Bästa Beckham-berättelsen börjar med ett mål och spelare som varit med från början.

Det är ett av hans första för Manchester United och mitt i glädjen märker Beckham: ansiktena som är nära tillhör dem som stått honom nära ett bra tag. Scholes, Butt, Giggs, bröderna Neville. De hade gått en lång väg tillsammans, kommit dit de ville, de hade nått ett av världens största A-lag.

Jag har alltid trott att det måste vara den bästa av känslor om man ska uppleva något stort på idrottsplanen. Att göra det med några man lirat länge med. Och i slutet av pytt-i-pannan i Trygg Hansas lunchmatsal säger Andreas Lund:
- Jo, det är fantastiskt...

Han och Johan Edlund började spela tillsammans för 13 år sedan. Har aldrig varit i något annat lag än det som hette Råsunda och blev Täby. Johan Lundqvist har också varit med. Från division fem. Genom seriesystemet. I dag är hållplatsen Globen och final inför typ 13.000 om de bara hittar spelaringången. Det var något om "ingång Hovet".

Det är en j-a resa de har gjort.
Men.

Ordet kommer ofta upp när jag lunchar med lag-och jobbkamraterna Johan Edlund, Andreas Lund och Patrik Hagberg. Och Andreas fortsätter:
- ...men vi har inte vunnit något än.
- Nu är det bara guldmedaljen som gäller, säger Johan.
Och så mördas myterna om Täby.
- Vi är bara ett kompisgäng, vi tränar inte, kan bara springa. Det är så folk säger. Det är bara att tacka och ta emot, säger Johan.
- Visst, vi umgås mycket, men vi tränar minst lika mycket som alla andra.

I Stockholm kan du idrotta i landets högsta divisioner och ändå aldrig lämna mediernas notisnivå. Men så dyker det upp en framgångshistoria vi journalister gillar. En spelare som sticker ut, någon figur som säger festliga saker eller ett lag som under lång tid svetsats samman.

Täby har allt det där.

Och har blivit en av veckans snackisar i sportens Stockholm.
- Det har varit journalister på varje träning. Så var det inte direkt i serien, säger Patrik.
- Man är inte så van vid sånt här, säger Johan. Men det är bra att vi har Danne (Bron-Sundbom, han med dikterna, ni vet) han gillar det och lyfts av det.

Hur har det varit då?
-Det har varit lite väl mycket Skrällen. För oss är det inte det, säger Johan. Vi har hela tiden siktat på att vinna nästa match och gör man det blir det guld.
Där börjar vi närma oss klyschornas träskmarker och när de pratar om finalens gameplan känner jag att det är dags att pausa. Det här skulle ju bli en text med idrottare som inte låter som alla andra.

I innebandyns korta historia har Stockholms förortslag ofta levt på en vi-mot-världen-känsla. Täby-trion säger att det inte är så för dem, men de saknar erkännandet från de stora stjärnorna, de tunga profilerna.
Folk har tittat på meriterna och skrattat.

Nicklas Jihde sade i tv att Pixbo skulle skratta sig till final. Hellgård sade att han inte tänt till för att han bara mött Balrog och Täby. Sånt har stört och tänt.

I finalen verkar Warberg inte komma med underskattning.
- Nej, men de vet inte hur vi kommer att spela. Men vi har många olika spelsätt och Sveriges bästa matchcoach.
Han heter Magnus Jäderlund, kallas "Binge" och kommer hela tiden upp som förklaring till att resan nått Globen. Mer då?
- Vi är ett gäng med starka personligheter. Vi är otroliga vinnarskallar. Det smäller bra på träningarna, säger Johan.
Och de krånglar inte till det.

I dag är det samling i omklädningsrummet en och en halv timme före match. Precis som vanligt.
I dag är rummet i Globen. Och? Liksom.

Esk listar veckans...
...äntligen: Michael Nylander vidare i Stanley Cup.
...ågren: Har så svårt för att bestämma mig för vilka djupingar jag ska heja på i slaget om handväskan.
...fotbollstrend: frisparkar direkt i mål.
...watergate: Inter.
...vårnyhet: Kalmars försvarsklump ligger lite längre fram i år. Wow!
...fiasko: SOK:s valberedningnominerade namn som inte ens var nära att väljas in.
...tack och adjö: Kostelic kommer att saknas av många, på olika sätt.
...miss: Jag hörde inte vem som blev "Mister Europa" vid brottnings-EM.