Det var en betydligt gladare Helena Jonsson som mötte svensk massmedia natten till lördagen svensk tid jämfört med den gråtande världsstjärna som lämnade målfållan efter det misslyckade distansloppet.

– Det är svårt att prata när man lipar och jag kände att jag inte pallade med det just då, säger Jonsson, när hon höll presskonferens bakom ett podium i den olympiska byn.

12:e, 14:e och 49:e plats är hennes facit så här långt på tre tävlingar. På söndagen är det masstart och sedan återstår bara stafetten för Jonsson när hon ska försöka uppfylla sitt mål om att ta minst en medalj i OS-debuten. Jonsson säger att hon visste att det inte bara skulle vara att åka till Whistler och hämta medaljerna, men frågan är om hon kunde ha förberett sig på ett bättre sätt.

Inför OS sade hennes pappa, Hans Jonsson, till DN att han tyckte att Helena borde ha fått åka med till Turin för fyra år sedan för att se och lära.

Helena medger att det hade varit bra.

– Det är klart att jag hade haft nytta av det, men jag kvalificerade mig inte och hade inte där att göra, säger Jonsson.

Peter Reinebo, sportchef på Sveriges olympiska kommitté, säger att SOK har som policy att skicka unga idrottare till OS om man tror att de kan ha nytta av fyra år senare. Ett bra exempel är friidrottaren Christian Olsson som oerfaren av stora mästerskap fick åka till OS i Sydney 2000 och sedan tog OS-guld i Aten fyra år senare.

– Men man måste komma ihåg att Helena har slagit igenom väldigt snabbt och för fyra år sedan hade hon inte alls de här resultaten, säger Reinebo.

Så Helena Jonsson får försöka dra lärdom av sina tre OS-lopp när hon i dag ger sig ut i masstarten.

– Jag måste försöka hitta tillbaka och lita på att jag kan. Wolfgang (Pichler) brukar säga att har man en gång lärt sig skjuta så sitter det där. Det är som att cykla, säger Jonsson.

Tycker du att OS på något sätt varit annorlunda än du trodde att det skulle vara?

– Ja, det var svårare att vinna än i världscupen.

Är det någon detalj som du känner har överraskat dig?

– Nej, egentligen inte, bara det att konkurrensen har hårdnat rejält. Det är klart att jag räknat med att det skulle bli tuffare än i världscupen, men så tufft hade jag inte väntat mig.

Känns det som att du fortfarande kan ta medalj?

– Ja, OS är inte slut än, säger hon och förklarar att hon inte blivit mindre sugen när hon sett hur Charlotte Kalla, Björn Ferry, Anja Pärson och Anna Haag som kommit hem till OS-byn med medaljer.

– Man blir lite avundsjuk, men min tid kanske kommer, säger Jonsson.