OS-fyran Anna Olsson var med. Sprintkometen Hanna Falk var tillbaka.
Men det var Magdalena Pajala som nådde längst av svenskorna i torsdagens världscupsprint i Drammern. Fjärdeplatsen var något att fira födelsedagen med.
När Anna Olsson och Ida Ingemarsdotter försvann i semifinalerna, och när Hanna Falk och Lina Andersson åkte ut i kvartsfinalerna, så var det en dagsfärsk 22-åring som fick försvara de svenska färgerna i Drammens klassiska världscupsprint.
Och Piteåtjejen Magdalena Pajalas branta formkurva tycks aldrig vika.
– Det här är det bästa jag har gjort, säger hon efter att ha kommit fyra bakom OS-drottningen Marit Björgen och de finländska klassiska stjärnorna Aino-Kaisa Saarinen och Pirjo Muranen.
– Det är surt att bara få nosa på prispallen, men jag är så himla nöjd ändå.
Det var så sent som under Tour de ski och årets första dagar som Piteåtalangen Magdalena Pajala började staka ut vägen mot OS. På vägen dit hann hon med att vinna SM-guld inför hemmapublik och i sin OS-debut gick hon ända till semifinal.
Fjärdeplatsen i Drammen värderade hon högre än något annat.
– Det går bara bättre och bättre. Jag är förvånad över att min formkurva har gått uppåt hela året, säger hon efter sin nya, tunga merit.
I finalen satsade hon optimistiskt från start, men orkade hon inte riktigt hänga med Justyna Kowalczyk. Den världscupledande polskan föll dock och lämnade segerdörren öppen för Marit Björgen.
Magdalena Pajala var tia och bästa svenska i tidskvalet. Av de fem landslagssvenskorna åkte Hanna Falk och Lina Andersson olyckligt ut i kvartsfinal. Då var inblandade i samma vurpa, sedan japanskan Madoka Natsumi gått omkull framför dem.
Men båda hann visa kapacitet efter långvariga sjukdoms– och skadebesvär.
– Jag är otroligt glad över att jag är tillbaka och kan känna att jag är hel. Det var lite ringrostigt i kvalet. Men jag hade ändå en bra känsla, och jag är glad att allting höll, säger kometen Hanna Falk, vars ljumskskada förstörde hennes OS.
Lina Andersson blev sjuk i januari och åkte inte ens med till OS.
– Det känns som första tävlingen på hösten, man får blodsmak i munnen, säger hon.– Men jag hoppas framåt för varje lopp jag kör.