OS

Esk: Bäckströms fall varken svart eller vitt

Nicklas Bäckström.
Nicklas Bäckström. Foto: Roger Turesson

Sveriges bästa vinter-OS slutade med Sveriges största dopningsskandal genom tiderna.
En nyckelspelare avstängd i en OS-final i ishockey. Det blir inte större än så här.
Det blir inte tydligare än så här att dopningsdebatten aldrig kan vara svart eller vit.

Och det blir inte tråkigare än så här.

Sverige har aldrig tagit så här många medaljer i ett OS men allt handlar om en spelare som inte fick vara på isen och hämta sin silvermedalj.

Men hur märkligt och cyniskt det kan låta finns det i alla fall en positiv sak som kan komma ut av det här trista OS-slutet, den här historien.

Till slut kanske vi kan få en nyanserad debatt om dopning och dopningsfall i Sverige. Fallet Bäckström visar att vi svenskar ska vänta med att skrika F-ordet så fort en idrottare blir avstängd för dopning.

Jag kan förstå om Tre Kronors ledning hade svårt att hålla sig till nyanser. Allt prat om justitiemord och politik kan ursäktas med att de pratade i affekt.

För det enda fakta vi har att hålla oss kring är:

Nicklas Bäckström tog ett piller mot allergi. Det gjorde att han fick en substans i kroppen som kom över en nivå för det tillåtna på dopningslistan.

Fallet Bäckström visar att dopning inte är något som alltid är svart eller vitt, det handlar inte bara om fuskare eller helgon. Det kan vara fullt av gråzoner och nyanser och förklaringar.

Jag är i skrivande stund ”glad” för att jag inte dundrat på om FUSKARE så fort någon åkt fast, om ni inte tror mig kan ni gärna googla vad jag skrivit. I min värld finns det tre olika sorters dopningsfall.

1) De fuskande idrottarna.

2) De klantiga idrottarna.

3) De otursdrabbade idrottarna.

För mig hamnar Bäckström någonstans mellan 2 och 3.

Men i vilken kategori en dopningsavstängd idrottare hamnar beror ofta på hur långt bort betraktaren är. När jag försökte pressa en del av mina kollegor efter matchen om Bäckström är en fuskare var alla reaktioner " nä, näää, näääeee".

Och det var precis det jag menade och blev så sågad för när jag inför friidrotts-VM skrev om Usain Bolt. Det är möjligt att jag var luddig men min poäng är den här:

Mina minnen av vad en idrottare haft för sig i karriären, min bild av idrottaren, ändras inte rutinmässigt för att idrottaren åker fast för dopning. Först vill jag veta vad han eller hon åkt fast för.

Om Bolt skulle åka fast för samma sak som Bäckström – har allt han gjort varit i skuggan av en skandal då?

Skidåkaren Johannes Dürr fick inte åka söndagens femmil för att han åkt fast för dopning. Ett självklart fall av medvetet fusk, han tog en rövare och åkte fast.

Ishockeyspelaren Nicklas Bäckström fick inte spela söndagens hockeyfinal för att han åkt fast för dopning. Ett inte alls lika klart fall, men han tog ett allergipiller och åkte fast.

I omvärldens ögon och öron riskerar Bäckström bara bli ännu ett namn på spelens växande lista av dopningsavstängda idrottare. I deras ögon är säkert Bäckström en fuskare i mängden. Hur brukar vi inte själva skratta åt bortförklaringar och anklagelser när någon utländsk idrottare åkt fast. Justitiemord? Eller hur.

Nicklas Bäckström fick straffet. Björn Waldebäck fick frågan om vems felet var, vem som är ansvarig för att spelarnas vardagliga mediciner klarar kontrollerna när och hur som helst .

– Det är jag, sade Tre Kronors och SOK:s läkare.

Det gjorde han rätt i. För det är så här i dagens idrott:

De viktigaste personerna runt en idrottare är inte tränare, ledare eller agenter. Det är läkarna. De säger ja eller nej till spel för idrottaren. De säger ja eller nej till idrottaren som undrar om en medicin.

Läkarna är idrottens största bortglömda maktfaktor. Det är deras syn på rätt och fel, deras syn på vad som är ”prestationshöjande medel”, som är grund för vad som ska vara på en dopningslista för stunden.

Det som gör det här extra luddigt är att Bäckström inte skulle blivit avstängd om han testats efter en träning.

Många idrottare har haft problem med allergisypmtom under OS. Jag har ingen allergi men när jag varit inomhus ett tag har jag känt precis det många idrottare pratat om. En näsa som inte går att andas med.

Den norske utförsåkaren Aksel-Lund Svindal fick såna problem att han åkte hem. Då hade hans resultat bara blivit sämre och sämre under OS.

Nicklas Bäckströms spel blev bara bättre och bättre under OS.

Till sist: Tre Kronor har åkt på många smällar före och under OS. Laget har rest sig igen, igen och igen.

Inför matchen som kunde blivit den största i svenska hockeyhistorien kom smällen som definitivt sänkte laget. Utan Nicklas Bäckström föll hans fungerande kedja och hela laget. Men det var inte ATT Bäckström var borta som knäckte laget. Utan VARFÖR han var borta som var den stora smällen.

Det påminner mig mycket om en annan hockeyskandal i OS. Ulf Samuelsson blev hemskickad för att haft ett pass för mycket och hur laget föll ihop 1998.

Men det är bara en orsak till att Sverige uppträdde virrigt, uddlöst och tamt. Den största orsaken är att Kanada var ett mycket bättre hockeylag.

Och Sidney Crosby hade inte gjort ett enda mål före finalen. Nu har han avgjort två raka OS-finaler i rad.

Det är det som är att vara bäst när det gäller. Det är vad det innebär att vara en olympier av allra bästa klass.