Alltför engagerade föräldrar, hetsig stämning och hårda ord som slungas mot barn och ungdomar.

På senare år har föräldrarnas agerande inom ungdomsidrotten varit föremål för stor uppmärksamhet, särskilt när det gäller våra stora lagsporter.

I Eken Cup vill man jobba mot de negativa tendenserna.

Därför finns Rädda Barnen på plats när världens största handbollsturnering på gräs just nu pågår på Gubbängsfältet i Stockholm.

Med ett tält på området fångar man upp, och stöttar, unga handbollsspelare – samt låter barn och ungdomar komma till tals om vad som gör en bra idrottsledare eller idrottsförälder.

När DN besöker Rädda Barnens tält plitar tioåringarna Josefin Fransson och Ida Lindlöf (båda IK Bolton) prydligt ner sina svar på papper.

– En bra förälder ska vara stolt över en... och skjutsa en till handbollsträningen, säger de innan de tar sig an frågor om FN:s barnkonvention.

– När de svarar på de här får vi veta vad barn tycker och tänker. Och hur mycket de vet om barns rättigheter, säger Marianne Gattberg, Rädda Barnens volontär på plats.
Verksamhetsutvecklaren Anna Frenning tillägger:

– Det är inte alltid som det är så bra i idrottsvärlden. Men vi jobbar med attityder och värderingar.

– Det ska inte vara så att föräldrar eller ledare står och skriker dumma saker, och kallar folk för ”bög” eller ”fitta”.

Magnus Birath, som är tävlingsansvarig för Eken Cup, klargör att turneringen inte har haft några större problem med den här typen av agerande, men att man vill slå ett slag för ett bättre idrottsklimat.

– Vi vill ligga i framkant, säger han.

Utanför tältet pågår den 36:e upplagan av Eken Cup för fullt.

Och vid matchen mellan Kungsängens och Gustavsbergs 01:or är stämningen bara god. Peppande utrop hörs från föräldrar, som alla är överens om att det är viktigt vad som sägs och inte sägs längs sidlinjen.

– Det här är lek. Om vi föräldrar inte klarar av det, hur ska barnen göra det, frågar sig Tommy Olsson, pappa till tioåriga Linnéa i Gustavsberg.

Erika Åkesson, vars man Pierre tränar motståndana, fyller i:

– Vi har pratat om det här, det är inte föräldrarna som ska styra. Det är upp till tränarna.

Har du upplevt motsatsen någon gång?

– Inte i det här laget, men ja. Föräldrar som skriker... Kanske hör inte barnet vad som sägs, men det hör att föräldern låter arg.

När Kungsängen kliver av planen har laget förlorat sin första match i turneringen. Emma Wakander, 10, har sitt svar på hur en ledare eller förälder ska bete sig i det läget:

– De ska fortfarande säga att vi är jätteduktiga.