Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sport

”Posa” Serenius tackar för sig

Per-Olof ”Posa” Serenius var 47 år första gången han blev världsmästare i isracing. Nu, vid 68 års ålder, väljer han att lägga av. I går tackades han av på Gävle Motorstadion.
Per-Olof ”Posa” Serenius var 47 år första gången han blev världsmästare i isracing. Nu, vid 68 års ålder, väljer han att lägga av. I går tackades han av på Gävle Motorstadion. Foto: Bildbyrån

Valbo. På söndagen tog en epok slut i svensk motorsport.

Isracingfenomenet Per-Olof ”Posa” Serenius, 68 år, körde sin sista tävling.

Avskedet ägde rum på Gävle Motorstadion i Valbo, bara ett par mil från Hofors där allting började i mitten av 70-talet.

Per-Olof Serenius har haft en lysande karriär och det som gör den extra speciell var inte det att han blev världsmästare två gånger.

Utan att han var 47 år när han blev bäst i världen för första gången i norska Hamar 1995.

Sju år senare tog han även VM-guld i Inzell, Tyskland.

”Posa” var äldst redan då.

– Första VM-guldet var naturligtvis speciellt och det roligaste, jag hade ju kämpat så länge Guldet i Inzell är också minnesvärt då det var fint väder och folk satt i t-shirt mitt i vintern och hejade, säger ”Posa” roat när vi träffas några timmar innan den sista tävlingen på hemma-banan i Gävle.

Hur känns det?

– Det klart det känns vemodigt och lite pirrigt. Man vet aldrig hur det kommer att gå. Jag har bara tävlat en gång det senaste året, bara tränat tre gånger den senaste månaden. Formen är inte på topp, säger ”Posa”.

Minns du din första tävling?

– Absolut, det var i Hofors. Jag hade kört motocross, enduro och speedway i gärdsgårdsserien. Men isracing var något helt nytt och jag tyckte det var riktigt kul. Året var 1976 eller 1977. Jag är inte säker, säger han.

Är du nöjd med din karriär?

–  Ja, det måste jag säga, jag har fått uppleva så mycket och då tänker jag inte bara på själva tävlandet.

Vad har varit det bästa under alla år?

– Jag måste säga resorna även om det har varit tufft många gånger. Men det är ju i Ryssland jag har varit mest. Jag har varit där 80-90 gånger. Jag brukar säga att jag har varit i Ryssland fler gånger än ryssarna själva, säger ”Posa” med ett leende.

Han har tillbringat tusentals mil på de ryska vägarna i sin skåpbil och har varit nära den kinesiska gränsen och tävlat.

”Posa” har suttit fast i tullen 20 timmar då rätt handlingar saknats.

Han har sett mycket elände.

– Jag har varit i städer som jag inte trodde fanns, säger Serenius.

Isracing är en tuff motorsport.

”Posa” har sett många allvarliga olyckor, till och med dödsfall.

Men han har själv klarat sig utan allvarliga skador.

– Jag har opererat axlarna och har problem med en hand. Men med tanke på hur mycket jag tävlat har jag klarat mig bra, säger han och visar upp ett par krökta fingrar.

Den vältränade 68-åringen ser nu fram mot ett liv utan isracing.

Men intresset för motorcyklar kommer alltid att finnas.

– Jag har kört Gotland Grand National (enduro) och planerar att göra det igen. Men bara som motionär den här gången, säger han.

Dessutom hoppas Per-Olof Serenius få uppleva en gammal dröm.

– Jag vill åka mc på vägarna i USA och Kanada om jag får i hop ekonomin, säger han.

Isracing gjorde ”Posa” rik på erfarenhet, men han tjänade aldrig några stora pengar på sin internationella karriär.

– Jag har ändå haft det hyggligt ekonomiskt med sponsorer, jämfört med många andra i sporten. Men det jag tjänat har gått till att köpa ny utrustning. Det har aldrig funnits några pengar över till annat, säger han.

Fakta. Per-Olof Serenius

Smeknamn: ”Posa”.

Född: 9 mars 1948 i Hedemora (68 år).

Bor: Torsång, mellan Falun och Borlänge i Dalarna.

Yrke: Pensionerad brandman. ”Jag arbetade på brandstation i Gävle i 45 år.

Meriter: Två individuella VM-guld, tre VM-guld i guld, 32 raka VM-finaler, 22 SM-guld.