Kung Carl Gustaf, drottning Silvia och prins Carl Philip blev vittnen till ett av de mest spännande masstartslopp som skådats.
När spurten var över hade Marcus Hellner tagit Sveriges första individuella OS-guld på herrsidan i traditionell åkning sedan 1988. Två svenskar på pallen i distanslopp har inte hänt sedan 1984.
– Man har alltid haft en pojkdröm att bli bäst i världen och vinna något stort, säger Marcus Hellner lugnt och sansat efter den rafflande tremilen.
Tio grader i luften och löst i spåret talade för samlad klunga och då fruktade svenskarna Petter Northug. Spurtkungen var dock inte med när det drog ihop sig – han hade fått staven bruten i en incident med Hellner.
Norska journalister hade vinkeln klar och ställde Hellner mot väggen. Guldmedaljören menar att det var en olyckhändelse.
– Vi håller på med masstart och det sånt här som händer, säger han.
– Han är säkert besviken men jag hade inget val – antingen skulle jag hoppa ner för ett stup eller stå kvar.
Den här gången var det svenska laget tuffast.
Cykeltaktik brukar inte gå att överföra på skidåkning men i dubbeljakten knäckte svenskarna koden.
Taktiken skulle bli viktigare ju längre loppet led.
På väg ut från skidbytet efter 15 kilometer klassisk åkning lade Johan Olsson in en stöt och fick snabbt fem–sex sekunder på övriga fältet. Han tittade bakom sig i en utförsbacke – ingen konkurrent närmade sig.
Efter 16,6 km var avståndet tio sekunder till klungan och där fanns både Anders Södergren och Marcus Hellner med.
Rävspelet hade börjat. Svenskduon försökte hjälpa Olsson till guld.
– Jag och Anders försökte hålla nere farten. Det var bra för mig att det gick lite långsamt. Då behövde jag inte tänka så mycket på mitt eget lopp, utan behövde bara göra jobbet, säger Hellner.
Alla var inte nöjda med svenskarnas lagåkning. Tjecken Lukas Bauer, sjua i mål, försökte förgäves komma förbi.
– Jag var riktigt förbannad vid några tillfällen. Marcus stängde mig och var lite oschysst. Ett tag hade jag planer på att bryta staven på honom, säger Bauer som ändå hade förståelse för svenskarnas taktik.
Johan Olssons krafter började dock tryta på sista kilometerna och när ryssen Alexander Legkov kom som skjuten ur en kanon på slutet åts luckan till Johan Olsson upp.
Det blev en spurtuppgörelse i alla fall.
In på upploppet fick Johan Olsson ge sig för Marcus Hellner som tog initiativet och var starkast på rakan in mot mål.
– Jag tittade Legkov i ögonen och såg att han var väldigt trött. Då förstod jag att det kunde bli guld, säger Marcus Hellner.
Två sekunder senare gick Tobias Angerer i mål och precis där bakom kom Olsson.
Kramen med Marcus Hellner var äkta svensk medaljglädje.
Rutinerade Anders Södergren blev tia och hyllades av segraren efteråt.
– Han är värd medalj han också. Vi är bra kompisar i laget och det var delvis deras insats som hjälpte mig till segern, säger Hellner.