Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Sport

Paradgrenen kan bli tom på svenskar i Rio-OS

Med 59 svenska OS-medaljer genom tiderna är den grekisk-romerska brottningen en blågul paradgren.

Men de senaste åren har sporten genomgått en identitetskris – och i Rio i sommar kan Sverige stå utan herrbrottare.

För första gången på 110 år.

Regler gjordes om och viktklasser skrotades. Samtidigt förändrades bilden av vad som utgör en bra brottare plötsligt totalt.

Det var i en tumultartad tid efter OS 2012 som brottningen kastades ut ur OS-programmet. När den räddades kvar några månader senare var det med löften om anpassning och förändring.

Brottningen skulle bli mer attraktiv, mer begriplig och mer jämställd. Och inom det internationella förbundet – Fila – krävdes omfattande organisationsförändringar.

Mitt i kaoset stod ett gäng svenska herrbrottare med drömmar om Rio.

Vägen till OS 2016 fick plötsligt ritas om. Nu gällde att anpassa sig till nya regler.

– Hela brottningsvärlden har ju egentligen behövt lära om, säger Christer Persson, Svenska brottningsförbundets förbundschef, när sju månader nu återstår till Rio-OS.

– Förändringarna gynnar världsbrottningen. De uppmanar till aktiv brottning. Men samtidigt gäller det för brottarna att hänga på trenden.

Kristofer Johansson – den svenska landslagsbrottaren som hoppas på en OS-plats i 85 kilo – säger att en brottare hela tiden anpassar sig.

– Men man har ju ändrat sin brottning radikalt jämfört med förut, fortsätter han.

– Förut var det nästan bara fokus på parterr, nu är det mer fokusering på stående.

Ja, det obligatoriska parterrläget har tagits bort inför Rio 2016. I ett försök att göra matcherna mer publikvänliga och rättvisa premieras greppaktivitet från stående brottning, och brottningen kan överlag beskrivas som mer offensiv.

– Det lönar sig att vara offensiv nu, säger Johansson.

– Förut stängde alla bara igen butiken och väntade på parterren.

Foto: Herrlandslagets förbundskapten Mohammad Babulfath. Foto: Bildbyrån

Passar det de svenska brottarna?

Herrlandslagets förbundskapten Mohammad Babulfath svarar:

– Generellt brukar man säga att de bästa snabbt kan anpassa sig till nya regler. Men ska vi vara ärliga, Sverige är en liten nation och vi har inte så mycket att välja på.

– När det sker vissa stora förändringar, som att man plockar bort parterr, så blir det ju tuffare för oss. Jag kanske bara har en brottare i en viktklass. Då får man hoppas att det här passar honom.

Hittills har det gått – så där. I VM 2013 tog visserligen Johan Eurén, OS-trea 2012, brons och året därpå var det Jim Petterssons tur att ta en VM-medalj. Men i det senaste mästerskapet, VM i september Las Vegas, gick det inte alls.

Foto: Zakarias Tallroth. Foto: Bildbyrån

Malmöbrottaren Zakarias Tallroth stod visserligen på pallen som trea i 71-kilosklassen, men i de sex nya OS-viktklasserna i grekisk-romersk stil blev det inga svenska medaljer. Ingen svensk slutade heller topp-sex i OS-klasserna, vilket innebär att ingen blågul herrbrottare är klar för Rio.

Situationen är speciell. Brottning är Sveriges främsta OS-sport genom tiderna. Men nu blir de närmaste månaderna avgörande för inte bara de svenska herrarnas medverkan i Rio – utan kanske även för intresset och återväxten här på hemmaplan.

I grekisk-romersk stil – om man räknar med den bronsmedalj som Ara Abrahamian lämnade kvar i protest i Peking 2008 – har det blivit 59 svenska OS-medaljer genom tiderna, varav 20 guld. Slänger man på fristilsbrottning i samma sammanställning har Sverige tagit 85 olympiska brottarmedaljer, varav 28 guld.

