De kortare disciplinerna, den allt tätare kontakten med publiken och ett massivt tävlingsutbud ställer nya och höga krav på dagens elit-orienterare. Samt tvingar ut sporten ur skogen.
- De nya distanserna innebär inte så stor skillnad i fysisk bemärkelse som på det psykologiska planet, säger Signar Eriksson, tidigare förbundskapten.
Orienteringsförbundet vet inte hur det fullt ut ska förhålla sig till de nya förutsättningarna. De grundläggande råden till ungdomar och juniorer är desamma som tidigare. Det gäller att vänja sin kropp vid belastning under lång tid och att öva upp kartläsningsförmågan.
Men hur ska man avgöra vem som har fallenhet att lyckas inför publik i högt tempo, och vem som är bättre lämpad att möta medeldistansens krav på tekniskt finlir?
- Vi kanske inte ens har rätt verktyg att bäst förbereda oss, säger Signar Eriksson, som är aktuell med en enkät från förbundet till aktiva och tidigare aktiva elitlöpare med frågor kring de nya distansernas påverkan.
Många blickar vänds mot den handfull löpare som klarat omställningen, som Emil Wingstedt. Svensken som springer för norska Halden, är ännu obesegrad på sprintdistansen i internationella mästerskap.
- Emil är en av dem som har lyckats bättre på sprint. Han har visat att han har förmåga att hålla sig kall under den stora påfrestning som en sprint innebär, säger Signar Eriksson
De nya distanserna, som sprint- och medeldistans, har inte ersatt tidigare tävlingar på klassisk distans, utan medfört ett digrare tävlingsutbud. Därtill hålls VM numera varje år.
- Orienteraren måste hålla hög nivå under lång tid om han eller hon ska tillfredsställa både sin klubb och sitt landslag. Det börjar nästan bli som Giro dItalia. Om man väljer att satsa på enskilda tävlingar har man stora chanser att lyckas på till exempel ett VM, säger Anders Gärderud, tränare för norska landslaget och med tränaruppdrag för den svenska elitklubben IFK Södertälje.
De som DN talat med är överens om att den förändring vi ser till mångt och mycket är en konsekvens av olika försök att göra sporten mer publikvänlig. Parallellt med att nya distanser, varvningskontroller och fenomen som masstart införts har tekniken gjort det möjligt att följa orienteraren där ute i den djupaste av skogar.
Genom att placera en gps på löparen kan kampen i skogen följas från tevesoffan eller storbildsskärm vid tävlingsområdet. Något som nu också sker vid de stora stafetterna, som Jukola och Tiomila.
- Den nya tekniken kan paradoxalt nog föra oss tillbaka och ge långdistansen en pånyttfödelse, säger Signar Eriksson.
När nuvarande förbundskaptenen Marita Skogum passerade historiens första varvnings- och publikkontroll vid SM 1993 försvann ett bergsäkert SM-tecken, och skogssporten väcktes ur en törnrosasömn.
Marita Skogum ledde vid varvningen men blottad inför publikhavet sprang hon plötsligt mycket fort. På tok för fort, enligt Signar Eriksson.
- Jag tänkte att håller hon det där tempot in i skogen mot nästa kontroll så missar hon.
Marita Skogum missade kontrollen, förlorade guldet och skogssporten hade en gång för alla lämnat sin trygga tillvaro, där ingen kunde se dess utövare för alla träd. Orienteraren hade fått publikens ögon på sig.
Medvetenheten om att någon ser dig, om än indirekt via en sändare på din rygg, är en psykologisk faktor att ta hänsyn till, och bemästra.
- Orienteringssporten har utvecklats som arenaidrott och det ställer nya krav att agera inför publik, säger Marita Skogum.
Hon minns inte sin tabbe vid SM -93. På lördag börjar VM i Ukraina och Marita är numera förbundskapten också för herrarna.
- Alla löpare är friska och ser fram emot festen. Nu koncentrerar vi oss på prestationen, resultaten får komma i andra hand, säger hon.
Marita Skogum har alla chanser till revansch.