– Vi är väldigt dåliga förlorare båda två, säger Haag.

Ingen av dem är sprintspecialister, men så brukar det inte heller se ut på damsidan.

– Tittar man på hur sprintloppen ser ut kan det vara 3,5 minuts åkning för tjejer och det gynnar dem som är uthålliga, traditionella åkare. Det går att åka sönder fälten, har Charlotte Kalla sagt till DN.

En annan fördel i svenska laget är att Haag och Kalla känner varandra bättre än de flesta vanliga lagkompisar. Ett år skiljer dem i ålder, de bor och tränar i Östersund och har Magnus Ingesson som tränare.

Anna Haag fick efter silverloppet i dubbeljakt reda på att hon skulle ta platsen i laget bredvid givna Kalla. Sprintfyran individuellt Anna Olsson ställdes över trots att hon har ett guld i grenen från Turin 2006.

– Det är stark teamkänsla. Det här har jag och Charlotte gått och småpratat om: gud vad kul om vi får åka ihop. Vi har ju hållit ihop ett par år nu, berättar Haag entusiastiskt.

Charlotte Kalla har sistasträckan i traditionell stafett men i sprinten har hon sagt sig vilja ta förstasträckan och grilla motståndarna i stället.

Efter Anna Haags insats på upploppet i dubbeljakten väljer landslagsledningen troligen henne i spurten om medaljerna.

– Det var skönt att få det kvittot – att jag kan spurta, säger Haag.

– Man behöver självförtroende i en spurt. Det känns otroligt bra att veta om, att har jag en bra dag så kan jag fixa det.

Marit Björgen som var överlägsen i den individuella sprinten är inte med i Norges lag. Dubbla OS-mästare känner sig sliten, en klar försvagning för norskornas lag.

Svenskorna är med i snacket om guld den här gången också.

– Först och främst gäller det att vara med från semi och hoppas att den inte har kostat för mycket. Sedan gäller det att vara med från start i finalen och att det finns krut kvar i oss båda – så man inte är helt slutkörd redan efter första varvet, säger Anna Haag.