult i Blekinge med maken och tränaren Lars Andersson och dottern Beyoncé – jodå, döpt efter den populära sångerskan.
– Det var kontrollerat hela vägen, jag hade planerat att inte springa så fort och det stämde väldigt bra.
Enda orosmomentet var kenyanskan Gladys Chebet, som satte en hisklig fart från början och ledde med mer än en minut efter en mil. Men stum kom hon i mål som sexa, 13.21 efter svenskan.
– Jag visste att det var någon framför mig nästan halvvägs, men jag brydde mig inte ens. Jag ville inte springa för fort. Jag sprang mitt eget lopp, sade Andersson.
Med tanke på EM och genomklappningen i Göteborgsvarvet i minnet valde Isabellah Andersson en försiktig och vinnande taktik.
Efter fem månaders träning i Kenya under vintern vänder familjen Andersson åter till Kenya för att vässa formen inför EM.
– Vi åker redan nästa vecka och ska vara där fyra veckor, sade Isabellah Andersson.
– Det finns så väldigt många att träna med där.
Herrsegraren Joseph Lagat tog det allt annat än försiktigt. Han och kompisen Hillary Kipchumba lämnade det övriga fältet bakom sig tämligen omgående och när den kenyanska raketduon passerat Västerbron för andra och sista gången lade Lagat in segerväxeln.
Lagat vann på 2.12.48, den fjärde bästa tiden i tävlingens historia och den bästa sedan 1991, medan Kipchumba stumnade och tvingades släppa tvåan Johannes Kekana, Sydafrika, och Jonah Kemboi, Kenya, förbi sig.
– Vi planerade att gå ut så hårt. Hillary och jag tränar tillsammans hemma i Kenya, sade segraren Lagat med ett leende.
– Det kändes bra hela loppet. Men jag visste inte att jag var så nära banrekordet. Jag tror att jag hade kunnat slå det.
Nu stannade segermarginalen vid 3.21 minuter.