Han var länge en typisk åttondeplatsare, en kämpe utan riktig spets. Så kom första segern på favoritdistansen 15 km klassiskt i Davos i december 2008.

Johan Olsson var äntligen en vinnare.

Det hade inte gått bra på träningssäsongen men när tävlingarna satte igång hände något.

-Jag hittade en helt annan trygghet. Dels hur jag själv skulle lägga upp loppen. Dels i materialbiten som också är grymt viktigt. Jag hade några riktigt bra par skidor på klassiskt som jag åkte på hela tiden, berättade Olsson för DN i höstas.

Men varför tog det så lång tid att hitta rätt? Johan Olsson sitter inte inne med facit men tror att svaret går att finna i att alla åkare är olika, med olika utvecklingskurvor och fysiska förutsättningar.

- Vissa är bara så att det tar längre tid av påverkan från träningen och min kropp har helt enkelt reagerat långsammare. Med mycket skador och sjukdomar så har jag aldrig riktigt fått köra en hel säsong där allt har gått superbra. Nu när jag har fått några bra år av träning så visar det sig.

Förbundskapten Joakim Abrahamsson har de senaste åren varit Olssons personlige tränare och litar stenhårt på sin adept på en klassisk sträcka i stafetten.

Där och på femmilen var det tänkt att Johan Olssons stora chanser låg i OS.

Dubbeljakten har han aldrig gillat eftersom man måste kompromissa med materialet. I år har han fått en pjäxa särskilt utformad för dubbeljakt men grenen får ändå gärna försvinna, tycker han.

-Jag tycker man kunde plocka bort den och i stället lägga in två individuella lopp. Nu blir det så mycket masstart och det blir en helt annan sak. Men nu är det bestämt så här – mycket tv-pengar kommer från Tyskland, sade Johan Olsson inför OS-säsongen.

Med sin stadigt förbättrade fristil får klassiske specialisten Johan Olsson finna sig i att grenen passar honom. Och en medalj runt halsen borde kunna ändra hans åsikt. Lite grann i alla fall.