Anders kommer ut från den barack dit Anja gått för egen maskin strax efter kraschen.

Hon har haltat och tagit sig åt vaden men mest sett osäker ut om vad skadan kan innebära.

Pappa Anders stod längre upp i backen och det har tagit en stund för honom att ta sig ner.
– Anja säger att hon har ont i vaden, det är som en lårkaka, om man nu kan säga det om vaden. Men hon är väldigt lugn, det är sånt här som man mentalt förbereder sig för i branschen, säger Anders.

Per Liljeholm är landslagets läkare. Han kom till baracken där Anja väntade för en första undersökning. Hon och läkaren lämnade området på snöskoter för att fortsätta undersökningen på den svenska förläggningen.

Innan Anja åker iväg lämnar hon ett inspelat meddelande på en mobiltelefon till den svenska pressen:
”Det är den värsta krasch jag varit med om, jag har ont i vaden och rumpan. Men jag tuppade aldrig av.”

Anders Pärson beskriver hur det är att stå uppe i backen och vänta på beskedet över radion.
– Man blir helt tom i huvudet, man vill bara höra att hon rör sig, att benen rör sig, att hon reser sig.

Damernas störtlopp har bara målområdet gemensamt med herrarnas. I övrigt kommer de ner från berget från var sitt håll. Medan herrarnas störtlopp räknas som ganska lätt med många glidpartier är damernas bana, Franz’s Run, lite mer teknisk. Fler svängar och svårigheter. Fler svåra hopp.

I sluthoppet, ”Hot Air”, är farten uppe i 120 kilometer i timmen och det gäller att pricka rätt för att ha snabbaste linjen in i mål. Anja hoppade 60 meter innan hon tappade balansen.
– Vi har påtalat på lagledarmöten att vi tycker att sluthoppet kanske är lite för högt, särskilt när åkarna kommer med nästan två minuters körning i benen. Då är det lätt att man gör misstag, Anja gjorde ett tekniskt misstag. De har tagit ner hoppet lite, men inte mycket, det kanske ska vara lite lättare i slutet. I början av banan hade det varit okej, säger Anders Pärson.

Hur ser då framtiden ut? Finns det en chans att Anja kommer tillbaka i detta OS?
– Det är lite för tidigt att säga. Vi får vänta till i morgon bitti och se hur det känns i vaden då. Men det finns en chans.

Kanske står alltså Anja på start redan på torsdagen igen. I samma backe, i samma bana.

Kanske vill hon få en ny chans att besegra berget. I lättnaden över att kraschen slutade väl kanske hon ändå vill bevisa vad hon bara var några sekunder ifrån på onsdagen.

Allt tydde nämligen på att hennes tid skulle räcka till ett olympiskt silver efter segraren Lindsey Vonn.

I och för sig oviktigt en sån här dag när det kunde ha slutat mycket illa.

Men ändå.