–Vi är inte nöjda på nåt sätt. Målet var att vi skulle slåss om guldet. Det var ett gäng riktigt besvikna spelare i omklädningsrummet efteråt, säger Bengt-Åke, men analysen direkt efter pekade inte på någon detalj i förberedelserna som skulle ha kunnat göras annorlunda för att resultatet skulle gått Sveriges väg i kvartsfinalen.
–Nej, det manskap vi hade här var en kandidat till medalj. Det fanns helt klart inom räckhåll. Vi ska heller inte glömma bort Slovakien, som gjorde en bra match. De gör fyra mål på sju skott. Det kallar jag effektivitet.
Vad är din känsla nu efter en natts sömn?
–Tomhet, svarar Bengt-Åke snabbt.
Redan på fredagen åker han hem till Sverige igen. Spelarna lämnade Vancouver under torsdagen.
Så här sa Bengt-Åke om några frågeställningar som kom upp på torsdagen.
Om bröderna Daniel och Henrik Sedins korta speltid på drygt 13 minuter vardera?
–De spelade ju inte i boxplay. Det var där deras underskott i tid låg.
Om att kasta in defensive forwarden Samuel Påhlsson på slutet?
–Vi ville få in Samme på målet och rensa. Men innan dess ville vi också få till en avblåsning för att kunna ta en timeout och organisera oss. Men klockan bara rullade på. Vi ville få in Bäckis, Franzén och Zetterberg ihop med Lidas och Kronwall.
Om att kanske toppa upp laget ännu tidigare än man gjorde då det bara handlade om ett mål för att få till en förlängning?
–Det (målet) kunde ha kommit när som helst ändå.
Om att spelarna tog ledigt i måndags för att umgås med familjerna i stället för att fokusera på guld?
–Hade vi haft nåt att träna på hade vi gjort det. Men en träning här med ombyte på ett ställe, busstransport till en annan hall och tillbaka tar fyra timmar. Det är mycket energi som går åt för det.
Om att flytta magsjuke Påhlssons rumskompis Fredrik Modin vid första symtomen så han inte också blivit sjuk?
– Det var redan för sent då.
Om samma känsla fanns här som han så tydligt såg hos spelarna vid första samlingen i Turin för fyra år sedan?
– Känslan då var ju unik. Men jag tycker jag har sett samma fokusering här också. Det är 23 killar som tittat mig i ögonen på varje samling. Alla var här för att vinna guld, men vi ska komma ihåg att vi hade svackor i Turin också.
Om att eventuellt en viktig spelare som Henrik Zetterberg hämmat av att spela på kanten i Detroit och att han nu först i kvartsfinalen kom igång i sin centerroll?
– Jag tycker att han och (Pavel) Datsjuk spelar ett slags allsidigt centerspel i Detroit också.
Om en ledartyp som Mats Sundin saknades här?
–Nej. Den intelligensen fanns i den här gruppen också.
Om att tankarna kanske redan fanns i en semifinal när spelarna gick in till kvarten mot Slovakien?
– Kanske var det så. Det får vi aldrig veta.
Om att som USA ta ut ett yngre och kanske hungrigare lag?
– USA har många unga som precis tagit det där steget upp. Vi har Nicklas Bäckström, men övriga tycker jag inte räcker till i de här sammanhangen än.
Om besvikelsen hemma i Sverige?
– Klart jag förstår det. För många är hockeyn en viktig del av livet.
Om att eventuellt avgå tidigare än när kontraktet går ut efter VM för att Pär Mårts ska ta över direkt?
– Kritiken från er i media är jag van vid. Nåt annat har jag inte hört. Jag har ett kontrakt som jag ska fullfölja.
Om att det är så många svenskar som kan bli tillgängliga till VM och att det kan bli ett revanschsuget starkt lag till turneringen i Tyskland?
– Det är inget man vet något om nu. Det var ingen som tänkte på VM i går, det kan jag försäkra.
Om chansen att få med NHL-spelare också till OS i Sotji 2014?
– Det vet jag inte, det är mycket snack. Klubbarna vill inte. Spelarna och deras fack vill, så det är många förhandlingar innan vi är där. Men det där är för hög nivå för oss som är på golvet.