Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sport

Nye hoppkaptenen hånades av sin lärare för att han red

Henrik Ankarcrona fick i tonåren höra att han höll på med ”en tjejsport”. Till och med lärare hånade honom för att han red. Förbundskaptenen vill se ändrade attityder.
Henrik Ankarcrona fick i tonåren höra att han höll på med ”en tjejsport”. Till och med lärare hånade honom för att han red. Förbundskaptenen vill se ändrade attityder. Foto: ROLAND THUNHOLM

Göteborg. Som ung blev hopplandslagets nye förbundskapten Henrik Ankarcrona retad för att han red.

– Jag hade till och med lärare som inför hela klassen förlöjligade det jag gjorde. Det är ganska skrämmande att tänka på, säger Henrik Ankarcrona.

Nu stöttar han unga killar som upplever detsamma – men framför allt vill han se att attityderna förändras.

– Jag önskar att det fanns en enkel lösning – gör vi bara på det ena eller det andra sättet är problemen ur världen. Men tyvärr är det inte så enkelt. Det tar sin tid, säger Henrik Ankarcrona.

– Det vi kan göra är att ständigt jobba med frågan. Vi måste bli ännu bättre på att berätta för omgivningen om vår sport och hur mycket som krävs av oss som rider. För om kunskapen ökar tror jag också att fördomarna försvinner, fortsätter han.

DN träffar 37-årige Henrik Ankarcrona i Göteborg där han den här veckan är på plats för att följa sina landslagsryttare under de internationella hästtävlingarna i Scandinavium.

Foto: ROLAND THUNHOLMInnan vi börjar prata om Henriks nya jobb som förbundskapten för det framgångsrika svenska hopplandslaget tar vi ett stort steg tillbaka och pratar om hur det var för Henrik att vara en tonårig hoppryttare hemma i Halmstad i början på 90-talet.

– Ridning räknades liksom inte utan man fick höra att man höll på med en ”tjejsport”. Det var tufft på många sätt och det höll faktiskt i sig ända upp till gymnasiet, berättar Henrik Ankarcrona.

– Att jag var bäst i Sverige i min ålderskategori – något ingen annan var inom sin idrott – spelade ingen roll.

Henrik Ankarcrona tystnar en stund innan han fortsätter:

– Jag var många gånger på väg att sluta på grund av det här. När du är i tidiga tonåren är du utsatt och söker bekräftelse och jag tog åt mig av det som sades.

Vad var det som gjorde att du fortsatte?

– Jag trivdes så bra i hästvärlden. Det var där jag fann min trygghet. Det är säkert en förklaring till varför jag i dag är så fäst vid min sport och människorna som sysslar med den. Jag vet hur inkluderande hästvärlden är och hur mycket den har betytt för mig, säger Henrik Ankarcrona.

– På många sätt har jag säkert blivit starkare av det som hände under de här åren - men med det sagt hade jag gärna sluppit gå igenom det.

Som ung höll Henrik som de flesta barn på med diverse sporter, bland annat fotboll och bordtennis.

I och med att hans mamma Susanne och hans systrar Louise och Charlotte höll på med hästar var hästvärlden redan från tidig ålder självklar för honom. När det visade sig att Henrik hade talang för ridning blev det till slut hans val när tiden var kommen för att koncentrera sig på en sport.

– Jag har alltid haft ett stort stöd av min familj vilket självklart också var väldigt viktigt, berättar Henrik Ankarcrona.

Henriks egna erfarenheter om hur utsatt man kan bli när man väljer sin egen väg gör att den här frågan är viktig för honom. Det märks tydligt under vårt samtal.

– För ett par år sedan läste jag om en ung kille från Helsingborg som hade det tufft i skolan eftersom han höll på med ridning. Då bjöd jag hem honom och hans mamma så att vi fick rida tillsammans och prata naturligtvis. Jag berättar inte det här för att slå mig för bröstet utan för att belysa att vi alla kan göra något, säger Henrik.

– Ska något hända måste vi alla hjälpas åt för att nå dit.

Bara cirka 10 procent av Ridsportförbundets medlemmar är pojkar/män och från förbundets sida pågår ständigt olika projekt och arbeten för att sporten ska vara välkomnande för båda könen.

– Jag vill verkligen understryka att det inte är inom sporten som problemen finns. Där är alla lika. Vi tävlar mot varandra oavsett om vi heter Henrik eller Malin och när det är lagtävlingar rider vi i samma lag oavsett kön.

– Problemet är hur delar av övriga samhället ser på vår sport. Det är den bilden som vi måste förändra. Det är som sagt inte lätt men ju mer vi syns och hörs och ju mer folk lär sig om vår sport tror jag att attityderna kommer att förändras. Jag tycker det finns tendenser att vi rör oss åt rätt håll även om man alltid önskar att det gick snabbare.

Om du skulle ”sälja” din sport till en tioårig kille vad skulle du då använda för argument?

– Känslan du får när du tillsammans med ett levande djur, som väger flera hundra kilo och som har sin alldeles egen vilja, hittar en väg att samarbeta är otroligt häftig. Den slår det mesta.

– Det är ibland svårt att sätta ord på det som händer i den stunden men det är ett bra exempel på en sådan sak som vi måste bli bättre på att förklara för att folk ska förstå. En som lyckades göra det på ett alldeles lysande sätt var Peder Fredricson i det tal han höll efter att han hade fått Jerringpriset.

Vi återvänder till nuet och Henriks nya uppdrag. I slutet av förra året tog han över som förbundskapten för hopplandslaget efter Sylve Söderstrand.

För den nye förbundskaptenen väntar redan i augusti en tuff utmaning.

Då avgörs för första gången sedan 1990 ett seniormästerskap i hoppning i Sverige när Göteborg står som värd för EM i hoppning, dressyr, fyrspannskörning och paradressyr.

– Jag ser det snarare som en roligare utmaning, säger Henrik Ankarcrona med ett leende.

På vägen mot EM väntar under senvåren och sommaren en rad viktiga nationshoppningar där kampen om platserna i EM-laget står på spel.

– Tydlighet är viktigt. Ryttarna ska veta när de åker till en tävling – oavsett om det är till nationshoppningarna eller till EM – vilken roll de har. Alla ska vara förberedda och veta sin uppgift. Ledarskap handlar i mångt och mycket om kommunikation, kommunikation och så lite kommunikation till, säger Henrik Ankarcrona med ett nytt leende.

Henrik bor, efter att ha jobbat i Tyskland och Nederländerna under många år, numera med familjen på en hästgård i Skåne. Även om jobbet som förbundskapten går i första hand hoppas han kunna fortsätta att både tävla och hålla i en del träningar.

– Jag har självklart trappat ner – och riktigt hur mycket det blir får tiden utvisa – men jag tycker det är viktigt att inte tappa den delen. Jag tror att jag har stor nytta av det som förbundskapten.

Läs mer: Malin Baryard Johnsson firar 30 år i landslaget

Fakta. Henrik Ankarcrona

Ålder: 37 år

Familj: Hustrun Ingrid och barnen Caroline 7 år och Carl 6 år.

Bor: Harlösa, Skåne

Yrke: Förbundskapten för svenska hopplandslaget, ryttare och tränare.