En dryg timme före Tre Kronors andra träning, nu med nästan alla spelare på plats, landade Niklas Kronwall i Vancouver.

Detroit-backen som kom in till semifinalen i Turin och gjorde ett mål i finalen mot Finland, var sugen på att köra igång direkt.

Han fick frågan om han var hungrig.

Nej, löd svaret.

Ledarna som var ut och hämtade honom på flygplatsen frågade om han ville åka till hotellet där spelarfruarna finns, men han nobbade det också.

– Nej, vi åker direkt till hallen, sa Niklas och så blev det.

Drygt en halvtimme efter att Tre Kronor tagit isen i besittning i Britannia Center skrinnade också Kronwall in.

– Vi hade ingen träning i går (söndag) med Detroit, så jag ville köra bort resa och träffa alla killarna, sa Niklas som varit knäskadad och har missat 34 matcher den här säsongen, fyra av dem nu i februari.

Han har fått ett nytt skydd till sitt knä.

– Det fungerar bättre och bättre för varje match jag spelar med det. Nu gäller det bara att få upp tempot, sa Niklas, som förmodades spela ihop med Nicklas Lidström.

I stället kamperade Lidas med Mattias Öhlund på första träningen där alla utom Patric Hörnqvist fanns med.

Hur känns knät?

– Jag fick en extra behandling innan jag åkte ifrån Detroit, med akupunktur och massage.

Kommer du att få samma behandling här under OS?

– Vi får se. Jag vet inte riktigt vad de har för utrustning eller vad jag behöver. Vi får utnyttja det de har här.

Han visste inte om han kommer att spela premiären mot Tyskland.

– Jag är inte här för att sitta på bänken, men det är Bengan (Bengt-Åke Gustafsson), som bestämmer det.

Han fick också frågan vad målet var här?

– Finns inget annat mål än att ta guldet. Finns inget annat i någons huvud här. Men det blir hårt. Det är sex lag till som kan vinna.

En annan Detroit-spelare som såg oerhört lycklig ut att vara här var Johan Franzén.

– Jag fick beskedet vid elvatiden i går (söndag). Jag visste att Niklas (Kronwall) och Tomas (Holmström) hade problem, så jag bokade aldrig in någon semesterresa, sa Johan, som fick ersätta skadade Holmström.

– Trist för Tomas, han försökte verkligen. Han har en av de högsta smärtgränser som finns, men det gick inte. Han önskade mig lycka till och jag sa att jag skulle spela i hans anda, fortsatte Johan fascinerad av sitt första besök i en OS-by.

När du skadade dig såg du då att det var kört med OS?

– Mitt mål hela tiden var att komma tillbaka. Jag har jobbat hårt för det och det är väl i morgon (tisdag) exakt fyra månader sedan det hände.

Träningen var fartfylld, det var Bengt-Åke Gustafssons syfte, även om det var Tommy Albelin som höll i de flesta övningarna. Bengt-Åke och Mattias Norström åkte mest omkring och skyfflade puckar och kollade in hur spelarna agerade.

De fick bland annat se Peter Forsberg träffa ribban minst tre gånger och Daniel Alfredsson retfullt enkelt lura bort store Douglas Murray.

Att utläsa några formationer var omöjligt, men Nicklas Bäckström och Henrik Zetterberg återfanns väldigt ofta ihop.

Var du nöjd med vad du såg?

– Ja, he, he, skrattar Bengt-Åke på sitt typiska vis.

– Det finns ju en kemi därute. Det är ingen som smyger med något.

Inför Turin sa du att redan vid första mötet märkte du att det fanns en känsla hos spelarna – de var där för att vinna. Har du sett den känslan nu?

– Vi har inte haft det mötet än.

Hur skönt är det att det är igång och att du har nästan alla spelarna på isen?

– Tidigare har det bara varit jobb. Nu börjar ju det roliga. Nu är det bara att njuta, läsa av vad som händer och reagera, svarade Bengt-Åke, som 2006 blev historisk att som förste coach i historien vinna både OS- och VM-guld samma säsong.