En bruten handled i somras lade grunden för att satsa hårt mot OS.
– Jag åkte upp till stugan med Emil, jag sprang flera timmar på fjället, cyklade på eftermiddagarna och tog det lugnt. Jag fick skita i vad alla andra gjorde och det tror jag varit lite avgörande.
Medaljmissen i premiären gav henne revanschlust men också ett lugn inför fredagens kraftmätning.
–Jag tänkte: jag har ändå blivit fyra i OS och blir jag sämre i dag så är det ändå jävligt bra. Jag var väldigt lugn i morse.
Hon står i vårvärmen och lyser av glädje. Smycket på vänster hörntand glänser när Sveriges färskaste OS-medaljör pratar om loppet.
Sista kurvan in på stadion blev avgörande. Innan dess hade hon haft lite problem att hänga på, men nu tog tävlingsdjävulen över showen.
– Det var så otroligt mycket svenska ledare, alla vallare var ute på sista kullen, och alla skrek. Då tänkte jag att jag måste bara ta det här.
Pojkvännen Emil Jönsson hade berättat att upploppet tar 45 sekunder. Anna Haag började räkna ner, med norskan Kristin Störmer Steira och polskan Justyna Kowalczyk hängade i hasorna:
– Nu borde det vara 30 sekunder kvar, nu borde det vara 15 sekunder kvar, jag borde klara det. Jaaaa, jag fixar det här!
Olympiamästaren Charlotte Kalla tappade medaljchansen på den klassiska delen där guldmedaljören Marit Björgen drog upp tempot.
Träningskompisen Anna Haag hängde med bättre, 6,6 sekunder efter vid skidbytet och bra rygg direkt i början av fristilen på andra 7,5 kilometerna.
Sju åkare gick loss – och där var Anna Haag ensam svensk. Där ville hon att det skulle gå fort, ju färre kvar till upploppet desto bättre.
– Jag drog upp farten på skejten. Jag blev lite trött av det men orkade ändå hålla ihop det.
Jag knäckte ju i alla fall finskan (Saarinen) på det, säger Haag och ler.
Marit Björgen lade i guldväxeln i den tunga uppförsbacken efter 12 km. På några hundra meter hade hon sänkt konkurrenterna. Ingen hade något att sätta emot sprintmästaren.
Bakom kämpade Anna Haag om medaljer mot Justyna Kowalczyk och Kristin Störmer Steira. Polskans stenhårda körning tvingade svenskan att släppa lite – men in på stadion var de tre samlade igen. Haag fick en bra position och kunde relativt säkert bevaka andraplatsen hela vägen i mål.
– När jag kom in på upploppet började jag inse att jag kan ta det här, säger hon.
Att stå i skuggan av Charlotte Kalla har hon inte haft något emot. Det har till och med varit skönt.
– Charlotte tog sin medalj och jag tog min. Det var väl rättvist!