På lördag klockan 22 svensk tid smäller det. Damernas sprint över 7,5 km är först ut i skidskyttet – del ett i Sveriges medaljjakt.

Knappt två dygn före start tar skidskyttedamerna emot medierna i OS-byn. I ett dragigt tält sitter de uppsminkade och uppklädda bakom podiet. I givet fokus: Helena Jonsson.

Tar hon ett guld? Två? Ännu fler?

- Jag har som mål att åka härifrån med medalj, gärna ett guld, säger hon.

Pressen från omgivningen tar hon med ro.

- Jag känner ingen press annat än från mig själv. Det är bara roligt att folk tror på mig och jag hoppas att de tycker om mig lika mycket även om jag misslyckas.

Formen känns bra, skidåkningen är bättre än då hon tog guld, silver och brons i fjolårets VM och skyttet "känns likadant".

Allt går helt enligt planerna.

De senaste veckorna har åkarna trappat ner på mängdträning och kört mer intensitet, varvat med väldigt lugna pass.

När DN besökte torsdagens träning var Jonsson säkerheten själv i ymnigt snöfall. Femma efter femma noterades på skjutvallen. ”Super Helena, super Helena”, ropade tränaren Wolfgang Pichler.

Vädret är ett ständigt samtalsämne i den fuktiga och blötsnöiga OS-orten.

- Vi hade ju väldigt dåligt väder tidigare i år i Hochfilzen och det gick ju väldigt bra, säger Jonsson leende.

Då var Anna Carin Olofsson-Zidek etta och Jonsson tvåa i just sprinten.

Snö eller regn ska inte stoppa världscupledaren. Det är lika för alla. Lika blött och lika tungt, säger Jonsson lugnt.

- Man får försöka att inte känna efter när vattnet tränger igenom kläderna, säger Anna Carin Olofsson som till skillnad från förra OS laddar i skymundan. Trots att hon också har klar medalj- och guldchans.

- Helena får ta alla frågor nu. I Turin var jag ju ensam på presskonferenserna, säger "Aco".

Veteranen ser ut att trivas på sin plats vid sidan om lagkompisen. Håller hon ihop skyttet på lördag kan hon mycket väl stå bredvid Jonsson på pallen. Frågan är vem som står i mitten.