- Min bästa toppning någonsin ska komma 2008, lovar 30-åringen från Västerås.
Markus är ännu inte OS-klar men är högst på den lista SOK lämnat till IOK inför OS i Peking om tilldelning av wild cards.
Parkeringsplatsen utanför kanotklubben träningslokal vid flygplatsen i Västerås är full av bilar.
Isen ligger blank på Björnesundet utanför, där normalt Markus Oscarsson paddlar fram i sin kanot.
Men nu är det långfärdsskridskor som regerar.
Markus får sitta inne i träningslokalen och "torrpaddla" i gymet.
- Blir väl en sju timmar i veckan här. Men man kan inte hålla på för länge. Det sliter i händerna, säger Markus där han sitter i ett gym präglat av hans egen karriär och OS.
På ena väggen en plansch från svenska truppens inmarsch i Sydney. På en annan en inramad löpsedel med texten: "OS-HJÄLTARNA".
På en hylla en stor check på 75.000 kronor till Markus för OS-guldet från Västerås stad.
Från en takbjälke hänger en stor flagga med texten "Athens 2004". Markus plockade med sig den från kanotstadion efter guldloppet på K2 1.000 meter för tre och ett halvt år sedan.
Glada minnen alltihop från då.
I nuet handlar det om träning, för Markus Oscarsson har inte tävlat på långt över ett år. Efter VM-guldet i K1 1.000 meter 2006 fick han ont i vänstra armbågen.
- Det är en överansträngning från när jag greppar paddeln. Jag får leva med det. Det gör ont i vissa lägen men inte när jag paddlar, förklarar Markus.
Vi backar tillbaka bandet till 2004 då han i par med Henrik Nilsson tog Sverige senaste guldmedalj vid ett sommar-OS.
- Vårt stora mål var guldet. Jag hade bestämt mig för att satsa själv efter det, men på kvällen efter att vi lyckats med vårt mål bestämde vi oss för att satsa ytterligare ett år. Vi gjorde det för sponsorerna.
Både Markus och Henrik märkte dock snart att motivationen inte fanns där längre.
- Tur i oturen för mig att jag var tvungen att operera axeln. Det räddade nog min fortsättning. Henrik bestämde sig 2005 för att lägga av.
Singelsatsningen fortsatte på bästa tänkbara sätt. 2006 vann Markus VM-guldet på 1.000 meter.
- OS-guldet var lättnad. VM-guldet glädje. Jag var förvånad att det gick så bra, säger Markus om de båda segrarnas olika känslor.
Då kom armbågsskadan.
Efter tävlingsuppehåll 2007 är han dock både sugen på att tävla och redo för det på toppnivå igen.
- Comebacken blir i Köpenhamn i april. Då är det viktigt att jag känner rätt känsla. Det och att tekniken stämmer är viktigare än seger.
15-18 maj är det dags för EM i Milano. Det är där Markus ska kvala in till sitt fjärde OS.
- Jag måste vara bland de fyra bästa av de som inte redan är OS-klara. Men jag tänker inte mycket på det. Är jag frisk ska jag klara det. Jag kommer inte ens att toppa mig.
- Min bästa toppning någonsin ska komma till OS, fortsätter Markus och visar var fokus ligger.
Sveriges olympiska kommitté (SOK) har lämnat en lista som kan komma ifråga till ett antal så kallade wild cards i olika idrotter. Listan toppas av Markus och kan rädda en OS-plats om han misslyckas i EM.
Till 2000 i Sydney fick Sverige två wild card. De gick till Pia Hansen och Jonas Edman.
Båda tog var sitt OS-guld.
Under tiden med Henrik Nilsson hade Markus alltid som mål att ändra något i träningen varje år för att utvecklas.
Vad har du ändrat i år?
- Små detaljer i hur jag lägger upp toppningen. Lite annorlunda pass med mer spjälkningsträning.
Inför OS 2004 var målet guld, vad är målet nu?
- Jag vill bli så bra kanotist som möjligt och jag blir inte ledsen om jag inte får två OS-guld. Jag vill paddla så fort som möjligt i OS och det tror jag kan räcka till medalj.
- Trots att jag inte tävlade på VM 2007 har jag koll på vad som gjordes där och jag är inte imponerad.
Markus satsar allt i sin toppning på att vara som bäst precis de tre dagarna då de tre loppen körs i den nybyggda kanotstadion i Peking. För tre lopp vill han paddla.
- Hoppas jag kan vara kall nog att inte gå för hårt i kvalheatet så jag får paddla semifinalen och den vill jag inte vinna. För jag vill slippa ha mittbana.
Precis så gjorde han vid VM 2006. Han höll igen i semin för att få den ytterbana som senare ledde till guldet.
Varför ytterbana?
- Mitt i har alla koll på en. Längst ut får man göra sitt eget lopp och det är svårare för dem i mitten att hålla koll.
Inför OS i Aten hade paret Oscarsson/Nilsson problem med ekonomin. Efter OS blev det lättare.
- Det var lättare att hitta sponsorer när man kom med ett OS-guld.
Att själv jaga sponsorer till sin heltidssatsning tycker han är ett bra komplement till träningen.
- Man får använda det inre kontoret, säger han, ler och pekar på skallen.
Han är nyss hemkommen från träningsmeckat sedan många år - Melbourne, strax utanför Orlando i Florida.
- Där finns en åtta kilometer lång kanal. Det är bra förhållanden, men det har nästan blivit för mycket folk. Det är kanadensare, norrmän, tyskar och många andra där numera.
- Men det är bra att återvända för man vet hur allt fungerar.
I mitten av februari åker landslaget dit igen. Markus stannar hemma ett tag till för att köra fysik. Lägret håller på till mitten av april.
- Jag kör "paddlingen" här inne. Men jag tror också det är nyttigt för motivationen att lägga paddeln på hyllan ett tag.
Markus kör två-fyra pass per dag. Det blir en hel del skidor och simning. En och en halv dag i veckan vilar han.
Han har ingen tränare, men det fungerar bra.
- Jag har hållit på sedan jag var sju år. Jag har lärt mig lyssna på kroppen. Känns det bra kör jag mer än jag tänkt och tvärtom. Kanske inte ses så seriöst av alla, men det fungerar bra för mig.
- Sen har jag också idrottsfysiologen Hans Christian Holmberg till hjälp som ett bollplank.
Hur ser du på en fortsättning efter OS?
- Jag vill inte sätta OS som slutpunkt. Det tror jag inte är bra, för då kan det hända att det inte går så bra.
- Jag kommer att köra 2009 också, men det blir nog mitt sista år.