Att den senaste boken på nattduksbordet hade titeln ”Segraren står ensam” är kanske ingen slump.
– Du skulle inte känna igen mig om du såg mig under en tävling, säger hon.
– Jag är en helt annan person då. Oerhört fokuserad. Och inte den mest sociala.
”En helt annan person” än den Ida-Theres Nerell som, trots totalfokus, nu gärna berättar om sina OS-tankar.
I alla fall inför denna helgs Klippan Lady Open i Skåne.
– Jag blir uppringd av reportrar dagligen. Men du är faktiskt den första jag pratar med om OS-uttagningen sen i december, säger 28-åringen.
– Mitt mål är ju final i London. Då vill man inte låta allt annat ta för mycket energi. Det är lätt hänt.
För nog finns mycket som händer runtomkring.
Kampen om 55-kilosplatsen i sommarens idrottsfest har blivit den mest tuffa – och ovissa – i den svenska OS-truppen.
Skickar Blågult rutinerade Nerell, femfaldig EM-guldmedaljör och brottaren som i höstas ordnade den svenska OS-platsen med sitt VM-brons? Eller blir det sex år yngre Sofia Mattsson, VM-guldmedaljör i ”fel” viktklass, som får åka?
Vad det handlar om är en duell mellan Sveriges i särklass bästa dambrottare.
Ida-Theres Nerell gjorde comeback efter mammaledighet i fjol, och krossade allt motstånd i paradklassen 55 kilo. Enda plumpen i protokollet blev VM-semifinalen mot ”oövervinnliga” japanskan Saori Yoshida i Istanbul.
Sofia Mattsson, å andra sidan, har skördat sina främsta framgångar i 51-kilosklassen – men då den viktklassen saknar OS-status har hon blivit tvungen att klättra i viktsystemet.
Först för att mäta sig i OS-vikten 55 kilo.
Därefter, när Nerell i höstas knep VM-plasten i OS-klassen, ytterligare ett snäpp – till 59 kilo, där hon räckte till silver.
Till London får Sverige bara skicka en brottare i 55 kilo. Det ger förbundskapten Fariborz Besarati ordentligt huvudbry.
– Jag skulle vilja skicka bägge två till OS. Men nu är det så att två bra tjejer slåss om platsen, säger han.
Efter helgens Golden GP-fajter i Klippan – och EM i mars – måste förbundskaptenen ha bestämt sig.
Men att mäta de båda mot varandra är i dagsläget så gott som omöjligt.
Orsaken: Ida-Theres Nerell har valt att nobba förbundskaptenens rekommendationer.
Tvärtom från i höstas är det nämligen Mattsson som nu, och i EM, fajtas i 55 kilo.
Nerell har bestämt sig för att fram till OS tävla i 59 kilo. Och hon vägrar att gå ner.
– Jag har försökt få henne att gå ner till 55, men hon vill inte. Hon menar att hon redan har visat resultat, säger Fariborz Besarati.
– Det var på den här tävlingen som jag hade velat att båda två skulle ställa upp i samma viktklass, och kanske kunna möta varandra. Jag har tydligt nämnt för ”Ida” att hon bör gå i OS-vikten om hon vill vara med och konkurrera, men hon vägrar. Det är inte till hennes fördel.
Inför OS i sommar, där 55-kilosbrottningen kan bli en av Sveriges främsta medaljchanser, har förbundskaptenen i nuläget alltså en brottare som följer ”kriterierna”.
Och en som går sin egen väg.
Varför?
– Jag förlitar mig på mina resultat och har ett jättebra facit i 55 kilo från förra året. Det enda som jag kunde ha gjort annorlunda är om jag hade vunnit mot Yoshida i VM, säger Nerell.
– Jag har inget mer att bevisa. Nu har jag påbörjat fokuseringen inför OS.
Att hon gått upp en viktklass i uppladdningen förklarar hon så här:
– I december lades en plan för mig fram till OS. Jag kommer att tävla i 59 kilo i alla tävlingar för att få en optimal uppbyggnadsträning. Det är ju inte heller nu som jag ska ha någon formtopp.
– Dessutom har SOK (Sveriges olympiska kommitté) tittat på tidigare medaljörer i OS, på vad som har legat bakom deras framgång. Och det har handlat om att hålla sig till sin plan.
Att slippa banta är en av fördelarna. Visserligen kommer Nerell att vara tvungen att gå ner inför ett eventuellt OS, men just nu trivs hon med att inte behöva tänka för mycket på vikten.
– Jag kan trivas med livet som mamma, och som brottare. Man ska må bra, och för mig är brottningen inte allt.
– Men det är klart att ju närmare OS kommer, ju mer matcher kommer jag gå, och ju mer intensitet kommer det att bli. Då kommer jag att behöva ”speeda upp” träningen.
Men förbundskapten Fariborz Besarati har tydligt uttryckt att han vill se dig och Sofia i samma viktklass. Hur reagerar du på det?
– Jag har alltid ställt mig positiv till konkurrensen med Sofia och det är inte så att jag drar mig undan den. Men det får inte bli på bekostnad av OS-uppladdningen, säger Nerell.
Du pratar om OS som om du redan är klar. Finns det någonstans i bakhuvudet att du kanske inte får åka?
– Det låter kanske kaxigt, men utifrån de sportsliga resultaten känner jag mig ganska trygg. Jag vet att jag slagit bland de bästa i världseliten, och vann 28 av 29 matcher i fjol. Ska det inte räcka att man har gjort det?
– Sen är det ju ”Fari” som nominerar och jag kan inte påverka beslutet. Men går de inte efter sportsliga resultat... då får de välja någon annan. Som sagt, det är inte hela världen.
Någon egentlig kontakt med Sofia Mattsson har hon inte.
Nerell håller sig till sitt eget upplägg, och går helt in i sin egen stenhårda träning och i sin familj.
Visserligen träffas de båda brottarna på tävlingar. Som i Bulgarien i början av februari, där Mattsson vann 55-kilosklassen och Nerell stod som segrare i 59 kilo.
Eller som i helgen i Klippan, där båda har nått dagens finaler.
Men så mycket till socialt umgänge blir det inte.
– Där babblar jag inte på som nu, säger Nerell men tillägger om konkurrenten Sofia Mattsson:
– Hon är en bra brottare. Jag ser verkligen fram emot nästa OS, och önskar henne lycka till där.