Mästerskapsdebuten i Helsingfors 2005 slutade med ett VM-brons. Sedan dess har Emma Green Tregaro varit i final i två EM, ett OS och är nu för fjärde gången klar för en VM-final.

Men efter EM-silvret och 2,01 i Barcelona i fjol, är det i Daegu en finalplats med rejäl mersmak.

– Det kändes stabilt. Jag kände att jag kan mer, att jag kan få bättre driv i kurvan, ligga på bättre och få mer fart med mig i upphoppet, säger hon.

– Jag känner att jag har några växlar till.

Efter succén i fjol gjorde Emma Green Tregaro och tränaren Yannick Tregaro ett försök med en ny ansats, som dels skulle skona hennes ömmande hälsenor, dels skulle hjälpa henne att hoppa ännu högre.

Men försöket föll inte särskilt väl ut och inför VM hade Green Tregaro bara hoppat 1,94 som bäst.

Med sikte på just VM bytte hon dock bara någon vecka innan avfärden till Sydkorea tillbaka till sin gamla ansats — och fick en helt annan trygghet i hoppningen.

– Det är klart att den fysiska formen är bättre nu. Men jag har ju också gått tillbaka till den andra ansatsen, där jag har lättare att hitta känslan att driva på i upploppet.

Kvaltävlingen var rätt enkelt avklarad, även om det blev en lite onödig rivning i första försöket på 1,95, medger Emma Green Tregaro.

– Då var jag väl ganska så slö... Jag trodde att det kanske skulle räcka med 1,92, så jag var nog lite loj i ansatsen.

– Men det löste sig.

Även Ebba Jungmark hade behövt överträffa sitt säsongsbästa (1,93) för att ta sig till final. Å andra sidan har hon aldrig hoppat högre än så. Hon stannade nu på 1,92, vilket bara räckte till delad 17:e plats.

– Jag visste att det skulle väldigt mycket till för att jag skulle klara. Jag har inte hoppat -95 ute förut och den här säsongen har varit en riktigt dålig säsong för mig, säger Jungmark besviket.

– Att -92 är ändå ok, men jag känner ju att jag har kapacitet att ta 95 och då känns det så pissigt att jag inte kan få göra det.