ÅRE.
Aldrig tidigare har den alpina världscupen vunnits på så låg totalpoäng. 1009 poäng på ett 40-tal deltävlingar gav norrmannen Aksel Lund Svindal slutsegern. Men den verkliga bedriften är att han över huvud taget är med. Efter den svåra kraschen i Beaver Creek i november 2007 kunde hans karriär ha tagit slut.
Allt skulle avgöras i den sista dagens slalom. Ett perfekt upplägg på en lång oviss säsong. Svindal i ledning med två futtiga poäng före österrikaren Benjamin Raich. Slalomspecialisten Raich behövde bara se till att hålla Svindal efter sig för att vinna.
Men redan efter 35 sekunder var hela världscupen avgjord. Raich med startnummer 1 grenslade en port och gav bort totalsegern till Svindal som i sin tur också körde ur. Svindal vann världscupen på 1009 poäng mot Raichs 1007.
– Jag skäms nästan över att slå Benjamin med så liten marginal. Jag har slagit honom knappt förut (2007 med 13 poängs marginal). När det är så tajt i cupen kan det bli avgörande om någon avstått en eller ett par tävlingar, men det är en del av spelet. Ett helt galet år. Alla har haft dåliga perioder. Men det är också ovanligt hård konkurrens och det är nog därför det är den lägsta segerpoängen någonsin, säger Svindal.
Så vad krävs då av den som ska vinna den totala världscupen?
Ända sedan reglerna gjordes om, först 1980 med poäng för kombination och senare 1986 med den nya grenen super G för att omöjliggöra att specialister som Ingemar Stenmark kunde vinna totalcupen, har diskussionen gått livlig. Det alla verkar vara överens om är att man inte vinner totalcupen om man inte är bra i minst tre grenar.
– Man måste ha tre bra grenar. Minst. I år har jag haft bra fartgrenar och åkt skapligt i storslalom. Det räckte trots att jag åkt dålig slalom och därmed inte tagit så mycket poäng i kombinationstävlingar heller, säger Svindal.
I år behövdes det ytterligare en ingrediens.
– Tur! Svindal är en fantastiskt värdig mästare, en fin kille och en underbar idrottsman med bra teknik, starkt psyke, bra styrka och en enorm smidighet. Han är verkligen värd att vinna. Men i dag hade han hjälp även av turen, säger Ulf Emilsson, farttränare för det svenska damlaget och en av dem som känner Svindal bäst av alla efter många år som tränare för det norska herrlaget i fart.
– Tre grenar måste man ha, bekräftar även Anja Pärson. Sen är jag sjukt imponerad av vad han presterade i Beaver Creek i november. Jag tror inte någon människa kan förstå vilket berg han varit tvungen att klättra över för att kunna vinna i Beaver Creek efter att nästan ha slagit ihjäl sig där året innan. Jag tränade lite med honom förra året de första åken han gjorde efter skadan och jag är grymt imponerad. Det finns ingen som prickar fallinjen så bra som han. Jag skulle gärna träna mer med honom.
Tre vinster har Svindal i vinter. Förutom Åres störtlopp även störtloppet och super G i Beaver Creek i början av säsongen. Just där han året innan på störtloppsträning var med i en av den alpina sportens värsta krascher. Hela förra säsongen förstördes efter svåra skador på ben och i huvudet.
– Det betydde förstås väldigt mycket för mig att få vinna just där jag skadade mig så svårt ett år tidigare, säger Svindal. Det är kanske den största segern i år trots allt, att jag lyckades övervinna känslorna för just den backen. Det har nog givit mig styrka för resten av säsongen även om det senare varit lite upp och ner med formen.