Sedan OS i London 1908 har svensk brottning bara missat medalj i två spel (1968 och 1976). Men i Rio kan Sverige helt sakna herrbrottare på mattan – för första gången sedan ”extraspelen” i Aten 1906.

– Det är långt ifrån säkert att någon kommer med, säger Peter Reinebo, verksamhetschef i Sveriges olympiska kommitté (SOK), men utvecklar sedan:

– Jag tror nog att vi kommer ha någon brottarherre där, men det är ett par-tre steg dit för flera av dem. De behöver utveckla något, på ganska kort tid, och sen ska de lyckas på någon av de rätta tävlingarna.

Tre chanser återstår för herrarna för att nå drömmen om Rio de Janeiro. Men OS-kvalet är tufft.

Landslagsbrottarna måste nå final i det så kallade Europakvalet i Serbien i april, eller sluta topp-tre i världskvalen i Mongoliet eller Turkiet veckorna därefter.

Trots en knäskada under 2015, som gjorde att han missade VM i höstas, har OS-trean Johan Eurén setts som den som varit närmast en OS-biljett.

Men i stället för den rivstart som 30-åringen planerat för det nya året fick Eurén problem med knät igen och opererades på fredagen. Nu väntar två till tre veckors vila.

Därtill har brottaren tvingats gå upp en viktklass – från 120 kilo till 130 – på grund av omfördelningen av OS-klasser.

– Det har nog påverkat mig mer än regeländringarna, säger han.

– Jag är ju lätt i 120, så du kan tänka dig hur jag är i 130.

Tre svenska dambrottare (Sofia Mattsson, Johanna Mattsson och Jenny Fransson) är redan OS-klara, men på herrsidan har ännu ingen kvalat in. Hur ser du på det?

– Det känns som det alltid är på målsnöret inför mästerskap. Men det ökar pressen lite grann i de här kvalen. De är rätt hemska att behöva genomlida, säger Eurén.

Om inga herrbrottare kommer med, vad skulle det betyda för intresset för sporten?

– Jag tror inte att det har så stor betydelse. Vi har ju tre damer som är med redan. Ibland kan vi luta oss lite på dem, precis som de på oss.

Landslagskollegan Kristofer Johansson, VM-femma 2014, är mer orolig:

– Det hade känts jättekonstigt om ingen kommer med till Rio. När man vet hur mycket tid och energi vi lägger ner... säger han.

Hur skulle det påverka sporten?

– Mycket negativt. Det behövs minst en brottare i OS för att visa att vi finns, säger han.

Hur påverkades du av diskussionen om brottningens vara eller inte vara i OS?

– Det var inte roligt att vara brottare då, säger Kristofer Johansson.

– OS är ju det enda vi har när det gäller medial uppmärksamhet och OS är allas stora mål. Men nu kan jag tycka att det blev något bra av det, att Internationella brottningsförbundet fick lite press på sig att förändra sig.

Mohammad Babulfath kallar också förändringarna för positiva. Nu hoppas förbundskaptenen bara att de nya reglerna och viktklasserna får en ärlig chans, och inte ändras på nytt.

– Fortsätter vi som vi gör har jag svårt att se att brottningen ska åka ut från OS-programmet framöver, säger Babulfath.

– Det är ju en av de äldsta OS-sporterna. Så länge vi spelar våra kort rätt kommer vi att vara kvar.

SOK:s Peter Reinebo håller med. Brottningen hör hemma i OS, säger Reinebo, men oroar sig samtidigt för den svenska svackan:

– Frågan är om man har hittat rätt träningsupplägg kopplat till regelförändringarna och individerna. Min bild är att man måste ompröva lite, att man efter OS 2016 måste titta på hur man jobbar med träningen – inte bara för de som är i landslaget utan också för de som är steget under.

Att svensk brottning länge har levt på sin tradition och starka kultur står klart. Men enligt Reinebo behöver ett sekel av OS-framgångar inte bara vara positivt.

– Ibland kan det vara så att man är lite för kulturstark, att man inte kommer ur gamla spår. Det kan vara så att kulturen inte är stärkande och utvecklande, utan snarare tillbakahållande, tror SOK-basen.

