Björnarna är respektingivande många i OS-området i Whistler. Men det finns åtminstone en som längtar efter att få närkontakt med dem — Emil Jönsson. ”Det är min stora dröm att få se en björn”, säger den svenske sprintstjärnan.
Bara i området där OS-längdspåren går i de granliknande cederträskogarna utanför Whistler vistas ett femtiotal svartbjörnar. Men Emil Jönsson har trots idoga försök inte lyckats få syn på en enda.
– Jag har varit i Whistler tre gånger men aldrig sett någon björn, säger Emil Jönsson, som med det övriga sprintgänget anländer till Whistler på lördag efter den sista träningsveckan på Vancouver Island.
Och till skillnad mot de flesta andra, så har Emil Jönsson verkligen legat i för att få syn på björn.
– Jag har verkligen försökt. Sist vi var här såg alla andra björn när de var ute och tränade, men inte jag.
– Jag har åkt björnsafari, jag har gått runt hela golfbanan i Whistler, där det skulle vara garanti för att få se björn. Men inte.
Det lär inte bli någon närkontakt under OS heller. Som våra svenska brunbjörnar ligger svartbjörnen i idé under vintern. Även om det är ovanligt varmt i British Columbia och det finns en liten risk för att en och annan björn vaknar för tidigt, så dröjer det innan våren är här.
– Ja, det får väl bli en annan gång. Jag skulle säkert blir rädd om jag fick syn på en, men man skulle vilja se en i alla fall, säger Jönsson.
– Jag vet att när de byggde banorna här så såg de björn varje dag.
Under de olympiska spelen har Emil Jönsson dock annat att koncentrera sig på. På onsdag i nästa vecka smäller det, då avgörs den individuella sprinten i OS — med Jönsson som en synnerligen het medaljkandidat.
Efter uppvisningen i Canmore i lördags har Jönsson och de övriga svenskarna finputsat formen på Vancouver Island.
-I tisdags körde vi det första fartpasset. Jag var väl lite loj i kroppen, men det kändes väldigt bra. Det är kanon här.