Stygnen från en konkurrents stavspets i Düsseldorf för två veckor sedan satt fortfarande kvar i bröstet när den 21-årige Sundsvallstalangen till slut nådde pallen.

- Det är fyra stygn. De ska tas bort i dag eller i morgon, sade den svenske trean.

- De har bevisligen inte stört mig. Det här känns helt fantastiskt. Jätteskoj. Äntligen fick jag ta steget upp till pallen.

En del trubbel kanske kan tillskrivas hans imponerande längd, två meter jämnt.

- Man tar ju mycket plats, men jag ser det mer som en fördel. Jag har större utväxling än de flesta och ett antal kilo också som ger bra fart i utförsbackarna, sade 91 kilo tunge Modin.

Trots det tunga föret tog sig Jesper Modin i stor stil till sin första final, där han till slut fick ge sig för norrmannen Petter Northug och tysken Tobias Angerer.

- Precis när jag skulle byta spår på upploppet kom Angerer. Men jag är väldigt nöjd med min tredjeplats, försäkrade Modin.

- Det kändes väldigt bra hela tiden. Taktiken var att ligga tvåa, trea och sätta in ett ryck i sista springbacken och försöka trycka på i stakningen. Med sånt här före är det viktigt att inte ligga först.

Sprinttävlingen i Rogla var speciell i flera hänseenden. Med längder på 1 400 respektive 1 500 meter och med en höjd över havet runt 1 500 meter var den extra krävande i den tuffa terrängen. Därför sågs ovanligt många traditionella specialister långt fram i resultatlistan.

Vädret gjorde också sitt till. I den stränga kylan, den hårda vinden och det täta snöfallet blev förhållandena väldigt speciella. Detta drabbade många namnkunniga sprintrar. Inte minst Thobias Fredriksson, som med startnummer 1 drog den verkliga nitlotten. Med 43:e tid i kvalet var han hela 17 sekunder från täten.

Björn Lind, sprintkungen från Turin-OS 2006, behöver visa att han är OS-kapabel fortfarande. I Rogla tog han sig vidare från tidskvalet, gick vidare på tid från kvartsfinal, men hans luftrör tålde inte kylan och han kom aldrig till start i semifinalen.

Robin Bryntesson var den tredje av de sex svenskarna som gick vidare från tidskvalet. Han slogs ut i kvartsfinal.

På damsidan gick alla svenskor vidare. Stjärnskottet Hanna Falk, sensationsettan i Düsseldorf och finalisten i Davos, kände sig krasslig och kom inte till start.

Det blev två svenskor i finalen i Rogla — och överraskande nog var det Anna Haag som nådde längst. Haag hade inte ens varit i semifinal i sprint innan hon slog till med fjärde plats bakom stjärnnamn som Marit Björgen, Justyna Kowalczyk och hemmafavoriten Petra Majdic.

- Jag kände när Majdic gick förbi på upploppet att hon skulle bli för svår för mig, sade Anna Haag.

- Men jag är helnöjd med min fjärdeplats.

Lina Andersson imponerade hela vägen till finalen, men där hamnade hon snett direkt och slutade sexa och sist.