Sarah var nio år gammal när bästa kompisen Isabella Lind ville börja simträna. Sarah bestämde sig för att följa med till Torvalla simhall bara några hundra meter från familjen Sjöströms bostad. Bara något år senare hade ryktet om Sarah spridit sig i Södertörns simsällskap.Det som gjorde Sarah speciell var hennes perfekta vattenläge. Sarah behövde aldrig slåss mot vattnet. Det var en del av henne.
– Vi började tidigt hålla ett öga på henne och såg till att hennes dåvarande tränare hanterade och matchade henne på rätt sätt, berättar Carl Jenner som är klubbens elittränare.
För två och ett halvt år sedan flyttades Sarah till Carls grupp. Det skulle bli början på ett samarbete som fick Sarah att växa både som simmare och som människa. Carl vårdar hennes talang lika noga som han vårdar hennes rätt att vara ung och nyfiken på livet.
– Det är viktigt att vi gör saker som får henne att tycka att det är roligt att gå till träningen. Det är därför vi inte vill att hon redan nu ska specialisera sig. Hon mår bra av att pröva olika simsätt och sträckor, förklarar Carl.
Carl Jenner finns vid Sarahs sida i Rom. Han ser till att hon behåller sitt lugn, att hon äter ordentligt och att hon lägger sig i tid. Det är Carl som har fått Sarah att tänka på Torvalla simhall när hon går in i VM-arenan i Rom. Han som lärt henne hur hon ska stänga ute det yttre och bara koncentrera sig på sig själv och sin egen prestation på samma sätt som hon gör i sin trygga hemmiljö.
Platsen är Eindhoven, året 2008. Sarah har börjat göra sig ett namn i svenska simkretsar efter att ha tagit medaljer i ungdoms-OS i Belgrad 2007. EM i Eindhoven är hennes första seniormästerskap. När finalen på 100 meter fjäril är avgjord är det inte längre bara de mest initierade som vet vem Sarah Sjöström är. 14-åringen vinner EM-guld på 100 meter fjäril. En ny svensk simstjärna har presenterat sig.
– Det var en galen tävling, säger Sarah.
Bara ett halvår senare var det dags för OS-debuten. Sarah åkte till Peking lika nyfiken och laddad som vanligt, men första mötet med publiken inne på OS-arenan blev en mindre chock. Sarah fick ett adrenalinpåslag som förstörde hennes simning i försöken på 100 meter fjäril. Men som alla stora idrottare lärde hon sig snabbt.
I de följande loppen svarade hon för riktigt bra simning och på sin 15-årsdag simmade hon för första gången en OS-final (4x100 meter medley).
– I OS lärde jag mig hur saker fungerar i ett stort mästerskap. Det har jag nytta av här i Rom. Jag känner mig lugnare, eftersom jag vet vad som väntar, berättar Sarah.
– Nu vet jag också mer om mina konkurrenter. I Peking var ju första gången som jag mötte hela världseliten, fortsätter hon.
Det mesta är nerpackat och det nya huset nästan inflyttningsklart. Det är slutet av oktober 2008 när DN hälsar på hemma hos Sarah och hennes familj. Sarah börjar smälta allt som hänt. Hon har lärt sig hur hon på bästa sätt ska kombinera rollerna som högstadieelev och elitidrottare.
När vi går runt i skolan hänger det tidningsurklipp om Sarahs framgångar i en av korridorerna, men när vi följer med på en lektion i spanska är Sarah som vilken annan elev som helst i klassen. Det enda speciella med henne är att hon till skillnad från de flesta andra, faktiskt har stängt av sin mobiltelefon under lektionen ...
Några timmar senare är det elitidrottaren vi möter inne i Torvalla simhall. Sarah diskuterar träningsupplägg med Carl, konsulterar naprapaten för att få hjälp med en tillfällig värk i ena foten och visar oss tävlingsschemat för de kommande månaderna. Två olika sidor som tryggt samsas sida vid sida i tonåringens huvud och kropp. Hon längtar till att familjen ska flytta och när jag några dagar före första VM-loppet i Rom frågar henne om hon trivs i det nya huset ler hon.
– O ja, det är alldeles perfekt. Nu bor vi till och med ännu närmre simhallen än tidigare, säger hon.
Sommaren 2009 har varit hektisk för 15-åringen (hon fyller 16 i augusti). I juni slutade hon nian på Söderbymalmsskolan i Handen. Efter det väntade JEM i Prag, sedan en hektisk SM-vecka i Linköping innan seniorlandslaget samlades för VM-uppladdning. På måndag flyger hon hem till Sverige igen. Då börjar hennes sommarlov. Ett kort sådant skulle de flesta elever tycka. Sarah håller inte med.
– Jag tror inte vi börjar skolan förrän i slutet av augusti. Jag har faktiskt inte riktig koll. Det har mest varit simning i huvudet den senaste tiden, säger Sarah
– Jag får kolla upp det där när jag kommer hem, men några veckor ledigt blir det säkert och det räcker, tillägger hon bestämt.
Då får hon också träningsledigt, men Carl och hon är inte alltid är överens om hur lång ledigheten ska vara. Efter OS i Peking tyckte Carl att Sarah behövde tid att hämta sig och sortera allt som hade hänt och sa åt henne att ta en lång ledighet. Sarah stod ut i fyra veckor, sedan krävde hon att få börja träna igen.
– Jag var på väg att börja klättra på väggarna, berättar hon.
När Sarah OS-debuterade kunde inte familjen följa med och stötta. Det gick inte att få tag i några biljetter. I Rom finns de däremot på plats. Pappa Göran, mamma Jenny, lillebror Linus och lillasyster Ellinor sitter och svettas, både av nervositet och av den olidliga värmen, inne på VM-stadion Foro Italico. De är Sarahs trygghet och största supportrar.
Familjen Sjöström är ingen simmarfamilj, men föräldrarna tvekade aldrig att stötta sin dotter när hon började elitsatsa. I stället för charterresor följde de under somrarna med Sarah på tävlingar runt om i Sverige.
– Det betyder mycket att de är här även om vi inte hinner att ses så mycket, säger Sarah.
Tid att ses får de i nästa vecka. Då får de också tid att glädjas åt allt som hänt. Men om några veckor hoppar Sarah på nytt i bassängen i Torvalla simhall. Det finns alltid nya mål att uppnå och nya medaljer att vinna.