– VM är alltid VM och vi åker inte dit för att ligga på stranden. Förhoppningsvis hinner man se så lite som möjligt. Hinner man se grejer betyder det att man åkt ut tidigt i turneringen, säger hon.

Det krävdes lite Million Dollar Baby-enträgenhet för att Natalie Lungo skulle få sin nya tränare Walter Mohr på kroken. Mohr är visserligen en av Sveriges mest meriterade tränare, med Bashir Hassan, Modo Sallah och Babacar Kamara i sitt stall, men han hade aldrig tränat en tjej innan Natalie anslöt till DIF Boxning för tre månader sedan.

– Jag kan ju inte gå omkring och säga att jag inte ska arbeta med damboxare hur länge som helst. I och med att damboxningen blivit så etablerad så tänkte jag att jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig, säger Walter Mohr.

Natalie är glad över att Mohr visade sig vara en flexibel man. Att lämna Angered och sin gamle tränare Tommy Andersson efter nästan sju år var tufft för henne känslomässigt. Men det krävdes för en fortsatt satsning.

– Jag är en riktig Angeredpatriot. Tommy var som en pappa för mig, så det var svårt att lämna klubben. Men jag hade funderat på att flytta en längre tid. Och Tommy har blivit äldre och orkar inte lika mycket längre. Utan honom finns det inte så mycket annat, säger hon.

När Natalie kom in på idrottskonsulentutbildningen på Bosön blev flytten verklighet. Det var ingen tvekan om att det var i Djurgården hon ville fortsätta träna. Hon hade besökt klubben under somrarna, och Walter Mohr fanns ju där.

– När jag var liten såg jag att Walter hade de största och bästa killarna. Jag har alltid tänkt på honom som Sveriges bästa tränare. Jag trodde aldrig att han skulle ta emot mig. Men jag pratade med honom och till slut gav han med sig. När man kommit till en viss nivå behöver man mer individuell träning och det kan han ge mig. Han är väldigt engagerad.

Nästan all träning inför internationella mästerskap görs i klubben. Natalie Lungo har tävlat för landslaget sedan hon var 16 år, och tog ett silver i EM förra året. Sitt första VM gjorde hon 2008 i Kina. Då tog hon sig till kvartsfinal i 46-kilosklassen. Nu har hon gått upp två kilo och boxas i 48 kilo. Det är också viktklassen som hon kommer att boxas i under VM på Barbados.

– Mitt mål är givetvis att ta guld. Det kommer att bli tufft men det är det jag siktar på, säger hon.

Erik Bredler, sportchef i Svenska boxningsförbundet, tror att Natalies medaljchanser är goda.

– I förra VM, då hon tog sig till kvartsfinal, var hon fortfarande junior. Nu är hon mer mogen och har fått mer mästerskapserfarenhet så hon är en stark medaljkandidat. Under de senaste åren har hon dessutom blivit tuffare och starkare. Och hon har en väldigt fin teknik, säger han.

Anpassningen till nya viktklasser var inledningsvis ett huvudbry för Natalie när damboxning togs in som gren till OS i London 2012. Där finns det än så länge bara tre viktklasser – 51, 60 och 75 kilo. Det gör att konkurrensen hårdnar. För att kunna utmana måste hon öka i muskelmassa efter VM. Men det ser hon som en utmaning.

– När jag fick höra att 51 kilo var den första vikten så tänkte jag först att det var kört. Men sedan tänkte jag om. Att jag kommer från en lägre viktklass betyder kanske att det är jag som sticker ut. Jag får utnyttja min snabbhet och teknik. Det kanske är det som jag vinner på i slutändan, säger hon.

Det är tydligt att Natalie tar OS-satsningen och boxningen på allvar. Hon säger att hon bara behöver tänka framåt för att bli motiverad. Jag frågar Walter Mohr vad det var han såg i Natalie som fick honom att börja träna henne.

– Jag kände direkt att det var en tjej som vill satsa och träna hårt. Det är lätt att arbeta med en boxare som har vilja och ambition att bli något. Natalie är väldigt noggrann. Det är aldrig något gnäll. Hon förstår att det krävs träning för att hon ska bli en bra boxare. Klockan fem är för henne tio i fem. Där är hon ett strå vassare än killarna.