Emil Jönsson har hittat segermelodin. I estniska Otepää kunde inte ens den norske sprintkungen Ola Vigen Hattestad mäta sig med sin svenske kollega. Segern var ännu ett styrkebesked in för OS.
I Tour de ski gjorde Emil Jönsson comeback efter en månads skadeuppehåll och imponerade både i sprint och i traditionellt innan han hoppade av efter fyra tävlingar och lämnade över ledarvästen till Marcus Hellner.
I Otepää bjöd han på en ännu bättre uppvisning.
– En totalt otaktisk seger, sade Jönsson med ett brett leende.
– Taktisk sett var det mycket lättare att ligga tvåa och vika om, så jag tänkte släppa förbi Ola Vigen, men jag vågade inte chansa. Nu fick jag köra på extrakraft i stället.
Det höll det också. Jönsson ledde finalen från start till mål och så såg det ut hela dagen. Från tidskvalet, som han vann före Björn Lind, till det ögonblick då han trycket fram sin tåspets en decimeter före Hattestad och den vilt jagande ryssen Nikita Krijukov i finalen.
– En skön tävling för mig, det var viktig att ha den där tåspetsen för att få lugn och ro, sade han.
– Efter Tour de ski var det ändå snack om att alla inte var där och att Hattestad inte var med. Nu har jag fått ett kvitto på att jag är med då också.
Det påtvingade uppehållet efter ljumskskadan som han ådrig sig i Kuusamo i slutet av november kanske inte bara var av ondo.
– Jag fick träna bra. Det enda jag inte kunde göra var att trycka i från med vänsterbenet, skejtskär.
– Tour de ski gav ett kvitto på att nu håller jag flera dagar i rad. Nu fick jag ett kvitto på att jag är med där uppe.
Otepää var en kontrollstation på vägen mot OS för Emil Jönsson. Det är om en månad som allt ska vara på topp.
Och med viss tillfredsställelse kunde han konstatera att den 1,4 kilometer långa klassiska banan i Otepää påminner en del om vad som väntar i OS.
– Det är ett långt upplopp på båda ställena, det avgörs på stadion.
-–Jag gillar den här typen av bana, de här långa upploppen. Jag visste inte hur långt det skulle räcka i dag, jag hade inte laddat för det här. Men när jag kom ner på upploppet var jag helt pigg och det gick så bra med stakningen. Det var det som var skönt.
Ytterligare träning och två starter i SM i Piteå kommande väntar på hemmaplan innan det bär i väg till Kanada för Sveriges stora sprinthopp i OS.