Inför Kinas hemma-VM i fjol var det runt 1 500 ackrediterade inhemska journalister som varje dag följde landslagets träningar. Vartenda litet steg rapporterades in till tidningarnas redaktioner och nästan på sekunden gick allt att läsa på olika webbsidor.
Intresset för Marika Domanski Lyfors och hennes fotbollsspelare var kort sagt enormt.
Nu säger Marika att hon är beredd på det värsta, när hon i början av augusti åter landar i Kina efter en flygtur på drygt nio timmar.
- Det får bli en långt nerdragen hatt och mörka solglasögon när jag kliver av planet. Om jag ändå hör att de skriker "Domanski" får jag lägga benen på ryggen och rusa, säger hon med ett lätt skratt.
Det är så Kinas förra förbundskapten bland annat kommer ihåg sin tid i OS-värdlandet Kina.
Nu sitter hon avslappnat med benen i kors på Råsundas östra läktare. Hon har ställt kaffekoppen, med en gnutta mjölk i, på raden ovanför men den förblir orörd och kallnar snabbt.
Anledningen är att Marika pratar för fullt om sin tid i Kina, sitt nya jobb på svenska fotbollförbundet och hur hon till en början sågs som ett monster från Skandinavien när hon skulle ta över landslaget efter Ma Liangxing, som drabbades av hjärtproblem.
- Innan jag åkte fick jag höra av en journalist att inte ens spelarna ville ha dit mig. De såg mig som väldigt rak, målinriktad och tuff. Så det var klart att jag undrade lite. Sen när de träffade mig såg spelarna en annan människa än den bild de hade målat upp, och i grund och botten är jag egentligen en varm och snäll människa.
Inför mästerskapet fick hon och hennes assisterande, Pia Sundhage, fem månader på sig att scouta spelare, bestämma en spelplan och få respekt och förtroende från de kinesiska fotbollsspelarna. Ett arbete som tog längre tid med tanke på att ingen kommunikation kunde ske muntligt.
- Till en början gjorde vi alla träningar på powerpoint och gick igenom det tillsammans med spelarna innan vi började träna. På det viset försökte vi förmedla hur vi jobbade och vad vi ville få ut av det under matcherna, säger hon.
Med hjälp av yviga gester och några få fotbollstermer på svenska, engelska och kinesiska ledde hon efter ett tag laget till sex raka vinster i träningsmatcherna inför VM-slutspelet.
Väl i premiärmatchen mot Danmark stöttades laget av 51000 fanatiska och högljudda kineser.
Men Kinas deltagande i VM blev ändå något av ett misslyckande.
I kvartsfinalen mötte landslaget Norge och hade kommandot över matchen - tills försvaret blev passivt och norska Isabell Herlovsen avgjorde med matchens enda mål.
Resultatet levde inte upp till det mål som Marika hade ställt på sig själv inför mästerskapet - semifinal var den enda godkända och acceptabla målsättningen.
Kvartsfinalen, tillsammans med saknaden efter familjen, innebar att hon valde att sluta som Kinas förbundskapten.
- Jag tror att jag var hemma hos familjen åtta, nio dagar under ett halvår, och jag kunde inte ta med dem till Kina eftersom vi inte hade en fast plats. Det blev socialt tungt för mig och när jag sen fick erbjudande om den här tjänsten på svenska fotbollförbundet var det inte så mycket att fundera på, säger hon.
Sedan den 15 november i fjol har hon varit chef för fotbollsavdelningen.
- Just att jobba med visioner kring spelare och ledare är en otrolig utmaning och fotbollschef är ett jobb som jag under en längre tid sett som något intressant.
- I princip handlar det om att ha hand om spelar- och ledarutbildningen, att ha ett paraplytänk över organisationen och se till att vi fortsätter få vi fram bra spelare till våra landslag. Man jobbar väldigt långsiktigt.
Marika säger att hon fortfarande har kontakt med några kinesiska landslagsspelare och att hon hoppas att det går bra för dem i OS.
Trots det har hon gett den nuvarande förbundskaptenen Thomas Dennerby den information han vill ha.
- Vad vi har pratat vill jag inte avslöja här och nu, men fokuserar Sverige på sitt anfallsspel så tror jag att det kommer att gå bra. Jag tror verkligen på det här laget som åker till OS, det är en bra balans i truppen och jag tror att de kommer gå väldigt långt - det kan rent av bli guld, säger Marika Domanski Lyfors.