Norrmannen Petter Northug var omöjlig i spurten. Tysken Axel Teichmann var lika klar tvåa.
Bakom slet Johan Olsson som ett djur för att knipa sin tredje medalj i OS, men Dario Cologna närmast framför stängde vägen i kurvan mot upploppet.

Då föll schweizaren – och Johan Olsson smet förbi till brons.

– Jag vet att jag har bra stakspurt, även jämfört med sprintåkarna, säger Johan Olsson som har nött spurten med en dåres envishet på skidstadion hemma i Östersund.

Han var inte lika sprudlande som efter bronset i dubbeljakten. Det här var något annat. Femmilen var ju det stora målet i OS.

– Känns mer som en lättnad i dag att det går vägen, säger han.

Flera utbrytningsförsök och tre skidbyten inne på stadion hade kastat om resultatlistan gång på gång under de första 45 kilometerna. Ut på sista halvmilen fanns Johan Olsson och Daniel Richardsson med bland de nära 20 åkare som skulle göra upp om guldet.

Där låg även Petter Northug. Upplagt för spurt.

Med 500 meter kvar tog tysken Axel Teichmann initiativet och var först in på upploppet. Northug låg i favoritläge tätt bakom och Johan Olsson såg chansen att få draghjälp.

– Jag tog Petters rygg för jag vet att han sällan viker ner sig sista 500 meterna in mot mål. Det var en bra taktik, säger han.

Ett tag trodde han inte själv på medalj. Sista milen var tung, riktigt tung.

– Jag hade så brutal kramp i armarna. Det högg till ordentligt ibland – det var en fajt mot mig själv på slutet.

Daniel Richardsson orkade inte hänga med i sista stigningen in mot stadion och gick i mål som sjunde man, en nöjd sådan.

Anders Södergren lämnade däremot OS med bitter eftersmak. Skidbytet efter 40 km trasslade och han tappade kontakten med täten.

– Med en bättre rygg hade jag kunnat kriga 30-40 meter längre fram i fältet på slutet och då hade jag varit med och fajtats om medaljerna. Så bra kändes det, säger han efter en niondeplats.