Curling är en underutvecklad sport.
Det var slutsatsen Sören Grahn kommit till. Det var våren 2008 och han var fast besluten om att han ville ta hand om ett ungt curlinglag och försöka ta det till världstoppen.
I Niklas Edins lag gick viljorna åt olika håll. Lagkompisarna ville mest spela för att curling var kul, Niklas för att han hade en tro på att det gick att bli bäst i världen om man tränade hårdast.
Han ringde till Sebastian Kraupp som han spelat med i juniorlandslaget, som i sin tur pratade med Fredrik Lindberg. Samtidigt beslutade sig den flerfaldige världsmästaren Peja Lindholm för att lägga ner sitt lag och Viktor Kjäll blev ledig.
Så där stod de: en tränare som var övertygad om att han kunde förändra curlingvärlden – och fyra unga spelare (fem med reserven Oskar Eriksson) som hade ambitionen och som var beredda att utföra uppdraget.
På lördagskvällen – mindre än två år efter att satsningen inleddes – går 24-åringarna en match mot Schweiz om de olympiska bronsmedaljerna.
– Vi har bra chans att få en medalj och det vore en dröm som går i uppfyllelse, säger Niklas Edin.
Insatsen har varit över förväntan, men samtidigt inget som Edin överraskats av.
Målsättningen i OS var att bli bland de sex bästa, men redan efter det sensationella EM-guldet i december visste OS-debutanterna att de knappast hade något lag att frukta i Vancouver.
Den tryggheten hade man skaffat sig genom att hemma hos Sören Grahn i Karlstad sätta upp en tydlig kravbild. Curling för Grahn, själv gammal elitspelare, hade varit för mycket spel och för lite idrott.
– Min tanke är att vi ska arbeta inte bara med spelet utan mer med helheten. Vi jobbar med förberedelse, taktik, teknik, fysik, ja, hela bilden av vad curling egentligen är, för att lyfta det till en högre nivå, säger Grahn.
Sedan maj 2008 spelar laget curling på heltid – och träningen sker långt ifrån bara på curlingisen. Det går att se med blotta ögat att spelarna tillbringat mycket tid i gymet. Under sommarhalvåret, när tävlingssäsongen ligger nere, tränar man fysik dagligen och resultaten är tydliga. Edin säger att deras träning kan jämföras med vilken annan fysisk idrott som helst.
– Man kan tycka att vi inte behöver ha samma fysik som en 400-meterslöpare, men för att träna mycket curling måste vi ha muskler och styrka. På enskilda moment är det klart att vi får stryk, men när det gäller allsidighet är det få idrottare i Sverige som har bättre fysvärden än vi har, säger Edin.
Men curling kräver mer än kondition och styrka. Utöver isträning har lag Edin de senaste 20 månaderna tillbringat hundratals timmar framför datorn för att studera världens bästa spelare.
En av dessa är Kevin Martin, kanadensaren som natten till fredagen var den som satte stopp för svenskarnas framfart i OS genom att vinna lagens semifinal med 6–3.
Det var en match mellan den 43-årige läromästaren och den 19 år yngre eleven, som berättar att han har studerat varenda match som Martins lag spelat de senaste fem åren flera gånger om.
– Det här laget har lett utvecklingen de senaste fyra, fem åren. För att bli världsledande måste vi komma ifatt dem nu och sedan leda utvecklingen själva. Det gäller att först snappa upp detaljer och sedan hitta på egna grejer, säger Edin, som pressade Martin i semifinalen och bara var någon centimeter från att gå fram till 4–1 i matchinledningen.
Martin, som nu får spela final mot Norge, var full av beundran för svenskarna och sade att laget kommer att vinna mycket i framtiden.
Det tror Niklas Edin också.
– Det tror jag att alla i curlingvärlden tror. Vi har gjort precis allting rätt än så länge och det finns inget lag som haft sådana framgångar så tidigt. Fortsätter vi att utvecklas så här kommer vi att vara världsledande om tre, fyra år.
Sören Grahn säger att laget redan kommit långt, men att det finns mycket kvar att göra. Han vet också att laget från och med nu kommer att studeras i minsta detalj och bli jagat på mästerskapen. Därför måste man hela tiden fortsätta sin utveckling.
– Vi kan förändra curlingvärlden med det här laget, säger Grahn.