Nej. Jag tänker inte döma ut och skicka hem Sverige än. Det här landslaget har hittat nödutgångar förr. Det här laget vet hur premiärnerver känns och premiärspöken ser ut. Det här laget är de stora turneringarnas slow starter.
Men jämför Nordkorea-USA med Sverige-Nigeria och ni befinner er i samma sport, land, ja till och med i samma grupp. Det är bara svårt att tro det. Det var sprint jämfört med stavgång.
Fart är en av fotbollens viktigaste kvalitetsskalor, det inser till och med forskare som sitter och räknar passningsprocent.
Nordkorea-USA gick i en högre hastighet, passningstempot var imponerande och ändå gick fler passningar rätt än i Sverige-Nigeria.
Nordkorea spelade en underhållande totalfotboll, det blåstes på för fullt längs kanterna, det dunkades distansskott från mitten. Det de spelarna höll på med kan göra vem som helst orolig inför den närmaste framtiden.
Och tittar man på Sveriges insats höll dåtiden upp nutidens VM-lag, framtidens spelare hängde mest med så gott de kunde.
Jag hade trott och hoppats mer på Lotta Schelin. Visst, hon är inte van att hålla till så mycket på kanten. Och ja, jag vet att hon fick ett större defensivt ansvar än hemma. Men var fanns farten? Vad hände med rycken? Hon klarade nästan aldrig att ta sig förbi sin spelare och de inlägg hon slog gjorde hon i ohotade lägen. Och när hon blev frispelad av Victoria Svensson hjälpte det inte att hon var i offsideläge. Avslutningen blev ändå ingenting.
Efter matchen suckade förbundskapten Thomas Dennerby och sade att runt 70:e minuten sjönk svenska spelet ihop. Spelarna blev "aningen fega" och slog bort några bollar onödigt i centrala lägen.
Man behöver inte fundera länge på varför det blev så. Det räcker att titta på matchfaktat. I 69:e hade Dennerby bytt ut Hanna Ljungberg.
Det räcker som förklaring.
Jag antar att det var ett säkerhetsbyte. Dennerby ville väl spara nyss-skadade-Hanna inför framtiden, men den försiktigheten gjorde bara läget mycket svårare.
Victoria Svensson och Hanna Ljungberg höll länge upp den svenska offensiven och typiskt nog var det en annan veteran, Frida Östberg, som med kraft tryckte fram bollen som gav Svensson läge till 1-0.
När kvitteringen kom borde Sverige redan ha avgjort matchen.
När kvitteringen kom lyste svenska orutinen upp den regniga, kinesiska kvällen. Nigeriansk frispark. Sverige slarvade med att ställa om, hann inte hitta positioner, tappade markeringar, bjöd på luckor och när inlägget kommit skyfflade en ohotad Anna Paulson bollen rakt i gapet på Cynthia Uwak. 1-1. Och ett mardrömsläge inför fortsättningen.
Jag skrev felaktigt igår att Sverige avslutar gruppspelet mot USA. Efter att ha sett Nordkorea-USA spelar programmet ingen roll.
Båda lagen ser lika svåra ut.
För Sverige blir det en omstart, en nypremiär för det nya systemet mot USA på fredag. För det kommer att bli helt andra förutsättningar.
Sveriges försvarsorganisation kommer att sättas på helt andra, klart hårdare prov mot USA och de oprövade ytterbackarna kan bli åksjuka av de höga hastigheterna mot Nordkorea.
Hur Sveriges 4-3-3-system lag håller mot ett högklassigt lag vet vi inte, vi vet inte ens vad det går för mot ett lag som Nigeria.
För Sverige spelade ofta 4-2-4 med Victoria Svensson bredvid eller framför Hanna Ljungberg. Victoria Svensson var Sveriges bästa spelare men även hennes passningar gick mer och mer fel och när Sverige började sjunka ner och ihop orkade hon inte hålla upp laget.
Hon var långt ifrån ensam om att ha ont om ork.
Det problemet syntes inte i propagandamatchen Nordkorea-USA.