När allt var över hade orden för länge sedan börjat ta slut för simguden med åtta guld på åtta starter. Så jag börjar med några fullständigt idiotiska ord. De kanske var startskottet.

Hans mamma har berättat om lärare som ständigt sade:
"Din son kommer aldrig att kunna koncentrera sig på något".
Redan på dagis hade fröken sagt:
"Din son är inte begåvad."

Då hade klagomålen börjat. Han är inte tyst, kan inte sitta still, kan inte hålla ordning på sina händer.

Adhd-barn får ofta veta allt de inte kan göra. Michael Phelps har visat vad han kan göra. Och i går kunde han inte låta bli att berätta om engelskaläraren som en gång sagt:
"Du kommer aldrig att bli framgångsrik".

När han berättar det på presskonferensen vet jag att jag inte ska titta på Malin Fransson för då kommer vi båda för första gången att sitta och tjura på en presskonferens.

Det räckte med att mina tårkanaler var som en långbanebassäng när sista segern var hemma och Michael med åttonde guldet hängande runt halsen klängde sig upp genom klasen av fotografer. Fram för att ha kramkalas med mamman och syrran. Han grät. Mamman grät. Syrran grät.

Simning, guld och tårar. Simning, guld och tårar. Så har Michael Phelps OS-rutiner 2008 sett ut.

Historien om den magiske simmaren är inte bara en snabb story om en kille som är bättre än någon annan i OS-historien. Det är en också en lång historia om en pojke som aldrig kunde sitta still.

När han var nio år fick mamman svaret på varför hennes pojke hade så svårt att koncentrera sig. Han fick diagnosen adhd. Michael fick medicin och annan behandling. Barn med adhd kan ha svårt att hitta något som fungerar att göra. Idrott kan vara en hjälp och Michael Phelps mamma hittade simningen. Michael hittade vägen till ett sånt liv att han vid elva års ålder kunde sluta med medicinen.

Deborah Phelps ägnar numera en hel del tid åt att berätta hur det var att fostra ett barn med adhd, hur det är när lärarna inte tror att det går att göra något åt barnet. Med sin berättelse har hon stöttat föräldrar över hela världen. Stödet till sonen har aldrig handlat om vad resultatlistorna berättar.

- Jag bryr mig inte om fyra, sex, åtta (guld). Vad siffran än blir är jag här för att stötta Michael i varje simtag, sade Deborah Phelps till ABC News tidigare under OS. Jag är förälder. En stöttande lyssnare, inte tränare eller beslutsfattare.

I tankarna tar jag mig tillbaka 30 år och undrar hur det gått om killen i min barndom fått mer hjälp av idrott. Vet inte om han hade adhd, men tecknen fanns där. Han var aldrig lugn. Kunde inte kontrollera humöret.

Jag minns hur glad han blev när vi frågade om han ville vara med i en landhockeymatch mot en annan gård.

Han var bra och stark. Alldeles för bra och stark för den där matchen. Han tog i för mycket och körde över de mindre killarna fullständigt. När vi sade åt honom att ta det lite lugnt försvann glädjen i blicken. Han var aldrig med och spelade igen.

Vad han gör i dag vet jag inte. Under sena tonåren hade han ett helvete på fel sida lagen och jag kan inte släppa tanken: Vad hade hänt om han hade fått utlopp för allt han hade i sig under vettiga träningsformer?

Michael Phelps är världens just nu störste idrottare. Och fortfarande mammas pojke. Direkt efter sista loppet sade han:
- Jag vet inte ens vad jag känner just nu. Jag antar att jag mest vill träffa mamma.

Det lät som den där gången när han varit rattfull och fick frågan om vad som var värst:
"Att behöva se mammas ansikte och veta att jag svikit henne."

Michael Phelps har blivit mer rubrikanpassad sedan Aten. Han var där för att ta sju OS-guld, tog sex men kunde knappt uttrycka sig. Nu säger han inte så mycket men det som kommer är slagkraftigt. När gulddrömmen var uppfylld sade han:
- Det största med det här är att inget är omöjligt. Allt som krävs är att man inbillar sig att det går.

Mark Spitz tog sju guld i München. Michael Phelps tog åtta här. För er som säger att simningen är devalverad av för många distanser kan jag upplysa:

Alla distanser Phelps simmat här fanns också där. Sportens ökade storlek har gjort att Phelps simmat fyra lopp fler och nästan dubbelt så många meter som Spitz.

Michael Phelps stora mod handlade om att våga sikta dit ingen nått. Han skulle aldrig klarat att ta sig dit utan små marginaler, långa naglar och vänner att lita på.