OS-guld med Kanada – i hemstaden Vancouver.
– Jag ville betala tillbaka. Jag har mötts av ett otroligt jubel så fort jag rört pucken, säger han.
För Luongo, 30, föll precis alla bitar på plats i det pussel hela Kanada hoppades kunna lägga färdigt den sista OS-dagen.
Hockeyguldet var den vackra kronan på verket. Det mest önskade. Det viktigaste. Det som blir det mest bestående och omhuldade minnet av hemmanationens alla erövrade 14 guld.
Sid Crosby fixade det när han hittade luckan mellan Ryan Millers benskydd i förlängningen och Canada Hockey Place gick ”bananas”.
Men hade det gått utan Roberto Luongo, Henrik och Daniel Sedins lagkompis i Vancouver Canucks sedan flera år?
Inte alls säkert. Bakom varje vunnen titel i ishockey krävs målvakt som presterar på toppen av sin förmåga. En skottstoppare som står pall när det viner puckar från alla möjliga håll och som utespelarna litar på.
Luongo levde sin dröm, men var snuddande nära dess bittra motsats. När Zach Parise stänkte in returen med 24 sekunder kvar och kvitterade till 2-2 hade en amerikansk guldpuck i förlängningen gjort Luongo till syndabocken.
Till förloraren.
Ibland är gränsen mellan glädje och bedrövelse just så trådsmal som de här två skildringarna med Luongos egna ord.
Om USA:s kvittering:
– En stor besvikelse, vi var så nära att klara det. Det var pang-pang-spel, jag räddade den första pucken, men han kunde slå in returen.
Om segermålet:
– Det var en underbar känsla som gick genom kroppen när Sid gjorde målet. Vi, i det här laget, kommer att känna en gemenskap för resten av livet.
För två veckor sedan var det osäkert om Luongo skulle vinna målvaktsfajten med Martin Brodeur. Förbundskaptenen Mike Babcock ville låta dagsformen avgöra. Experterna trodde på Brodeur. Större vana vid stora matcher, en starkare säsong i NHL, en dokumenterad pålitlighet i skarpa lägen. Ungefär så gick snacket.
Babcock inledde med Luongo mot Norge (8-0) och bytte till Brodeur mot Schweiz (3-2).
Summan av den kardemumman blev Brodeur.
Och New Jersey Devils veteran hade sannolikt stått där mitt i guldmatchens öronbedövande larm om det inte varit för hans darriga insats i gruppspelsmatchen mot USA. Brodeur fick klä skott för den 3-5-förlusten.
Luongo fick chansen och tog den.
– Det är overkligt. Man sliter hårt i hela sitt liv för det här och så slutar det med den här belöningen. Inte bara för mig och laget utan för hela Kanada och Vancouver som har stöttat mig sedan första dagen jag kom hit.
Roberto Luongo, född och uppvuxen i Montreal, vann inte allt. USA:s Ryan Miller valdes till turneringens främste målvakt.
– Ni får avgöra om det är rätt eller fel, men det är jag som har guldmedaljen om halsen. Den kan ingen ta i från mig, säger han.