Brottarnas förbundsbas Christer Persson:

– Jag håller med till 100 procent. Efter 2016 måste vi kanske förändra saker och ting, mot nya mål.

Kan historien bli ett problem?

– Så kan det vara. Det är ju så mycket nya regler och offensiv brottning nu, då måste man se till de enskilda individerna.  Jag tror på en nystart efter 2016, men samtidigt hoppas jag på minst tre killar till Rio.

Fakta. Vägen mot Rio

• Ingen svensk herrbrottare lyckades säkra en OS-plats via topp-sex i VM 2015. Ska Sverige få med någon herrbrottare i Rio i sommar krävs toppresultat i vårens OS-kval.

Tre chanser finns:

15-17 april: Europakval i Zrenjanin, Serbien. Finalisterna i varje viktklass säkrar internationellt en kvotplats till OS.

22-24 april: Världskval i Ulan Bator, Mongoliet. Topp-tre krävs.

6-8 maj: Världskval i Istanbul, Turkiet. Topp-tre krävs.

Efter OS-kvalet är det upp till Sveriges olympiska kommitté (SOK) att ta ut brottarna till OS.

Fakta. Svenska OS-medaljer i grekisk-romersk stil

• Svenska herrbrottare har genom OS-historien tagit 59 medaljer (Ara Abrahamians tillbakalämnade brons 2008 inräknat) i grekisk-romersk stil. 20 av dem har varit guld.

• Sedan OS i London 1908 har Sverige varit representerat i grenen i samtliga olympiska spel – och bara missat brottarmedalj i två OS.

1896, Aten: 0 svenska medaljer (reglerna liknande grekisk-romersk brottning, men viktklasser saknades).

1900, Paris: 0 (ingen brottning på programmet).

1904, Saint Louis: 0 (Sverige deltog inte i detta OS).

1906, Aten: 0 (”extraspel” som i dag saknar OS-status – inga svenska brottare deltog).

1908, London: 2.

1912, Stockholm: 4.

1920, Antwerpen: 3.

1924, Paris: 3.

1928, Amsterdam: 2.

1932, Los Angeles: 5.

1936, Berlin: 6.

1948, London: 7.

1952, Helsingfors: 4.

1956, Melbourne: 4.

1960, Rom: 1.

1964, Tokyo: 2.

1968, Mexico City: 0.

1972, München: 1.

1976, Montreal: 0.

1980, Moskva: 2.

1984, Los Angeles: 4.

1988, Seoul: 1.

1992, Barcelona: 2.

1996, Atlanta: 1.

2000, Sydney: 1.

2004, Aten: 1.

2008, Peking: 1 (Ara Abrahamian lämnade dock tillbaka sitt brons i protest).

2012, London: 2.

Fotnot: Sverige har därtill tagit 26 medaljer i fristilsbrottning, varav åtta guld. Totalt sett är brottningen, med 85 OS-medaljer varav 28 guld, Sveriges mest framgångsrika OS-idrott.

Fakta. OS-viktklasserna och svenskarna som jagar biljett

• En omfördelning av viktklasser på dam- och herrsidan har gjort att damerna i Rio 2016 har sex viktklasser, fristilsherrarna har sex viktklasser och herrarna i grekisk-romersk stil har sex vikklasser.

• Den grekisk-romerska brottningen har därmed tappat en vikklass sedan London 2012.

De jagar en OS-biljett i grekisk-romersk stil:

59 kilo: Frunze Harutyunyan (deltog i Europeiska spelen och VM 2015, men då i 66 kilo – kan gå ner en viktklass för att försöka nå OS).

66 kilo: Zakarias Tallroth (VM-brons 2015, men då i icke-OS-klassen 71 kilo).

75 kilo: Robert Rosengren (VM-femma 2011)/Jim Pettersson (VM-brons 2014).

85 kilo: Kristofer Johansson (VM-femma 2014)/Zackarias Berg (JVM-brons 2015).

98 kilo: Fredrik Schön (EM-brons 2014).

130 kilo: Johan Eurén (OS-trea 2012).